INLEDNING

Ortodox kristen fasta (OF), som innebär att man frivilligt avstår från vissa livsmedel under 180-200 dagar per år, är en gammal kyrklig föreskrift (1, 2). Den heliga traditionen (skriftlig och muntlig) i den östliga ortodoxa kristna kyrkan rekommenderar att man undviker olivolja, kött, fisk, mjölk och mejeriprodukter varje onsdag och fredag under hela året, men innehåller dessutom fyra huvudsakliga fasteperioder per år då kött, mejeriprodukter och ägg är förbjudna. Dessa äger rum: 1) under en period på 40 dagar före jul, 2) under en period på 48 dagar före påsk (fastan), 3) under en varierande period från 8 till 42 dagar, känd som apostlarnas fasta eller Petrus och Pauls fasta, och 4) under totalt 15 dagar i augusti (Jungfru Marias upptagande). Samtidigt är fisk och skaldjur som räkor, bläckfisk, bläckfisk, bläckfisk, hummer, krabba och sniglar tillåtna under alla fastedagar under hela året (1, 2). Det är värt att notera att strikt iakttagande av OF inte bara innebär att man undviker vissa livsmedel under specifika dagar och tidsperioder, utan också att man begränsar mängden av de tillåtna livsmedlen.

Det kan således konstateras att den ortodoxa kristna kyrkan, genom sina många fastepraktiker som innefattar en periodisk vegetarisk kost (inklusive grönsaker, baljväxter, nötter, frukter, oliver, bröd, sniglar och skaldjur) och sin minimering av köttätande, i huvudsak föreslår en variant av vegetarianism och utgör därmed en typ av medelhavsdiet (2, 3). Sammanfattningsvis omfattar den ortodoxa kristna kyrkans kost årligen: a) ett lågt intag av animaliskt protein, totalt fett, mättade fettsyror och transfettsyror, främst genom begränsad köttkonsumtion, och b) ett mycket högt intag av vegetabiliska proteiner, fibrer, vitaminer och antioxidativa ämnen, enkelomättade fettsyror och fleromättade fettsyror från fullkorns spannmål, frukt, grönsaker, baljväxter, fisk och skaldjur, nötter, tahini och olivolja.

Enligt den ortodoxa kristna patristiska traditionen är målet för OF inte en seger över kroppen (grekiska: σωματοκτόνος), utan en seger över passionerna (grekiska: παθοκτόνος) (1); det viktiga är inte en frisk kropp, utan en helgad kropp. När det gäller köttkonsumtion är det främsta skälet till att det inte ingår i OF-dieten relaterat till fastans andliga prestationer (som att få herravälde över sig själv och besegra köttets passioner) (1) och, mer specifikt, till att stävja köttets erotiska begär. Den verkliga orsaken beskrivs tydligt i The Rudder (Pedalion) (grekiska: Πηδάλιον), en samling texter från den ortodoxa kanoniska rätten, som först trycktes och publicerades 1800 e.Kr. Särskilt den första fotnoten i den 51:a apostoliska kanon i The Rudder rapporterar att “att äta kött, den mest feta maten bland alla livsmedel, står i motsättning till monasticismens syfte, som är vishet och jungfrulighet, genom att kittla köttet och väcka ett krig av lystna lustar och begär mot själen” (grekiskt fragment: “Ἡ δὲ τοῦ κρὲατος βρῶσις λυπαρωτάτη οὖσα ἀπό ὅλα τά φαγητά, ἑπομένως ἐναντιώνεται εἰς τ00όν σωφροσύνην καί παρθενίαν, ταὐτόν εἰπεῖν, ἐναντιώνεται εἰς τόν σκοπόν καί τό τέλος αὐτό, μέ τό νά γαργαλίζῃ τήν σάρκα, καί νά ἀσηκώνῃ πόλεμον ἀτόπων ὀρέξεων καί ἐπιθυμιῶν κατά τῆς ψυχῆς”) (4). Även om denna fotnot bara beskriver ett av de tre skälen till munkars obligatoriska avhållsamhet från att äta kött (de andra två är den ortodoxa kyrkans urgamla tradition och utmaningen av skandal), erkänns kött som den fetaste av alla livsmedel som aktiverar mänskliga passioner, nämligen prostitutionens passion, som kännetecknas av varje handling som utförs av den sexuella instinkten och vars huvudsakliga och enda syfte är njutning (patologiskt användande av sexualiteten eller den sexuella instinkten eller libido). Köttkonsumtion under OF skulle således vara ett hinder för kroppens självkontroll, avhållsamhet från passionerade begär och njutningar, köttets ödmjukhet och dämpning av den medfödda sexuella aptiten; med andra ord skulle det strida mot OF:s syften, inte bara för munkar utan för alla ortodoxa kristna. Genom fastan undviker de ortodoxa kristna också faran för “förgudning” av buken (se Filipperbrevet 3:19) och skyddar därför sin kropp från köttets passioner, som främst väcks av frosseri och som leder till överätning (polyfagi eller hyperfagi). I Bibeln och den ortodoxa kristna patristiska traditionen är polyfagi inte bara prostitutionens “moder” eller “passionernas dörr” (5) utan försvagar dessutom den mänskliga viljan och minskar därmed motståndet mot alla typer av njutning och fördärv. Enligt den helige Basilius den store “skapar njutningen av riklig och fet mat ångor i själen, som likt ett tätt rökmoln hindrar sinnet från att se den helige Andes blixtar” (6) och “om du vill stärka ditt sinne måste du tämja ditt kött genom att fasta” (7). Samtidigt varnar många andra kristna kyrkor och religioner på liknande sätt för (överdriven) köttkonsumtion, bland annat följande. I den romersk-katolska kyrkan föreskriver de nuvarande reglerna för fasta och avhållsamhet, som beskrivs i Code of Canon Law (8), att man ska avstå från kött på fredagar och under hela fastan. Anglikanska formler har i allmänhet krävt avhållsamhet från kött på fredagar (9). Inom judendomen får djur som anses vara tahor (kosher, dvs. rena) ätas om de tillagas på rätt sätt; djur som anses vara tama (icke-kosher, dvs. orena) får inte ätas under några omständigheter (10, 11). Koranen definierar för muslimer vad som är halal (lagligt) och vad som är haram (förbjudet) när det gäller mat och kött (11, 12). Östliga religioner, inklusive hinduism, buddhism och jainism, är i allmänhet överens om att de stöder icke-våld och en köttfri livsstil, dvs. vegetarianism (11).

