Talare 1:
Du lyssnar på Radiolab från NPR och WNYC.
Francis Collins:
Damer och herrar, USA:s president.
Jad Abumrad:
Den 26 juni 2000 klockan 10.19 i Vita huset. Detta är det ögonblick då rasismen dog.
Bill Clinton:
God morgon. Vi är här för att fira slutförandet av den första undersökningen av hela det mänskliga genomet.
Jad Abumrad:
I 100 år har forskare, eller åtminstone en viss grupp forskare, försökt bevisa att ras existerar. Det är inte bara något som vi ser med våra ögon, utan det finns faktiskt något fundamentalt annorlunda mellan en person som är vit och en person som är svart-
Robert Krulwich:
Och asiatisk och de tittade på blodskillnader.
Jad Abumrad:
Inget.
Robert Krulwich:
De tittade på skillnader i muskulatur-
Jad Abumrad:
Jad Abumrad:
Storleken på våra huvuden, ingenting.
Robert Krulwich:
De kunde inte riktigt säga, det här är det här, och det är det där.
Jad Abumrad:
Då …
Bill Clinton:
Hela den mänskliga arvsmassan.
Jad Abumrad:
I år 2000.
Bill Clinton:
Det är ett stort nöje.
Jad Abumrad:
Bill Clinton presenterar två av de viktigaste vetenskapsmännen i världen.
Bill Clinton:
Dr Francis Collins och Craig Venter.
Jad Abumrad:
Båda två stiger upp på podiet och säger: “Titta, vi har sökt hela vägen ner till vårt DNA”. Det går inte att bli djupare än så. Och när det gäller ras …
Bill Clinton:
Begreppet ras har ingen genetisk eller vetenskaplig grund.
Jad Abumrad:
Det finns helt enkelt inte där.
Bill Clinton:
Vad det betyder är att den moderna vetenskapen bekräftar det som vi först lärde oss av de antika ödena. Det viktigaste faktum i livet på den här jorden är vår gemensamma mänsklighet.
Jad Abumrad:
Men, ett par år framåt i tiden, om man spolar fram. Vi började titta närmare och vi började märka-
Robert Krulwich:
En del subtila skillnader baserade på etnisk bakgrund.
Jad Abumrad:
Underskilda.
Talare 7:
Underskilda i människors hälsa och ras.
Jad Abumrad:
Och skillnaderna verkade vara viktiga.
Francis Collins:
Vissa genetiska sjukdomar är mer riktade mot ras- eller etniska grupper än andra.
Jad Abumrad:
Så att nu, bara ett par år senare, hade till och med några av de forskare som stod på podiet den dagen och sa att allt var över, till och med de hade börjat tänka om.
Francis Collins:
Är vi på väg?
Nell G.:
Ja, vi rullar.
Jad Abumrad:
Vi rullar.
Francis Collins:
Oh.
Robert Krulwich:
Okej.
Jad Abumrad:
Det är Francis Collins, chef för det mänskliga genomprojektet. År 2000 stod du tillsammans med Bill Clinton och Craig Venter. Minns du denna dag?
Francis Collins:
Jag minns den 26 juni 2000, ja. Det skulle vara svårt att glömma den.
Jad Abumrad:
Hur var vädret av nyfikenhet?
Francis Collins:
Det var riktigt varmt den morgonen.
Jad Abumrad:
Men egentligen ville vi inte tala med Francis om den dagen.
Jad Abumrad:
Vi ville faktiskt fråga honom om något han sa några år efteråt, något han skrev i en medicinsk tidskrift.
Robert Krulwich:
inte. Nåväl, jag ska bara läsa upp det för er. Det är du som talar.
Jad Abumrad:
Okej, här är det.
Jad Abumrad:
Tilltagande vetenskapliga bevis tyder dock på att genetisk variation kan användas för att göra en någorlunda exakt förutsägelse av geografiskt ursprung. Det är inte strikt sant att ras eller etnicitet inte har något biologiskt samband.
Robert Krulwich:
Så det är det vi liksom bär. Det är inte strikt sant att det inte har något biologiskt samband. Är en mycket försiktig tåspets.
Francis Collins:
Jag tänker inte försvara det som världens bästa meningskonstruktion.
Robert Krulwich:
Men det finns något som du vill säga som du inte riktigt får igenom läpparna, låter det som.
