Här på Global Awakening gick vi in i en särskilt spännande tid under årets första kvartal med strategisk planering. Vi vilar, lyssnar på Anden och anpassar oss till vad vi hör Gud säga. När vi nu inleder denna bloggserie i två delar om väckelsens historia vill jag bjuda in oss alla till bön. Låt oss be om urskiljning och ökad mottaglighet när vi ställer in våra öron på Herrens frekvens och hör vad han har att säga om väckelse, såväl nu som i framtiden.

Väckelsens inverkan

Väckelse brukar ses som en tid av förnyelse av hängivenhet bland kristna samt en ökad iver för Guds arbete och hans rike. Den påverkar människor i kyrkor, städer, regioner och nationer på många sätt. Ett av dessa sätt är social förändring. Medkänsla för att de sjuka ska bli botade, liksom starten av sjukhus och kliniker är frukten av väckelsen. Omsorg om föräldralösa barn, änkor och fattiga är också en produkt av väckelse, liksom att ge frihet och befrielse till dem som har betraktats som alkoholister, drogmissbrukare och hemlösa. Starten av kristna högskolor med en utbildning som återspeglar Kristi värderingar är också kopplad till väckelse. Den helige Ande har varit känd för att öka alla dessa tjänster under och efter sin utgjutning.

I den här artikeln vill jag dock främst fokusera på en aspekt av väckelsen som det inte ofta talas om och ge “ett fågelperspektiv” på de teologiska förändringar och insikter som är förknippade med dessa tider. Jag kommer att fokusera på Nya Testamentet och de protestantiska kyrkornas väckelser från 1700-talet fram till 1900-talet.

1:a århundradet av det nya testamentets väckelserörelse

Vad är några av de viktigare teologiska förändringarna och insikterna som var kopplade till Jesu, apostlarnas och evangelisternas undervisning på det första århundradet?

Jesus och hans efterföljare upplevde en tid av rörelseväckelser som finns nedtecknade i evangelierna och Apostlagärningarna. Med Jesu första ankomst kom förståelsen för att Guds rike också hade kommit. Med andra ord skulle Guds rike inte vänta med att komma till Jesu andra ankomst eftersom det började med hans första ankomst. Även: Guds rike kommer att fortsätta att öka och växa tills det fullbordas med Jesu andra ankomst.

Jesus förändrade förståelsen och förväntningarna på vad det innebar att vara Messias från vad som var förhärskande på första århundradet e.Kr. Genom att identifiera sig själv i Jesaja 53 som “den lidande tjänaren”, förflyttade Jesus innebörden av Messias från att vara en befriare som skulle förstöra regeringsmakten och etablera Israel som sitt rike till en som skulle befria alla människor genom att föra fram sitt rike främst genom sin kyrka. Vid sin första ankomst skulle han vara känd som “tjänare”; vid sin andra ankomst skulle han vara känd som “härskare”.

Jesus förändrade också det nya förbundet från att vara en framtida händelse till att vara en verklighet i nutid. Det nya förbundet ratificerades genom hans blod och invigdes genom hans död och uppståndelse. Nu kan Anden komma inte bara över präster, profeter och kungar utan över alla hans efterföljare. Upprättandet av kyrkan – den enda nya människan som omfattar både judar och hedningar – avslöjade detta mysterium.

En förståelse av kyrkan och Guds rike är också en förståelse av den kommande tidsåldern. Den kommande tidsåldern började i de sista dagarna som inleddes med Jesu första ankomst. Den skulle fortsätta fram till hans andra ankomst. Mellan dessa två punkter fanns kyrkans tidsålder. Dessa radikala teologiska förändringar och insikter skulle följas av andra genom apostlarnas och evangelisternas verksamhet i det första århundradets kyrka. Sedan skulle fler teologiska förändringar och insikter inträffa under den väckelse som började på pingstdagen och fortsatte in på 300-talet.

En av de viktigaste insikterna var att hedningarna inkluderades i kyrkan utan att behöva bli judar eller lyda judarnas ceremoniella lagar. Detta var ett av de viktigaste temana i Apostlagärningarna, särskilt Apostlagärningarna 8, där samariterna inkluderades under väckelsen under Filippos ledning, och Apostlagärningarna 10, där de hedniska gudstrogna inkluderades genom Petrus i Kornelius’ hus. Detta var också ett viktigt tema i Apostlagärningarna 15 där det första kyrkokonciliet hölls för att reda ut denna fråga. Det är ett tema som Paulus kommer att ta upp i många av sina brev, särskilt i Galaterbrevet.

