Romer är en av Europas största och mest missgynnade minoritetsgrupper. Av de 10-12 miljoner romerna i Europa bor omkring två tredjedelar i central- och östeuropeiska länder. Vissa har flytt från fattigdom, men miljontals lever i slumområden och saknar de grundläggande tjänster som de behöver, från hälso- och sjukvård och utbildning till elektricitet och rent vatten.

Diskriminering av romska samhällen är vardagsmat och bidrar till deras utestängning. Deras fattigdom och dåliga levnadsförhållanden förstärker ofta de politiska beslutsfattarnas och allmänhetens stereotypa uppfattningar, långt ifrån att ge stöd för deras sociala integration. Romska barn är långt ifrån att få det stöd som de har rätt till, och de utsätts för diskriminering som förnekar dem det nödvändigaste för en trygg, hälsosam och välutbildad barndom.

Diskriminering av romska barn kan börja tidigt och påverka dem hela livet.

De problem som romska barn står inför kan börja tidigt i livet. I Bosnien och Hercegovina är det till exempel fyra gånger vanligare att romska spädbarn föds underviktiga än andra. Det är också mindre sannolikt att de registreras vid födseln, och många saknar det födelsebevis som signalerar deras rätt till en rad olika tjänster.

När de växer upp har romska barn större sannolikhet att vara underviktiga än icke-romska barn och mindre sannolikhet att vara fullt vaccinerade. Få deltar i utbildning för tidig barndom. Det är mindre troligt att de börjar eller fullföljer grundskolan än icke-romska barn, och särskilt romska flickor har mycket lägre sannolikhet att gå i gymnasieskolan. Endast 19 procent av de romska barnen når så långt i Serbien, jämfört med 89 procent av de icke-romska barnen.

Det finns också skillnader i läs- och skrivkunnighet i tio länder i regionen, med en läs- och skrivkunnighet på 80 procent för romska pojkar och knappt 75 procent för romska flickor, jämfört med en nästan universell läs- och skrivkunnighet på nationell nivå.

Romabarn segregeras alltför ofta i “stödklasser” i vanliga skolor, och det är mer sannolikt att de går i “specialskolor” – en återspegling av att skolorna inte lyckas tillgodose deras behov, snarare än att de själva har misslyckats.

I romska samhällen kan barnäktenskap uppfattas som ett “giltigt” sätt att skydda unga flickor och som en uppskattad tradition. I verkligheten fördjupar sådana äktenskap de skillnader som flickorna upplever och begränsar deras möjligheter i livet.

I många länder på Balkan var hälften av alla romska kvinnor i åldern 20-24 år gifta före 18 års ålder, jämfört med cirka 10 procent i hela landet. Barnäktenskap och skolavhopp är nära sammankopplade, särskilt för flickor, och sådana äktenskap utsätter också flickor för farorna med tidig graviditet och förlossning samt en hög risk för våld i hemmet.