Francis Collins:
Ja, låt mig försöka igen här. Jag tror att det finns två saker man kan säga om ras och genetik. Den ena är att vi alla är väldigt lika, otroligt lika, men man kan också säga att även den lilla skillnaden visar sig vara avslöjande.
Jad Abumrad:
Så det var vår show i dag. Vad exakt kan vetenskapen avslöja om ras? Finns det någon ras? Finns den inte?
Francis Collins:
Vad kan man egentligen säga om det?
Jad Abumrad:
Ja, jag är Jad Abumrad.
Robert Krulwich:
Jag är Robert Krulwich. Detta är Radiolab.
Jad Abumrad:
Okej, redo?
Robert Krulwich:
Mm-hmm (ja). Tre, två, ett. Så låt oss återgå till Francis Collins tillstånd.
Jad Abumrad:
Det är inte strikt-
Nell G.:
Okej, sluta. Sluta. Så det är inte strikt sett sant att ras inte har något biologiskt samband.
Jad Abumrad:
Vem är du?
Nell G.:
Jag är Nell Greenfieldboyce. Jag är vetenskapsreporter på National Public Radio, men för tillfället är jag din grammatiklärare. Så ta denna dubbelnegativ och gör om den till en mening som är utan dubbelnegativ.
Jad Abumrad:
Det är på sätt och vis sant.
Nell G.:
Det är på sätt och vis sant att ras har något med biologi att göra, eller hur? Men medan han går på tå med sina fina dubbelnegativ, finns det människor ute i den verkliga världen-
Robert Krulwich:
som tycker att det låter som en mobiltelefon. Jag gör mig av med den just nu.
Nell G.:
… tar det konceptet och kör med det.
Nell G.:
Hej, kan du höra mig?
Robert Krulwich:
Hej? Hallå.
Jad Abumrad:
Vem är det som driver med det, exakt och hur?
Nell G.:
Nell G.:
Ja, jag pratade med en detektiv i Louisiana. Låt mig bara försäkra mig om att jag har uttalat ditt namn korrekt.
Kip Judice:
Säkerligen. Mitt namn är Kip Judice Jag är patrullchef på Lafayette Parish Sheriff’s Office eller kapten i rang.
Nell G.:
Han säger att han faktiskt använde DNA för att säga något om ras. När skedde allt detta?
Kip Judice:
Låt oss se 2002, 2003.
Nell G.:
Och att det hjälpte honom att fånga en seriemördare.
Kip Judice:
Vi hade ett offer som hade blivit ihjälslagen med en kniv.
Talare 11:
Ronisha Collin var bara 23 år gammal.
Kip Judice:
Hon lämnades på ett fält och hittades av några jägare.
Talare 11:
Det tros att hennes sista stunder i livet tillbringades med att besöka sin mors grav. Hennes övergivna bil hittades-
Kip Judice:
Hennes fordon hittades övergivet på kyrkogården precis i närheten av hennes mors gravplats.
Talare 11:
På drygt ett år har fyra kvinnor mördats i Louisiana. Deras dödsfall kopplas samman av DNA-bevis.
Talare 12:
DNA-bevis på alla brottsplatser. Som pekar på en enda mördare.
Talare 11:
En seriemördare.
Kip Judice:
Medierna döpte honom till Baton Rouge-seriemördaren. Han var i nyheterna nästan dagligen.
Talare 11:
Självförsvarskurser fylls med skrämda kvinnor.
Talare 12:
Var kommer han att slå till härnäst?
Kip Judice:
Baserat på viss vittnesinformation.
Talare 11:
Den misstänkte mördaren tros vara en vit.
Talare 11:
Han beskrivs som en vit man.
Kip Judice:
Vit man i en vit lastbil.
Nell G.:
Allt som de hade vid den tidpunkten fick det att se ut som att det förmodligen var en vit man.
Kip Judice:
Ja.
Nell G.:
Jag menar att de hade den här ögonvittnesskildringen. Det faktum att det verkade finnas en seriemördare och de flesta seriemördare anses vara vita killar och de började testa hundratals vita män.
Talare 11:
Polisen har inlett en extraordinär insats för att ta DNA-prov …
Talare 11:
DNA-prover från nästan tusen män.
Nell G.:
De gjorde ett slags genetiskt Dragnet.