Nu ska vi flytta vår uppmärksamhet från första århundradet till 1700-talet för att studera väckelser inom protestantismen. Detta innebär inte att det inte fanns några större väckelser under de mellanliggande århundradena inom den katolska kyrkan, för det fanns många. De flesta av dessa väckelser slutade så småningom med att det bildades en orden inom kyrkan för att upprätthålla väckelsens tonvikt (t.ex. franciskaner-, jesuit- och dominikanorden).

Den 18:e århundradets väckelse i Europa

En väckelse bröt ut på den europeiska kontinenten i Tyskland, känd som den pietistiska väckelsen. Dess ledare var Philip Spener, teolog och professor, och August Franke, pastor i samma stad som universitetet. Deras betoning låg inte bara på rättfärdiggörelsen som Luther hade betonat två århundraden tidigare vid utbrottet av den protestantiska reformationen. De ägnade särskild uppmärksamhet åt helgelse och betonade att de inte bara skulle tro på korrekta läror utan också uppleva den helige Ande. De betonade också vikten av att veta att vi har en äkta tro som resulterar i den nya födelsen.

Balansen mellan Guds fria gåva av tillskriven rättfärdighet och betydelsen av erfarenhetsbaserad rättfärdighet har kommit till oss genom den helige Andes roll. I strävan efter erfarenhetsbaserad rättfärdighet blir människor heliga, avskilda, befriade och har makt över synden snarare än att synden har makt över dem. Detta sätter fokus på gudstjänst, sakramenten nattvarden och dopet samt ansvarstagande i smågrupper.

En ung man vid namn greve Ludwig Von Zinzendorf, som gick på universitetet och besökte Frankes kyrka, skulle senare själv leda en stor väckelserörelse. Han skulle bli ledare för Herrnhut-gemenskapen, eller moraverna. Denna väckelse bröt ut vid midnatt under Herrens nattvard och det dygnet runt-bönemöte som inleddes vid den tidpunkten skulle fortsätta i 100 år – långt innan de dygnet runt-bönemötena skulle anordnas av Mike Bickles International House of Prayer i Kansas City, Missouri.

Inom pietisternas betoning skulle denna rörelse bli känd för sitt missionerande företag. De skulle sända ut fler missionärer på tjugofem år än vad alla protestanter i världen hade skickat ut under de föregående 200 åren av protestantism. Detta är otroligt när man inser att denna gemenskap aldrig översteg 300 personer på Zinzendorfs gods. Det fanns en stark betoning på bönens kraft och på att bli fylld av den helige Ande.

Moravianerna skulle få en kraftfull inverkan på vår nästa väckelse: den stora evangeliska väckelsen i England under John Wesley och George Whitefield. Wesley upplevde sin omvändelse vid ett moraviskt möte på Aldersgate Street. Han och Whitefield fylldes av den helige Ande omkring klockan tre på natten under ett observationsmöte för Herrens nattvard på Fetter’s Lane. Wesleys intresse för erfarenhetsbaserad helgelse som ett andra definitivt nådeverk påverkades starkt av moravianerna, liksom hans klassmöten (smågrupper).

Och även om Wesley och Whitefield var de två största evangelisterna i denna väckelse, medförde John Fletchers tjänst en teologisk förändring. Wesley var arminianer och Whitefield var kalvinist. Fletchers skrifter publicerades i tidningarna och behandlade följande frågor: Dödade Jesus bara för de utvalda eller dog han för alla? Baserades Guds val på hans förkunskap om att människor skulle acceptera eller förkasta evangeliet eller var det ett ovillkorligt val enbart från Guds sida? Kunde en person förlora sin frälsning eller avfalla? Wesley tänkte överlämna den rörelse som han hade startat till John Fletcher, men det skedde inte eftersom Fletcher dog när han betjänade församlingsmedlemmar under ett utbrott av feber. Fletchers skrifter vände dock England från att främst vara kalvinistiskt till att majoriteten var arminianer.

Deismen, den tredje amerikanske presidenten Thomas Jeffersons religion, hade tagit över tankarna hos många på universiteten med mindre än tre procent av befolkningen som gick i kyrkan. Anti-kristna sällskap hade bildats där människor gick in i kyrkorna och slet bort de stora biblarna från predikstolen och tog dem med sig ut på gatorna för att brännas i stora eldar. Berusningsdrickandet var epidemiskt; det var farligt att gå på många av städernas gator på natten. Folk trodde att den kristna tron skulle dö ut inom en generation; det var liten tillväxt i kyrkorna och mindre kristen närvaro på universiteten. Respekt för Gud, fruktan för Gud och tron på hans domar hade minskat.

