Multikärniga processorer liknar SMP eftersom det finns två eller fler faktiska processorkärnor, men de levereras i paket med en enda processor. Siemens PLM Software har funnit att prestandaegenskaperna för flerkärniga processorer liknar SMP. Den enda fördelen med flerkärniga processorer jämfört med SMP är att denna teknik har spridits mycket snabbare än SMP och är nu vanlig i arbetsstationer, servrar och bärbara datorer.

Multikärnig teknik är komplex och kan, beroende på konfigurationen, faktiskt ha en negativ inverkan på prestandan. Detta beror på den potentiella konflikten mellan flera kärnor som delar på systemresurser, t.ex. cache, minne och bussbandbredd, samt på att systemet måste hantera och styra ett ökande antal kärnor. Att öka antalet kärnor leder inte alltid till bättre prestanda. Även om ytterligare kärnor kan förbättra NX-prestanda är processorhastigheten fortfarande ett viktigt mått på NX-prestanda.

Många system gör det möjligt att stänga av kärnor via bios, vilket kan göra det möjligt att jämföra prestanda med ett annat antal kärnor som är aktiva. Vissa användare kan upptäcka att det faktiskt förbättrar prestandan att stänga av vissa kärnor. En mikroarkitektur (Intel) gör till och med detta automatiskt genom att stänga av oanvända kärnor och öka klockfrekvensen för de andra.

Hårdvaruleverantörerna fortsätter att förbättra sina mikroarkitekturer för processorer för att bättre ta itu med begränsningarna hos äldre tekniker med flera kärnor. Nya delsystem integrerar bättre minne och annan kringutrustning direkt till processorerna, vilket leder till stora prestandaförbättringar. Bussar elimineras, kärnor hanteras bättre och kanalhastigheterna fortsätter att förbättras.

Sammanfattningsvis:

• Sätt på SMP endast om du har ett SMP-system. Att ha det på i ett system med en enda processor medför en liten overhead.
• Sätt på SMP om du har ett system med flera kärnor.
• Förutsätt aldrig att du får bättre prestanda genom att bara lägga till fler kärnor. Testa alltid först.