Till redaktören
Trots att kött är en viktig proteinkälla i västerländsk kost är det ovanligt att köttallergi utvecklas1. När det gäller kött från däggdjur minskar den omfattande homologin av proteiner mellan däggdjursarter sannolikheten för att skapa ett specifikt IgE-svar2,3. När kliniskt relevant reaktivitet mot kött har påvisats tyder resultaten på korsreaktivitet (t.ex. serumalbumin (SA), aktin) och inte på sensibilisering med köttspecifika epitoper4. I linje med denna korsreaktivitet finns det rapporter om IgE-antikroppar som binder olika däggdjursalbuminer, särskilt gris-katt-syndromet5, 6. Vid detta ovanliga syndrom utvecklar patienterna ett IgE Ab-svar som är specifikt för katt-SA som korsreagerar med albumin från svin och kan leda till allvarliga eller till och med dödliga allergiska reaktioner vid tillfällen då fläskkött konsumeras5-7. Intressant nog är de rapporterade fallen av svin-katt-syndromet till stor del europeiska. Vi har nyligen utvärderat många patienter med misstänkt “köttallergi”; i samband med detta har vi hittat och rapporterar här för första gången åtta fall av svin-katt-syndrom i USA. Representativ klinisk historia och utvärdering av två patienter beskrivs, inklusive detaljerad IgE-specificitet och ett kliniskt svar på eliminationsdiet, vilket båda starkt tydde på diagnosen. Bekräftande livsmedelstester utfördes dock inte hos någon av de åtta patienterna.
Publicerade uppgifter om svin-katt-syndromet har föreslagit att sensibilisering mot SA från katt utgör den primära händelsen i utvecklingen av det korsreaktiva IgE6. I den undersökningen av serum från unga patienter i Luxemburg visades det att IgE-reaktivitet mot kattserumalbumin helt och hållet innehöll antiköttsreaktiviteten medan det omvända inte var sant6. Patienterna i den rapporten valdes alla ut på grundval av att de var mycket allergiska mot katt, medan de åtta personer som rapporteras här alla presenterades för utvärdering av misstänkt köttallergi.
Patient E364 (tabell I) rapporterade symtom på kramper i buken, illamående, klåda och nässelutslag som började 20 minuter efter en måltid bestående av fläskfilé, potatis och gröna bönor. Hans buksymtom förvärrades, han rapporterade yrsel och fördes till den lokala akutmottagningen där han behandlades för anafylaxi. Med tanke på att symtomen uppstod i nära anslutning till måltiden verkade det osannolikt att IgE Ab mot alfa-gal spelade någon roll. Positiva immunoassayresultat mot katt, hund och griskött, utan samtidig sensibilisering mot nöt- eller lammkött, föranledde ytterligare undersökningar med serumalbuminer och gelatin (tabell I). Positiva resultat erhölls för SA från katt och hund (Re220 respektive Re221), medan SA från nötkreatur (Re204) var negativt (tabell I). Sammantaget tyder resultaten på att den anafylaktiska reaktionen utlöstes av fläskkött på grund av korsreagerande IgE, vilket stämmer överens med fläsk-katt-syndromet. Patienten råddes att undvika att äta fläskkött och har följts i två år utan ytterligare reaktioner.
Ett andra illustrativt fall är patient T559, en 14-årig kvinna. Hon presenterade sig med återkommande anfall av buksmärtor 30-45 minuter efter en måltid. Smärtan uppstod 3-5 gånger i månaden under 14 månader och försvann utan behandling inom 45-60 minuter. Det fanns inget associerat illamående, kräkningar eller diarré och inga noterade förändringar i tarmrörelserna. Inget samband gjordes med någon särskild mat eller dryck. Vid vissa tillfällen åtföljdes buksmärtan av urtikaria. Vår undersökning visade att det fanns sIgE mot albumin från katt och hund samt griskött enligt tabell I (fall 4) plus ett negativt resultat för sIgE Ab mot alfa-gal. Hon rekommenderades att ta bort griskött från sin kost men fick fortsätta att äta nötkött. Efter 9 månaders uppföljning rapporterades inga ytterligare episoder av buksmärta eller urtikaria.
