Sedan historiens början har amfibier varit en del av människans kultur. Västeuropéerna gjorde upp eldar för matlagning och värme och lade till stora stockar vid behov. Det som då och då dök upp var häpnadsväckande: stora svarta djur (som hade funnit skydd i stockarna) med fyra ben och en svans, kolsvarta med slående ljusgula fläckar. Dessa eldsalamandrar ansågs på olika sätt vara en produkt av själva elden eller, som Aristoteles rapporterade, kunna släcka elden. Plinius den äldre sägs ha testat denna idé genom att kasta en salamander i lågorna – salamandern dog! – Ändå kvarstod associationen med eld. Plinius fortsatte med andra fantasifulla påståenden som spreds. Till och med Leonardo da Vinci bidrog till legenden, och myter från olika regioner smälte samman – vid ett tillfälle påstods asbest vara salamanderull. Salamandrar tillskrevs stora krafter; en enda salamander uppströms ansågs räcka för att döda en hel armé. Frankrikes kung Frans I valde en salamander som sitt emblem – en kraftfull symbol, född av eld, fylld av gift, immun mot brännskador och till och med kapabel att släcka lågor. Innan de stora städerna och tätorterna växte upp växte människor upp omgivna av naturen. Salamandrar och vattensalamander, paddor och grodor var alla en del av människans normala erfarenhet. Myter som de om eldsalamandrarna var vanliga. Shakespeares häxor bryggde med ett öga av vattensalamander och en svans av groda. Som barn födde vi upp groddjur och lärde oss att rysa när en tigersalamander dök upp i en rotkällare. I allmänhet ses amfibier som godartade och ofarliga, till och med hjälpsamma som varelser som slukar skadliga insekter och tjänar som en alternativ födokälla. Därför kom det som en chock för de flesta biologer och för allmänheten i stort på 1980-talet att amfibier runt om i världen var på tillbakagång och att de som taxon löpte större risk att utrotas än någon annan ryggradsdjursgrupp. En undersökning av alla kända amfibiearter 2004 visade att omkring 40 % av dem löper stor risk att dö ut, och 2008 sågs amfibiernas nedgång som ett bevis på en förestående sjätte massutrotning.