Se motsvarande artiklar på sidorna 1390, 1409 och 1419.
Konsumtionen av sockersötade läskedrycker har i systematiska översikter och metaanalyser av bevismaterialet förknippats med övervikt och ökad risk för typ 2-diabetes (1, 2), och dessa tillstånd är i sig själva relaterade till en ökad risk för dödlighet, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancerformer och andra kroniska sjukdomar. Bevisen för ett samband mellan intag av läskedrycker och risken för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är dock mer begränsade (3-7). Sockersötade läskedrycker är den främsta källan till tillsatt socker i den amerikanska kosten och bidrar med 9,2 % av det totala energiintaget i USA (8).
Nyligen utfärdade American Heart Association rekommendationer om att minska intaget av tillsatt socker till högst 100-150 kcal/d för de flesta amerikaner (9). Att ersätta sockersötade drycker med icke-kaloriska eller lågkaloriska drycker skulle kunna användas för att minska sockerintaget, och artificiellt sötade lightläskedrycker har marknadsförts som ett hälsosammare alternativ på grund av att de saknar kalorier. Det är dock oklart om de bör rekommenderas som ersättning för sockersötade läskedrycker eftersom vissa studier har funnit ökad risk för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller det metabola syndromet vid högre intag av lightläskedrycker (10-12), även om det är möjligt att dessa fynd kan bero på omvänt orsakssamband (4).
De flesta tillverkarna har använt aspartam som ett artificiellt sötningsmedel i lightläskedrycker. Även om många kortsiktiga djurstudier har föreslagit att aspartam är säkert, har en nyligen genomförd stor studie som bedömde aspartamintag under hela livet hos råttor föreslagit en ökad risk för lymfom, leukemier och övergångscellkarcinom i bäckenet, urinledaren och urinblåsan på ett dosberoende sätt inom områden som anses vara säkra för mänsklig konsumtion (doser så låga som 20 mg/kg kroppsvikt) (13). Epidemiologiska studier på människor om hälsoeffekterna av intag av lightläskedrycker eller aspartam är dock sparsamma och har inte föreslagit något samband med cancerrisk , men de har vissa begränsningar som omfattar antingen retrospektiv utformning med potentiella minnes- och urvalsbias eller endast en grundläggande kostbedömning och kort uppföljning i den enda andra prospektiva studien som publicerats i ämnet. Eftersom lightläskedrycker ofta konsumeras av personer med övervikt och typ 2-diabetes i syfte att minska kaloriintaget och underlätta viktnedgång och eftersom dessa två tillstånd är förknippade med en ökad risk för flera cancerformer, inklusive lymfom och leukemi, måste studierna utföras och tolkas med försiktighet på grund av risken för förväxlingsfaktorer.
I detta nummer av tidskriften undersöker Schernhammer et al (14) sambandet mellan artificiellt sötad och sockerhaltig läsk och risken för hematopoetisk cancer i Nurses’ Health Study och Health Professionals Follow-Up Study. Båda studierna har viktiga styrkor, bland annat den prospektiva utformningen (som undviker minnesbias och minskar risken för selektionsbias som kan påverka retrospektiva studier), upprepade kostbedömningar (vilket minskar slumpmässiga mätfel på grund av förändringar i kosten under uppföljningen) och >20 års uppföljning, vilket resulterar i ett betydande antal cancerfall. Schernhammer et al fann att bland män var ett större intag av lightläsk (≥1 portion/d) förknippat med en ökad risk för non-Hodgkin lymfom (NHL; RR: 1,31; 95 % KI: 1,01, 1,72) och multipelt myelom (RR: 2,02; 95 % KI: 1,20, 3,40) jämfört med inget intag. Intag av vanliga sockersötade läskedrycker var förknippat med en ökad risk för NHL (RR: 1,66; 95 % KI: 1,10, 2,51) hos män, men inget samband hittades för multipelt myelom eller leukemi. Ingen av analyserna visade ett signifikant samband bland enbart kvinnor. Författarna observerade dessutom en ökad risk för leukemi med ett högt jämfört med ett lågt intag av lightläskedrycker i de kombinerade kohorterna (RR: 1,42; 95 % KI: 1,00, 2,02), med liknande riskuppskattningar men begränsad styrka i de könsspecifika analyserna. Intaget av aspartam var direkt associerat med risken för NHL och multipelt myelom och suggestivt associerat med leukemi hos män, men inte hos kvinnor.
Med avseende på den mekanism som kan förklara fynden för lightläskedrycker är det känt att aspartam bryts ner till metanol, asparaginsyra och fenylalanin om det förvaras nära eller över rumstemperatur. Författarna föreslog att högre enzymatisk aktivitet av alkoholdehydrogenas typ 1 (ADH) hos män, som inducerar högre omvandlingshastigheter från metanol till cancerframkallande formaldehyd, skulle kunna förklara könsskillnaderna i resultaten för NHL och multipelt myelom. Eftersom etanolintag hämmar metanolmetabolismen kan personer med lågt etanolintag ha mer obunden ADH-aktivitet och högre omvandlingshastigheter för formaldehyd. Faktum är att en signifikant interaktion observerades när resultaten för intag av dietläsk stratifierades efter alkoholintag (P = 0,03), med en ökad risk för NHL (RR: 2,34; 95 % KI: 1,46, 3,76) bland män som konsumerar <6 g alkohol/d, men inte bland män med högre alkoholintag (RR: 0,96; 95 % KI: 0,48, 1,90). Med tanke på det positiva sambandet mellan vanlig läsk och NHL kan dock även andra mekanismer vara inblandade.
