Olanzapin, ett tienobenzodiazepin-derivat, är ett andra generationens (atypiskt) antipsykotiskt medel med bevisad effekt mot de positiva och negativa symtomen vid schizofreni. Jämfört med konventionella antipsykotika har det större affinitet för serotonin 5-HT2A än för dopamin D2-receptorer. I stora, välkontrollerade studier på patienter med schizofreni eller relaterade psykoser var olanzapin 5 till 20 mg/dag signifikant överlägset haloperidol 5 till 20 mg/dag när det gäller övergripande förbättringar på psykopatologiska skattningsskalor och vid behandling av depressiva och negativa symtom, och var jämförbart när det gäller effekter på positiva psykotiska symtom. 1-årsrisken för återfall (återinläggning) var signifikant lägre med olanzapin än med haloperidolbehandling. I den första dubbelblinda jämförande studien (28 veckor) av olanzapin och risperidon visade sig olanzapin 10 till 20 mg/dag vara signifikant effektivare än risperidon 4 till 12 mg/dag vid behandling av negativa och depressiva symtom men inte på övergripande psykopatologiska symtom. Däremot tyder preliminära resultat från en 8-veckors kontrollerad studie på att risperidon 2 till 6 mg/dag var överlägset olanzapin 5 till 20 mg/dag mot positiva och ångestdepressiva symtom (p < 0,05), även om båda medlen, i överensstämmelse med den första studien, uppvisade liknande effekt på mått på övergripande psykopatologi. Förbättringar i allmän kognitiv funktion som sågs med olanzapinbehandling i en 1-årig kontrollerad studie av patienter med schizofreni i tidig fas, var signifikant större än de förändringar som sågs med antingen risperidon eller haloperidol. Preliminära resultat från en 8-veckorsstudie visade dock jämförbara kognitionshöjande effekter av olanzapin- och risperidonbehandling hos patienter med schizofreni eller schizoaffektiv störning. Flera studier tyder på att olanzapin har fördelar mot symtom på aggression och agitation, medan andra studier starkt stöder olanzapins effektivitet vid behandling av depressiva symtom. Olanzapin är förknippat med betydligt färre extrapyramidala symtom än haloperidol och risperidon. Dessutom är olanzapin inte förknippat med en risk för agranulocytos som ses med klozapin eller kliniskt signifikant hyperprolaktinemi som ses med risperidon eller förlängning av QT-intervallet. De vanligaste biverkningarna som rapporterats med olanzapin är viktökning, somnolens, yrsel, antikolinerga effekter (förstoppning och muntorrhet) och övergående asymtomatiska leverenzymförhöjningar. I jämförelse med haloperidol var de biverkningar som rapporterades signifikant oftare med olanzapin hos > eller = 3,5 % av patienterna muntorrhet, viktökning och ökad aptit och jämfört med risperidon var det endast viktökning som förekom signifikant oftare med olanzapin. Den höga anskaffningskostnaden för olanzapin uppvägs av minskningar av andra behandlingskostnader (slutenvård och/eller öppenvårdstjänster) för schizofreni. Farmakoekonomiska analyser visar att olanzapin inte ökar signifikant, och kan till och med minska de totala direkta behandlingskostnaderna för schizofreni, jämfört med haloperidol. Jämfört med risperidon har olanzapin också rapporterats minska de totala behandlingskostnaderna, trots den flera gånger högre dagliga anskaffningskostnaden för läkemedlet. Olanzapinbehandling förbättrar livskvaliteten hos patienter med schizofreni och relaterade psykoser i större utsträckning än haloperidol och i ungefär samma utsträckning som risperidon.

Slutsatser: Olanzapin visade överlägsen antipsykotisk effekt jämfört med haloperidol vid behandling av schizofreni i akut fas och vid behandling av vissa patienter med schizofreni i första episoden eller behandlingsresistent schizofreni. Den minskade risken för biverkningar och den terapeutiska överlägsenheten jämfört med haloperidol och risperidon vid behandling av negativa och depressiva symtom stödjer valet av olanzapin som ett förstahandsalternativ vid behandling av schizofreni i den akuta fasen och för upprätthållande av behandlingssvar.