Men trots dessa fruktansvärda omständigheter bröt väckelse ut! Predikanter talade om Gud som den suveräne kungen, om nödvändigheten av nyfödelse, om Guds domar och hans frälsningsplan för att undvika hans domar. Det förekom många manifestationer under dessa väckelser, särskilt bävning, att falla under kraften och gråt under den djupa övertygelsen om synden. Denna väckelse kallades inte för det stora uppvaknandet när den ägde rum, utan snarare för det stora klamret eller bullret. Teologin var främst kalvinistisk till sin natur. Som ett resultat av detta kom tiotusentals människor till Herren vid en tidpunkt då koloniernas befolkning var ungefär två miljoner.

1900-talets väckelser

Den andra stora väckelsen började på Amerikas universitet, som återigen var en grogrund för otro och skepticism. Från universiteten spred den sig över hela landet och varade, liksom den första stora väckelsen, i några få år.

Väckelsens kulmen var ett möte på gränsen i Cane Ridge, Kentucky. I samband med förberedelserna inför det årliga firandet av Herrens nattvard bland de skotska presbyterianerna, föll den helige Ande som han hade gjort i Cambuslang i Skottland medan George Whitefield verkade. Inom kort spreds ryktet. Människor kom från långa avstånd till fots, med häst, vagn och tåg. Man uppskattar att 20 000 personer kom för att slå läger i tält och vagnar för mötena vid Cane Ridge. Manifestationer av den helige Ande innefattade gråt, skakningar, ryckningar, fallande under hans kraft samt barn som predikade och delade med sig av biblisk kunskap som de inte hade i det naturliga. Inom ett till två år från början av denna väckelse hade en fjärdedel av alla kristna i södern upplevt dessa manifestationer.

Den teologiska förändringen födde den nya ljuskristen i kontrast till den gamla ljuskristen. Det skedde en övergång från kalvinismen och dess fem punkter: total fördärv, ovillkorligt val, begränsad försoning, oemotståndlig nåd och de heligas uthållighet till arminianismen. Arminianismen höll med om den totala fördärvningen, men trodde också att försoningen var begränsad till de utvalda och att valet var beroende av tron.

Fortfarande hävdade arminianismen att Jesus dog för alla och att det därför inte fanns en särskild försoning (endast för de utvalda), utan en allmän försoning (var och en som tror kan bli frälst). De menade också att det är ett val att ta emot Guds nåd och att det inte skulle kränka människans fria vilja. Man hävdade också möjligheten att “falla bort från” nåden och förlora sin frälsning.

Detta teologiska skifte splittrade det lokala presbyterianska samfundet. Några år senare startade några av väckelsens ledare den restaureringskyrkliga rörelsen som gav upphov till Kristi kyrka, Kristna kyrkan och Kristi lärjungas konfessioner. Som ett resultat av den andra stora väckelsen och under de följande fyra åren fördubblades antalet presbyterianer som deltog, antalet baptister som deltog tredubblades och antalet metodister som deltog fyrdubblades. Under denna tid föddes också den välkända kristna missionsrörelsen 1800-talets missionärsrörelse.

FINNEY:s uppvaknande

Charles Grandison Finney omvändes till kristendomen vid tjugonio års ålder. Han var advokat till yrket och hans förkunnelse karaktäriserade en advokat som framförde sina argument inför en jury. Han såg 500 000 människor ta emot Kristus under sina väckelserörelser. Finney förkastade kalvinismen, den förhärskande förståelsen av kristendomen i hans samhälle. Han utvecklade en modifierad arminiansk teologi. Finney var också känd för vad som blev känt som “nya åtgärder”, som innefattade sådana saker som “en orolig bänk” där uppvaknade syndare som var oroliga för sina själar instruerades att komma och sitta. Detta utvecklades till det altare som förknippas med dagens altarupprop där människor kommer för att ta emot Kristus.