Som tabell I illustrerar liknar detta ovanliga syndrom andra födoämnesallergier genom att en rad olika presentationer ses och att de kliniska symtomen inte konsekvent förutsägs av IgE-titern för allergenet, kat SA. Bedömning av bindningsspecificiteten utfördes enligt beskrivningen8 på serum från tre patienter där tillräcklig mängd fanns (tabell II). IgE-svaret mot SA från katt och fläsk minskades signifikant genom preinkubation med albumin från katt, medan albumin från fläsk och humant albumin inte visade någon signifikant hämning av svaret från SA från katt (tabell II; OBS – SA från svin och SA från människa har 82 % respektive 76 % proteinhomologi med SA från katt6). IgE-svaret hos de patienter som rapporterats här visar liknande specificitet som publicerade data och är också förenligt med kat SA som det primära sensibiliserande antigenet6.
Det finns fyra anmärkningsvärda aspekter på svin-katt-syndromet som förtjänar att diskuteras. För det första uppstår känsligheten för griskött inte tidigt i livet: de flesta rapporterade patienterna är äldre än 8 år och majoriteten är vuxna eller tonåringar5-7. Det verkar som om sensibiliseringen mot katt SA utvecklas med tiden och därför kan uppkomsten av en “ny” födoämnesallergi hos ett äldre barn eller en vuxen föranleda att man överväger fläsk-katt-syndromet.
För det andra rapporterar patienterna inte reaktioner vid varje tillfälle då de äter fläskkött. Både hos de tre patienter som beskrevs av Hilger et al6 och hos de åtta patienter som rapporteras här var färskt kött eller torkat och rökt griskött (dvs. grill) mer konsekventa provokatörer av allergiska reaktioner. Väl tillagat kött var dock förknippat med färre reaktioner.
För det tredje börjar reaktioner på fläskkött snart efter det att man ätit köttet. På många sätt är tidpunkten för dessa reaktioner mest användbar när det gäller att skilja fläsk-katt-syndromet från fördröjd anafylaxi på grund av IgE mot alfa-gal8. Båda födoämnesallergierna är IgE-medierade, involverar däggdjurskött och kan visa liknande reaktioner med vissa hudtester och immunoassays; symtom från svinkattsyndromet kan dock uppträda snabbt och kan inledningsvis visa sig med oral pruritus under måltiden. I allmänhet börjar reaktioner på fläskkött inom 30-45 minuter efter konsumtion, ofta med gastrointestinala symtom som bukkramper.
För det fjärde är den naturliga historiken för fläsk-katt-syndromet inte väletablerad, men det verkar som om sIgE mot SA från katt långsamt kan minska med tiden9. Kanske är fortsatt exponering för katt viktig för att bibehålla sensibiliseringen och detta kan förklara varför vissa patienter så småningom kan konsumera fläskkött igen på ett säkert sätt. Faktum är att befintliga uppgifter tyder på att av lämpligt sensibiliserade patienter upplever cirka 30 % allergiska symtom i samband med konsumtion av griskött6.
Interessant nog visar patienter med IgE Ab mot alfa-gal positiva immunoassay-resultat mot nöt- och griskött, medan korsreaktiviteten mot bovint albumin vid gris-katt-syndromet är varierande. Vissa patienter med svin-katt-syndrom rapporterar alltså att de kan tolerera nötkött medan andra inte kan det6 och vi har inte rekommenderat att undvika nötkött om inte patienterna rapporterar symtom i samband med att de äter nötkött. I den aktuella gruppen av försökspersoner var det bara en (E710) som specifikt noterade symtom efter att ha ätit nötkött och hon råddes att undvika både fläsk- och nötkött.
Om en noggrann anamnes avslöjar möjligheten att däggdjurskött skulle kunna vara förknippat med episoderna föreslår vi att man utför immunoassay-testning för sIgE mot fläsk- och nötkött, kattserumalbumin och alfa-gal. Ytterligare undersökningar kan behövas, men denna enkla panel skulle kunna identifiera patienter vars symtom mest troligt skulle förklaras av fläsk-katt-syndrom. Sammanfattningsvis är detta den första rapporten om patienter som identifierats i USA med pork-cat-syndrom där sensibilisering mot kattserum, som korsreagerar med fläskalbumin, kan ge symtom snabbt efter konsumtion av fläskkött.