Bob M.:
Ett dragnet för en seriemördare.
Bob M.:
I ett område där kriminalband blir en del av landskapet. Bob McNamara, CBS news, Baton Rouge.
Kip Judice:
Det såg inte särskilt lovande ut.
Nell G.:
Så de gick och frågade, du vet, deras kriminaltekniska laboratorium.
Kip Judice:
finns det något i en DNA-profil som identifierar rasen?
Nell G.:
Jag menar, vi har förövarens DNA. Kan vi titta på det och säga om det är en vit kille eller en svart kille?
Kip Judice:
Det omedelbara svaret vi fick var nej, det finns inte.
Nell G.:
Nell G.:
Det går inte att göra det.
Kip Judice:
Det finns inte en markör. Det finns ingen gen-
Nell G.:
För du vet att ras inte är biologiskt. Visst.
Kip Judice:
Hursomhelst fanns det teknik som undersökte det.
Tony D.:
Vi är det första företaget i världen som jag tror är inne på fenotyper för kriminaltekniska fall.
Jad Abumrad:
Vem är det här?
Nell G.:
Oh, det är Tony . Han äger ett företag i Florida som säljer genetiska tester som han påstår kan vara som ett ögonvittne och berätta något om en person, hur den ser ut.
Tony D.:
Karaktäristika som ögonfärg, hårfärg och hudfärg.
Nell G.:
Och polisen i Louisiana tog upp det.
Kip Judice:
Vi skickade in den misstänkta profilen till dem-
Nell G.:
och sedan när testet kom tillbaka.
Tony D.:
Det här specifika fallet var individerna främst av afrikansk härkomst.
Jad Abumrad:
En svart kille?
Nell G.:
Ja.
Kip Judice:
Over 90 % sannolikhet för att det var en svart man.
Nell G.:
Jag tror att det är viktigt att notera att det fanns andra bevis som hade utvecklats och som gjorde att de trodde att en svart kille var trolig, men DNA-resultatet, jag menar att det var vetenskapligt.
Kip Judice:
Inom tre eller fyra dagar efter det ringde delstatspolisen och sa: “Vi har en matchning”.
Tony D.:
Resten är historia. Han har sedan dess dömts för två av morden.
Jad Abumrad:
Så vänta, de fångade killen och han var faktiskt svart?
Nell G.:
Ja.
Jad Abumrad:
Betyder det att Tony … vad är det?
Nell G.:
Fordaycez.
Jad Abumrad:
Tony Fordaycez har på något sätt hittat genen för ras, att det finns en rasgen?
Nell G.:
Det är mycket mer komplicerat än så och allt kokar ner till idén om anor.
Talare 11:
Anor genom DNA.com-
Nell G.:
Du kan gå in på nätet till hans företag DNA print och de skickar dig ett kit.
Talare 11:
Med bara en enkel musskrubb som du gör hemma. Du kan upptäcka ditt unika genetiska ursprung.
Nell G.:
Okej. Mitt kit.
Nell G.:
Och det är som ett litet vetenskapligt kit.
Jad Abumrad:
Ja?
Robert Krulwich:
Vi lyssnar på Jad Abumrad som tar ett DNA-test medan han avbryts av sin fru.
Jad Abumrad:
Jag tar ett DNA-test.
Nell G.:
Och det finns sådana här svabbar.
Jad Abumrad:
Öppna en av de här sterila svabbarna.
Nell G.:
Och du kan gnugga kinden med den.
Nell G.:
Du skickar bokstavligen bara detta med posten till DNA prints huvudkontor i Sarasota, Florida. Och jag åkte dit.
Talare 15:
Hej.
Nell G.:
Hej.
Talare 15:
Hur mår du?
Nell G.:
God. Jag heter Nell Greenfieldboyce.
Talare 15:
Oh yeah.
Jad Abumrad:
Okej, så efter att kindcellerna har anlänt till Florida-
Tony D.:
Och det är här bevismaterialet kommer-
Jad Abumrad:
Jag antar att de kör det genom en massa maskiner. Vad exakt tittar de på i slutändan som ger dem en känsla av min ras?
Nell G.:
Nell G.:
Nja, i ditt DNA finns det massor av information. Det finns miljarder olika små DNA-bokstäver. C.
