Blod är ett viktigt fysiskt spårmaterial som förekommer i fall som involverar fysiskt våld, t.ex. mord, misshandel, våldtäkt, abort etc. Undersökningen av blodfläckar är av enormt värde för att rekonstruera brottsplatsen och för att knyta en brottsling eller ett offer till brottsplatsen. Eftersom brottslingar numera ofta försöker städa upp brottsplatsen är det inte känt vilka förhållanden som blodfläckarna har genomgått innan de analyseras. En mängd olika kemikalier används för att påverka blodfläckarnas beskaffenhet, vilket ställer till stora problem vid analysen av blodfläckar. Användningen av vissa kemikalier kan dock ha negativa effekter på efterföljande undersökningar och DNA-typning med kort tandemrepeat (STR) och har också visat sig utgöra potentiella hälsorisker. Med denna aspekt i åtanke har blodfläckar undersökts efter exponering för luminol och blekmedel (natriumhypoklorit) för att bedöma deras effekt på serologiska markörers upptäcktsförmåga samt på kvaliteten och den kvantitativa analysen av DNA-typning. Våra resultat visar att luminol inte har någon destruktiv effekt på arttesterna eller på elutionsmetoden för påvisande av blodgruppsantigener och att det inte har någon negativ effekt på efterföljande DNA-typning med hjälp av PCR. När det gäller blekmedel dras slutsatsen att rengöring med blekmedel gav DNA-nedbrytning och att det har den mest negativa effekten på förmågan att erhålla fullständiga DNA-profiler och även på ABO-blodgruppsbestämningen, men att det har mycket liten effekt på artbestämningen. Positiv identifiering med blekmedel är därför mindre exakt och mindre tillförlitlig jämfört med standard och luminolreagens.