Direkt vädjande till människor att komma till rätta med Gud, fokuserade de nya åtgärdernas tillvägagångssätt på tron att människor kunde välja att tro på Kristus eller välja att förkasta honom. På bara 100 år blev de nya åtgärderna erkända som “den gamla tidens religion” (den tradition jag växte upp i). Finney betonade också upplevelsen efter omvändelsen där vi upplever en större seger i det kristna livet. Han kallade detta för dopet i den helige Ande, även om det för Finney inte fanns något samband mellan dopet och att tala i tungor.

Den heliga väckelsen

Nittonhundratalet var ett stort århundrade för kristendomens framsteg, som inleddes med höjdpunkten i den andra stora väckelsen vid Cane Ridge och avslutades med en berömd väckelse i helighetsrörelsen. Två strömmar av Holiness-folk samlades under århundradets sista tjugofem år i Holiness-lägermöten. Den största hölls i Massachusetts.

Många kom från den mer kalvinistiska strömningen – Keswick-rörelsen som omfattade många reformerta och baptister – samt från den mer wesleyanska bakgrunden, särskilt från metodisterna. D.L. Moody skulle bli en stor stödjare av dessa möten, med betydande talare från kontinenterna Europa, Afrika och Nordamerika. Deltagarna vid vissa av dessa möten uppgick till tiotusentals.

Under denna period bildades omkring tjugofem nya helighetsföreningar eftersom många lämnade metodistkyrkan, som ansåg att den hade lämnat sina wesleyanska rötter och blivit teologiskt liberal, eller förnekade många av den kristna trons grundläggande trosuppfattningar. Dessa konferenser var en plats där den gamla Wesleyanska betoningen skulle betonas på nytt; helighetens källa skulle grävas igen. Betoningen på helgelse som ett sätt att uppleva större helighet skulle återinföras i kyrkan. Denna helgelse sågs som ett andra definitivt verk av nåd efter omvändelsen.

Nya teologiska uppfattningar växte också fram vid dessa stora helighetskonferenser. Två sådana doktriner introducerades i Holinessblandningen. Dessa två doktriner blev så kontroversiella att de mot slutet av de stora konferenserna inte lärdes ut på grund av deras förmodade splittring.

Vad var de två teologiska åsikterna som var så kontroversiella? Den ena gällde helande; närmare bestämt att helande fanns i försoningen och var tillgängligt idag. Den andra var den pre-millenniala, pre-tribulation rapture, som ansågs motsäga alla de viktigaste åsikterna i den historiska kyrkan om de sista dagarna. Den sistnämnda läran introducerades för första gången 1830 i Port Glasgow i Skottland.

Den traditionella synen som den romersk-katolska och den lutherska kyrkan har haft på den sista tiden är den amillenniala eskatologiska synen som säger att det inte finns något egentligt tusenårsrike och att de kristna kommer att lyftas upp i luften för att möta Jesus när han kommer tillbaka. Det andra synsättet, som Baptistkyrkan och andra reformerta kyrkor har, är det post-millenniala synsättet, enligt vilket kyrkan skulle främja riket genom uppdrag och väckelser. Enligt denna åsikt kommer Jesus att komma i slutet av tusenårsriket för att upprätta sitt rike, och han kommer att möta de uppväckta och förvandlade troende i luften som kommer att följa med honom till jorden för att fullborda riket.

STAY TUNED

I nästa nummer kommer jag att avsluta ämnet om väckelsens effekt på teologin när vi vänder oss till 1900- och 2000-talets väckelser.

Action Point: Många möjligheter kommer under 2020 för att utvidga Riket och utrusta de heliga. Jag är särskilt glad över vårt evenemang Greater Things 5-8 augusti i Nashville. Jag tror att Gud kommer att göra fantastiska saker. Be om ett massivt utflöde av det mirakulösa under denna tid.

P.S. Vet du vad Guds vilja är för oss? Ett liv med Guds kraft där det övernaturliga blir vår förväntan. Detta är vårt arv i Kristus. Detta är Guds vilja för oss, för en sådan tid som denna. Följ med mig, dr Heidi Baker, Michael Koulianos, John Gray, Katherine Ruonala, Tom Jones, Blaine Cook, Justin Allen, Brian Starley och William Wood den 5-8 augusti på Greater Things i Nashville, TN.

Vi inbjuder alla i Mellanvästern att särskilt planera att delta i detta evenemang. Vi ses där!

Randy är grundare och ordförande för Global Awakening och författare till böcker om healing, impartation och väckelsehistoria. Han tillbringar sin tid med att skriva, resa, tala vid evenemang och umgås med sina barn och barnbarn. Hans livs budskap är: “Läs mer om Randy här →

.