Robert Krulwich:
Kan vi leka med detta en liten stund? Om jag skulle låta dig recitera alla bokstäverna i ditt DNA, en bokstav i sekunden. Hur lång tid skulle det ta dig att stava dig själv?
Jad Abumrad:
En timme?
Robert Krulwich:
Nej, nej. Det skulle ta dig-
Jad Abumrad:
sex månader.
Robert Krulwich:
Ett sekel, sekel. För att göra det ännu mer intressant i stället för bara dig. Låt oss jämföra dig med mig.
Jad Abumrad:
Du menar om vi båda läser den med en per sekund?
Robert Krulwich:
Ja. Vi skulle vara helt identiska i ungefär 17 minuter innan det skulle finnas någon skillnad mellan oss.
Jad Abumrad:
Wow.
Robert Krulwich:
Och varje skillnad som finns-
Nell G.:
Oavsett om det är en liten kemisk T, eller en liten kemisk G eller vad som helst-
Robert Krulwich:
… har en historia bakom sig.
Jad Abumrad:
Hur menar du?
Robert Krulwich:
Ja, vi började alla på samma ställe tillsammans.
Tony D.:
Ja, bevisen är mycket goda för att människosläktet, så som vi för närvarande känner till det, har sitt ursprung i Afrika.
Robert Krulwich:
Enligt Francis Collins, chef för det mänskliga genomprojektet.
Tony D.:
För omkring hundra tusen år sedan med så få som 10 000 människor.
Robert Krulwich:
Men snart därefter började människorna sprida sig över hela världen. En del av oss begav sig österut till Arabien. Några av oss gick norrut över Sahara till Medelhavsområdet. Samtidigt föder alla dessa människor barn, och i processen kopieras DNA:t om och om och om igen, från förälder till barn, från förälder till barn. Men ibland är kopieringen inte helt perfekt. Så då och då hittar man ett kopieringsfel.
Talare 16:
C.
Talare 17:
C.
Talare 16:
A.
Talare 17:
A.
Talare 16:
T.
Talare 17:
T.
Talare 16:
A.
Talare 17:
C.
Talare 16:
Nej!
Robert Krulwich:
Ja, den där. Låt oss tänka oss att felet …
Talare 16:
A!
Talare 17:
C.
Talare 16:
Nej!
Robert Krulwich:
… Förekom i Asien för cirka 25 000 år sedan. Tänk dig att en kinesisk kvinna fick ett barn och barnet var en bokstav annorlunda än mamman. Jag är en olyckshändelse. A:et i mamman blev ett …
Talare 17:
C.
Robert Krulwich:
i barnet och sedan fördes det där C:et vidare, sedan får man ett annat C, sedan får man ett annat C, sedan får man ett annat C, och tusen år framåt. Jag tittar på ditt DNA och ser samma misstag på samma ställe. Du vet vad jag vet, men jag har nu en föraning om att om jag skakade ditt släktträd riktigt hårt skulle några kinesiska förfäder dyka upp. Det är ungefär som en souvenir som dina förfäder har gett dig i ditt blod och som du bär med dig i varje cell i din kropp.
Nell G.:
Så de har identifierat omkring 180 små variationer i DNA:
Robert Krulwich:
Lilla souvenirer.
Nell G.:
Det som människor som har gemensamma förfäder har gemensamt. Jag antar att det är så jag uttrycker det.
Tony D.:
Vems prov skickade du till honom? Var det ditt?
Nell G.:
Oh, jag tänker inte berätta det.
Tony D.:
Det är okej.
Nell G.:
Nell G.:
Du berättar för mig.
Tony D.:
Ja, vi ska visa dig. Vi har det på en CD.
Nell G.:
Så vi lämnar labbet och går ner i den här korridoren till hans kontor.
Tony D.:
Vi har fastställt att den är av utomjordiskt ursprung. Jag skojade bara.
Nell G.:
Det skulle förklara en hel del faktiskt.
Nell G.:
Han tar upp de här sakerna på sin datorskärm.
Tony D.:
Jag ska visa dig vad du fick för resultat.
Jad Abumrad:
Så vad står det? Jag dör här.
Nell G.:
Ja, jag antar att innan jag berättar …
Tony D.:
Okej, det provet fastställdes till att vara…
Nell G.:
Jag vill veta vad du, vad du tycker. Vad tror du att det kommer att vara?