Författarna fann ingen modifiering av resultaten med BMI, vilket skulle vara viktigt att undersöka på grund av det starka sambandet mellan BMI och konsumtion av lightläskedrycker, men det kommer att krävas ytterligare storskaliga studier för att utforska denna fråga. Dessutom förändrade inte justering för diabetes och midjemåttet i förhållande till höften resultaten.
Och även om studierna hade ett stort antal NHL-fall fanns det ett mer blygsamt antal fall av multipelt myelom och leukemi, och när man ytterligare kategoriserar efter frekvens eller kvintil av intag kan man se att en del av de positiva associationer som observerades var baserade på ett relativt lågt eller blygsamt antal fall. Därför kan det i nuläget inte uteslutas att fynden helt enkelt kan ha berott på slumpen.
I en andra studie i detta nummer undersökte Drake et al (15) sambandet mellan kolhydrater i kosten, fibrer och deras livsmedelskällor och risken för prostatacancer hos 8128 svenska män (817 fall) från Malmö Diet and Cancer cohort. Det har antagits att kolhydrater i kosten skulle kunna påverka risken för prostatacancer genom förändringar i den endokrina axeln för insulin och insulinliknande tillväxtfaktorer. I enlighet med de flesta hittills tillgängliga uppgifter fann studien dock inget samband mellan intag av totala kolhydrater, kostfiber, fullkorn, grönsaker, frukt och bär, potatis eller bröd med låg eller hög fiberhalt samt sötsaker och socker och risken för prostatacancer. Ett större intag av kakor och kex (RR: 1,42; 95 % KI: 1,03, 1,97) och ris och pasta (RR: 1,33; 95 % KI: 1,04, 1,70) var dock förknippat med en ökad risk för lågriskprostatacancer, fiberfattigt spannmål var förknippat med en ökad risk för prostatacancer totalt sett (RR: 1.24; 95 % KI: 1,01, 1,52), och sockersötade drycker var förknippade med en ökad risk för symptomatisk prostatacancer (RR: 1,41; 95 % KI: 1,06, 1,88). Med tanke på de många analyser som genomfördes i denna studie är det möjligt att en del av dessa resultat kan bero på slumpen. Icke desto mindre visar denna studie att även om det totala intaget av kolhydrater eller de flesta kolhydratrika livsmedel kanske inte har något samband med risken för prostatacancer, kan vissa enskilda objekt fortfarande vara förknippade med risk, och det kommer att vara viktigt att andra studier undersöker dessa resultat ytterligare.
I en tredje studie i detta nummer undersökte Eshak et al (16) sambandet mellan intag av läskedrycker och ischemisk hjärtsjukdom och stroke i en japansk befolkning (16). De få studier som redan har publicerats i ämnet har utförts i USA (3-5), men en replikering i studier från andra geografiska områden med andra kostmönster och livsstilar skulle ge ytterligare stöd för hypotesen. Under 18 års uppföljning fastställdes 453 fall av ischemisk hjärtsjukdom och 1922 fall av stroke bland 39 786 män och kvinnor som deltog i Japan Public Health Center-based study cohort I.
Studien fann ett suggestivt omvänt samband mellan nästan dagligt intag av läskedrycker jämfört med sällan eller aldrig konsumerade läskedrycker och risken för stroke hos män (RR: 0,76; 95% CI: 0.62, 1,06; P-trend = 0,07) och inget samband för ischemisk hjärtsjukdom (RR: 1,04; 95 % KI: 0,74, 1,48), medan det för kvinnor fanns ett positivt samband med stroke (RR: 1,21; 95 % KI: 0,74, 1,48).88, 1,68; P-trend = 0,02), vilket var begränsat till ischemisk stroke (RR: 1,83; 95 % KI: 1,22, 2,75; P-trend = 0,001), men inget samband för ischemisk hjärtsjukdom (RR: 0,88; 95 % KI: 0,30, 2,60). När man exkluderade personer med morbiditeter och tidig uppföljning låg resultatet för män närmare nollresultatet och resultatet för kvinnor förstärktes något. Detta tyder på att omvänd orsakssamband, där försökspersoner med sjukdomstillstånd i utgångsläget kan ha ändrat sitt läskedrycksintag till följd av sin sjukdom, kan ha påverkat resultaten. Resultaten för stroke stämmer överens med amerikanska studier som fann en ökad risk för stroke bland kvinnor men inte bland män (5), men nollresultaten för ischemisk hjärtsjukdom stämmer inte överens med resultaten från USA (3, 4). Intaget av läskedrycker i de japanska studierna var dock lägre både när det gäller frekvens och portionsstorlek än i de amerikanska studierna, vilket delvis kan förklara skillnaderna i resultaten.
Dessa tre studier bidrar till en växande mängd bevis för läskedryckernas negativa hälsoeffekter; med tanke på de begränsade och motstridiga uppgifter som finns tillgängliga kan dock dessa resultat i dagsläget endast betraktas som suggestiva, inte avgörande, men de motiverar en vidare utredning i andra prospektiva studier med uppgifter om långvarigt intag av läskedrycker, dietläskedrycker och aspartam.