Frax roll och de nya NOF-riktlinjerna

Sedan 1995 har vi haft effektiva FDA-godkända terapier för att minska risken för osteoporosfrakturer. Historiskt sett har vi varit beroende av fynd av osteoporos genom benmineraltäthet (BMD) eller osteopeni med ytterligare riskfaktorer eller förekomsten av en osteoporosfraktur för att avgöra vem som behöver farmakologisk behandling.Patienter med osteoporos och/eller osteoporosfrakturer har säkerligen nytta av farmakologisk behandling. Patienter med normal bentäthet utan frakturer gynnas inte av behandling. 80 % av de osteoporotiska frakturerna inträffar dock hos patienter som anses vara osteopena genom BMD-testning. Att behandla varenda en av dessa patienter skulle förhindra många fler frakturer, men det är varken praktiskt genomförbart eller önskvärt ur ett kostnads-/nyttoriskperspektiv. Vi måste identifiera och fokusera på de patienter som löper störst risk för osteoporosfrakturer och erbjuda dem behandling.

För att ta itu med denna fråga har Världshälsoorganisationen (WHO) utvecklat FRAX (www.shef.ac.uk/FRAX) som inkluderar BMD för lårbenshals (höft) och andra viktiga riskfaktorer för att ge en uppskattning av 10-årssannolikheten för en enskild patient att drabbas av en höftfraktur eller andra osteoporotiska frakturer (handled, arm, ryggrad).

FRAX-verktyget baseras på 250 000 patientår av uppföljning och har validerats i flera stora studier. Användning av ålder, längd, vikt och riskfaktorer som familjehistoria, förekomst av inflammatorisk artrit, tidigare frakturer, steroidanvändning, rökning och alkohol gör det möjligt att beräkna 10 års frakturrisk.