Jad Abumrad:
Ja, mina föräldrar är araber, båda är ljushyade. Min pappa har lite mörkare hudfärg, folk på hans sida av familjen, så om jag skulle gissa, så är det förmodligen lite europeiskt där inne, och sedan min pappas sida, jag tänkte, ja, de är förmodligen typ grekiska eller turkiska långt tillbaka i tiden, jag vet inte. Jag var inte riktigt säker och jag har medvetet inte undersökt det.
Nell G.:
Okej. Låt mig bara säga att det här testet du gjorde inte kommer att berätta länder för dig.
Jad Abumrad:
Okej, jag är märkligt nog lite nervös, konstigt.
Nell G.:
Nell G.:
Är det sant?
Jad Abumrad:
Ja. Bara lite.
Nell G.:
Så a, din härstamning från Afrika söder om Sahara, hur mycket procent tror du?
Jad Abumrad:
Jad Abumrad:
Jag gissar på tolv.
Nell G.:
0%.
Jad Abumrad:
Noll?
Nell G.:
0%.
Jad Abumrad:
Hä? Okej.
Nell G.:
Infödda amerikaner, 1 %.
Jad Abumrad:
En?
Nell G.:
Nell G.:
Östasiat, 5 %.
Jad Abumrad:
Wow. Europeisk, 94%.
Nell G.:
Äkta?
Jad Abumrad:
94%.
Nell G.:
94% europé,
Robert Krulwich:
nej, 94% pansy.
Tony D.:
Bemärk att de ord som vi använder här är ganska godtyckliga.
Nell G.:
Du bör förstå att hans definition av “europeisk” inkluderar-
Tony D.:
den bördiga halvmånen eller Mellanöstern.
Robert Krulwich:
Vad? Vänta lite nu. Om jag är polis … vi inledde det här samtalet och en polis ville beskriva en gärningsman, eller hur? Så om jag får reda på att Jad Abumrad är europé, så letar jag efter någon som kan vara-
Jad Abumrad:
Det är ett enormt utbud.
Nell G.:
Nell G.:
Vi tittar på datorskärmen nu,
Jad Abumrad:
Till exempel.
Nell G.:
Och du har dragit upp en massa digitala foton-
Jad Abumrad:
När Tony Fordaycez drog upp bilder på personer med exakt min släktblandning från sin databasdatabas.
Tony D.:
databas. Här är några män, här är en kvinna.
Jad Abumrad:
Han tog fram människor med blont hår, blå ögon.
Tony D.:
Det här är alla människor som hade den här sortens blandning.
Jad Abumrad:
Även människor från Polen som hade liksom riktigt röda kinder.
Nell G.:
Så dessa människor ser ut som ganska mycket vita människor för mig.
Jad Abumrad:
Run of the mill.
Nell G.:
För att jag måste berätta … låt mig visa dig bilden på den kille som faktiskt gav provet.
Robert Krulwich:
Nu vet inte herr Fordaycez att Jad är en mörk, lockigt hårig, mörkhyad man.
Nell G.:
Det här är alltså killen, och han vet egentligen ingenting om sin härstamning, men hans mamma och pappa, tror jag, är från Libanon.
Tony D.:
Men i det här urvalet på kanske 20 personer står det att vi inte har några prov på libaneser.
Nell G.:
Jag antar att det jag säger är att för en polis, någon som beskriver sig själv som libanesisk kontra polsk. Jag menar att det skulle vara en riktigt stor skillnad.
Tony D.:
Oh ja. Och för att göra den sortens skillnad behöver man olika markörer.
Robert Krulwich:
Ja, så vad säger DNA egentligen?
Jad Abumrad:
Jad Abumrad:
Ja, det är inte mycket som är direkt. Vad han gör i princip är att spela en gissningslek baserad på förfädernas procentsatser. Om jag till exempel är 94 procent europé och 0 procent subsaharisk, kan han lägga in det i sin databas, ta fram bilderna, och han kommer att märka att ingen med dessa procentsatser är svart. Så han kan säga till polisen: “Den här killen är förmodligen inte svart”.
Robert Krulwich:
Just precis som i början hade vi bara att gärningsmannen där var i stort sett inte vit.
Jad Abumrad:
Ja. Nu finns det en sak som han kan läsa av direkt i vårt DNA.