Men hur kan köttkonsumtion förknippas med ökad sexuell lust (libido) och prostitution, som The Rudder rapporterar? Ur medicinsk synvinkel skulle sambandet mellan köttkonsumtion (främst rött kött) och ökad libido kunna förklaras av kostfettets inverkan på testosteronproduktionen (T), vilket är väldokumenterat i medicinsk litteratur (13-22). Testosteron är det primära manliga könshormonet och en anabol steroid som biosyntetiseras från kolesterol i flera steg, som främst utsöndras av männens testiklar och som förknippas med bland annat sexuell aktivitet (23, 24). Forskning tyder på att serumkoncentrationerna av totalt och fritt (icke proteinbundet) T åtminstone delvis kan ändras genom att ändra sammansättningen av en kost (14-16, 21). Kost som innehåller mindre än 25 % av energin i form av fett kan således hämma produktionen av T, särskilt jämfört med kost som innehåller 40 % av energin i form av fett (15, 17). Det är dock typen av fett som tycks påverka de cirkulerande T-koncentrationerna. En studie visade att ett högre kostintag av SFA:er jämfört med PUFA:er hade störst effekt på T-produktionen (17), men en annan studie på människor visade att ett ökat intag av totalt fett, SFA:er och MUFA:er höjde T-nivåerna i serum, medan det ökade förhållandet mellan PUFA:er och SFA:er i kosten undertryckte T-produktionen (18). I en annan studie fann man att den viktigaste faktorn för att öka T-nivåerna i serum var essentiella omega-3-fettsyror snarare än SFA- eller MUFA-fettsyror i kosten (19). Dessa resultat kan förklara varför veganer med ett kostintag av mindre totalt fett och SFA:er och högre PUFA:er tenderar att ha lägre nivåer av biotillgängligt T i majoriteten av studierna (13, 16, 25-27). Det faktum att kostkällor till SFA inte bara är rött kött (nötkött, lammkött, griskött) utan även mejeriprodukter (grädde, smör, ost, mjölk) och ägg, och det faktum att fisk och skaldjur är rika på PUFA, kan också förklara varför kött, mejeriprodukter och ägg inte är tillåtna, men fisk och skaldjur är tillåtna under OF. Det måste understrykas att uteslutandet av kött från OF också skulle kunna minska T-produktionen genom mekanismen med överdriven konsumtion av tillåtna livsmedel (t.ex. kolhydrater) under OF (dåligt förstådd OF), vilket skulle kunna resultera i positiv energibalans och viktökning (övervikt/fetma). Med tanke på att aromatisering av androgener till östrogener, som är den viktigaste mekanismen för fetmainducerad manlig androgenbrist, sker i fettvävnad (24), skulle detta kunna förklara varför en överviktig eller fet man, i ännu högre grad om han har typ 2-diabetes mellitus, vanligen har sänkta T-nivåer i serum och förhöjda östrogennivåer i serum. Det är också värt att notera att den ortodoxa kristna kyrkan, förutom polyfagi och avhållsamhet från köttätande, också rekommenderar att man undviker andra aktiviteter som skulle kunna öka serum T-nivåerna under fastedagar och därmed leda till ökad libido, till exempel sexuell kontakt, tittande eller läsning av pornografiskt material eller lyssnande på pornografiska låtar (28). Det är ett faktum att munkar som bor i kloster och obligatoriskt avstår från köttkonsumtion ibland använder sojaprodukter (som innehåller fytoöstrogenerna isoflavoner) för att lindra libido. Med hänsyn till att riklig och fet mat påverkar sinnet (6) är kostens negativa inverkan på sömnens längd och kvalitet välkänd (29). Den postprandiella frisättningen av cholecystokinin (CCK) från slemhinneceller i duodenum och jejunum efter intag av en måltid med fetter och proteiner som kött, mjölk och andra mejeriprodukter skulle kunna framkalla sömnighet (29).