Papulopustulös rosacea är en kronisk inflammatorisk sjukdom som kännetecknas av erythematösa, papulösa och papulopustulösa lesioner i ansiktet med varierande okulär inblandning. Olika antimikrobiella behandlingar som erytromycin, metronidazol, permetrin och orala tetracykliner har visat sig vara effektiva, liksom topiska immunomodulatorer och, i svåra fall, oralt isotretinoin.1 Men trots den varierande terapeutiska arsenal som finns tillgänglig kan rosacea vara svårbehandlad hos vissa patienter.

Vår patient var en 44-årig man som hade haft rosacea i ansiktet sedan 30 års ålder utan någon annan tidigare historia av intresse. Under sjukdomsförloppet hade patienten fått behandling med retinoider och topiska immunomodulatorer, oralt cloxacillin och upprepade cykler av doxycyklin, med endast partiell och/eller övergående förbättring. Fysisk undersökning visade ett diffust erytem och ett måttligt antal papuloerytematösa lesioner på båda kinderna och näsans dorsum (fig. 1A). Efter att ha erhållit informerat samtycke från patienten rekommenderade vi behandling med en engångsdos på 250μg/kg av oralt ivermektin och instruerade särskilt patienten att inte applicera någon topisk behandling. Efter 2 veckor observerades en betydande förbättring och sjukdomen har förblivit i fullständig remission i 6 månader efter behandlingen (Fig. 1B).

Etiologin och patogenesen för rosacea är inte helt klarlagd. Man tror att den orsakas av en kombination av faktorer, inklusive förstärkt immunsvar, neuroimmun dysreglering och vasoregulatoriska förändringar.2 Det finns allt fler bevis för att demodexkvalster spelar en roll i etiologin och patogenesen för rosacea. Tätheten av Demodex-organismer har visat sig vara större i områden som drabbats av rosacea än i frisk hud, och dessa kvalster har påträffats hos en betydande andel av patienter med rosacea.3 Det har rapporterats om god respons på akaricidala medel.1 Dessutom har demodexkvalster börjat erkännas som en av de många faktorer som utlöser uttrycket av Toll-like receptor 2 (TLR-2), vilket ger upphov till det förvärrade immunsvaret som observeras hos patienter med papulopustulös rosacea.3 Ivermektin är ett antiparasitmedel som har använts i stor utsträckning sedan 1988 för oral behandling av filariasis och andra parasitinfektioner. Ivermektin har inte bara en antiparasitär effekt utan även en immunmodulerande och antiinflammatorisk effekt genom att hämma den lipopolysackaridinducerade produktionen av cytokiner.4 Användningen av aktuellt ivermektin för behandling av rosacea godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten Food and Drug Administration 2014 och av Europeiska läkemedelsmyndigheten 2015. Oralt ivermektin har också använts framgångsrikt, utan formell indikation, för behandling av demodikos, hos både immunsupprimerade5 och immunkompetenta patienter.6 Oralt ivermektin har också använts, med tillfredsställande resultat, hos 2 friska patienter med papulopustulös rosacea; i 1 fall fick patienten 3 mg/d i 8 dagar i samband med 5 % lokalt permetrin 3 gånger i veckan,7 och i det andra fallet fick ett barn med svår okulokutan rosacea en engångsdos på 250μg/kg.8

Rosacea kan behandlas men inte botas. Liksom alla kroniska sjukdomar kräver rosacea säker och effektiv behandling som uppnår långa perioder av remission. Hos patienter som har fått oralt ivermektin för behandling av systemiska infektioner har biverkningar varit mycket sällsynta (

1 %) under de senaste decennierna och tycks vara relaterade till parasitbelastningen.9 På samma sätt har inga allvarliga biverkningar rapporterats när en engångsdos (200μg/kg) har getts för behandling av skabb.1 Det har dock endast utförts säkerhetsstudier på kort sikt och det är inte känt om upprepad behandling är säker. Vår patient hade inga biverkningar och långvarig remission uppnåddes med en enda dos, men prospektiva studier med stora patientgrupper behövs för att bekräfta våra resultat. intressekonflikter

Författarna förklarar att de inte har några intressekonflikter.