Robert Krulwich:
Vad?
Jad Abumrad:
Ögonfärg. Så i slutet av dagen kan han säga: Jag är inte svart och jag har bruna ögon.
Robert Krulwich:
Så är det allt? Är det så långt han kan gå?
Jad Abumrad:
Det är allt han kan säga till dig som vetenskapsman. Han går vidare.
Robert Krulwich:
Oh, vad gör han?
Jad Abumrad:
Okej, om han har ett DNA-prov från en gärningsman kan han gå in i sin datadatabas och säga-
Tony D.:
Okej, databas-
Jad Abumrad:
Visa mig alla som har exakt samma procentsatser. Visa mig deras bilder. Berätta nu vad alla dessa ansikten har gemensamt visuellt. Till exempel vad är deras genomsnittliga-
Tony D.:
näsbredd?
Jad Abumrad:
Vad är deras genomsnittliga-
Tony D.:
Näsbredd?
Jad Abumrad:
Vad är deras genomsnittliga-
Näsbredd?:
öronens form?
Jad Abumrad:
Hur stora är deras skallar?
Tony D.:
Skalleform.
Jad Abumrad:
Förstår du vart det här leder?
Robert Krulwich:
Och sedan säger han till polisen att de ska leta efter-
Jad Abumrad:
Leta efter personer som har, du vet, den här typen av huvud, den här typen av öron,
Robert Krulwich:
Det här är inte genetik. Det här är bara ett genomsnittligt foto.
Jad Abumrad:
Fotomedel.
Robert Krulwich:
Det här är inte vetenskap, det är något annat.
Jad Abumrad:
Jad Abumrad:
Okej, men när man hör saker som att mäta skallar, mäta öron, är det svårt att inte tänka tillbaka på ganska otäcka perioder av vår historia. Som eugenikerna, de försökte sätta ihop bilder till ett ansikte. De mätte skallar och det slutade med att de inspirerade nazisterna.
Nell G.:
Har folk kallat dig rasist?
Tony D.:
Inte en enda gång. Inte en enda gång har jag blivit kallad rasist. Inte en enda gång.
Nell G.:
Det förvånar mig. Jag undrar bara hur, hur tror du att du har undgått det?
Tony D.:
Hmm. Är folk kritiska till detta? Ja. Jag tror att många vetenskapsmän först reagerar med att de stackars massorna där ute inte är tillräckligt intelligenta för att hantera den här typen av information. Vi kommer att börja klättra över varandra och ta livet av oss så att vi antingen, du vet, de smarta, måste fördunkla och jag tror inte att det fungerar särskilt bra. Människor kan vara mycket smartare än vad vi tror att de är.
Robert Krulwich:
Jag tror att han är inne på något där.
Jad Abumrad:
Vad menar du?
Robert Krulwich:
Ja, det finns en tendens som folk har när det här ämnet kommer upp att säga: “Shh, vi pratar inte om det”. Jag tror att människor kan prata om den verkliga världen och verkliga skillnader på ett respektfullt sätt och till och med med ett visst mått av läckert intresse.
Jad Abumrad:
Självklart. Ja.
Robert Krulwich:
Ja, du säger visst, men det finns massor av sushers överallt.
Jad Abumrad:
Du kommer inte att få mig att ställa mig på sidan av shushing. Det är bara det att vetenskapen komplicerar saker och ting. Till och med nu, hela den här, du vet, definitionen som vetenskapen har av att ras är som anor eller vad som helst. Det stämmer helt enkelt inte överens med hur människor lever med ras.
Robert Krulwich:
Du menar hur människor talar om det? Verkligen?
Jad Abumrad:
Ja. Vi tar en titt på det här fotot.
Robert Krulwich:
Det här fotot?
Jad Abumrad:
Ja.
Jad Abumrad:
Jad Abumrad:
Se du killen där?
Robert Krulwich:
Ja.
Jad Abumrad:
Vilken ras tror du att han är?
Robert Krulwich:
Han är tillbaka.
Jad Abumrad:
Det är definitivt svart?
Robert Krulwich:
Det är definitivt. Åh ja.
Jad Abumrad:
Hur svart är han?
Robert Krulwich:
Hur svart är han? Vad är det för fråga?
Jad Abumrad:
Just för att få en bild?
Robert Krulwich:
Svart. Svart.
Jad Abumrad:
Vad sägs om Obama svart?
Robert Krulwich:
Nej, det är han inte. Han är svartare än så.
Jad Abumrad:
Så han är otvetydigt svart, eller hur?
Robert Krulwich:
Jag vet inte.
Wayne Joseph:
Mina föräldrar lärde oss det eftersom de kom från den segregerade södern. Du var antingen svart eller vit, det fanns inget däremellan.
Jad Abumrad:
Så killen du tittar på, killen vi just hörde, det är Wayne Joseph. Han är utbildningsdirektör i LA och han skriver också vid sidan om essäer om ras, mestadels, för nationella tidskrifter. En dag, för några år sedan, tittade han på TV.
Wayne Joseph:
… Och jag råkade se ett TV-program som belyste det faktum att ett par DNA-laboratorier faktiskt utförde rastestning av DNA.
Jad Abumrad:
Lampan tändes.
Wayne Joseph:
Jag sa: “Jaha, det här kommer att vara perfekt för den här uppsatsen.”
Jad Abumrad:
Han trodde att han testar sig själv. Se hur stor andel av honom som var svart jämfört med andra saker och sedan skriva om det.
Jad Abumrad:
Men vilken siffra trodde du att du skulle vara?
Wayne Joseph:
Siffran jag tänkte var 70 eller 75 procent eller mer.
Jad Abumrad:
75 procent afrikaner och 25 procent vad vet jag.
Wayne Joseph:
Så jag skickade iväg och hämtade kit.
Jad Abumrad:
Svabbar båda kinderna, lägger det i en flaska och skickar tillbaka det.
Wayne Joseph:
Och några veckor senare får jag tillbaka resultaten. Det första jag gjorde var att jag kontrollerade kitnumret för att försäkra mig om att de inte hade gjort ett misstag och skickat mig någon annans resultat. Men kitnumret stämde överens, jag kunde inte tro det. 57 % indoeuropeiska, 39 % indianska, 4 % asiatiska och 0 % afrikanska.
Jad Abumrad:
0 % som en som i noll? Ingenting?
Wayne Joseph:
Mm-hmm (jakande). Jag menar att jag har levt 50 år som svart man och jag har inget afrikanskt genetiskt.
Jad Abumrad:
Hur förstod du det? Sänktes det in på en gång?
Wayne Joseph:
Jad Abumrad:
Hmm. Hur är det med din fru?
Wayne Joseph:
Ja, min andra fru råkar vara judinna. Hennes svar var: “Vad menar du? Du är en svart man. Jag trotsade min mor för att gifta mig med dig. Du måste vara svart”.
Jad Abumrad:
Whoa. Så hon behövde att du var svart?
Wayne Joseph:
Absolut, för hon hade sagt till sin mamma vid den tidpunkten: “Hör här, jag ska gifta mig med Wayne. Du måste bestämma dig för om du ska acceptera honom eller förlora din dotter”. Det gjorde mig verkligen förbryllad. Man börjar tänka på sitt liv. Det finns vissa beslut som fattas i livet utifrån vem man tror att man är. Skulle jag ha gift mig med en svart kvinna första gången? Vad jag hade bestämt mig för att gå en svart gymnasieskola.
Jad Abumrad:
Har du svar på dessa frågor? Skulle du ha gift dig med en svart kvinna? Skulle du ha gått på en svart skola?
Wayne Joseph:
Kanske inte. Hur annorlunda skulle mitt liv ha varit om jag hade vetat detta för 45 år sedan?
Jad Abumrad:
Wayne Joseph är chef för alternativ utbildning i Chino Valley skoldistrikt i Kalifornien.
Robert Krulwich:
Radiolab finansieras delvis av Alfred P. Sloan-stiftelsen och Corporation for Public Broadcasting och National Science Foundation.
Copyright © 2019 New York Public Radio. Alla rättigheter förbehållna. Besök vår webbplats användarvillkor på www.wnyc.org för ytterligare information.
New York Public Radio-utskrifter skapas med en brådskande deadline, ofta av entreprenörer. Den här texten är kanske inte i sin slutliga form och kan komma att uppdateras eller revideras i framtiden. Noggrannhet och tillgänglighet kan variera. Det auktoritativa dokumentet av New York Public Radios program är ljudinspelningen.