Utdrag ur Brents T.H.R.I.V.E. (se nedan för mer information)
Vi pratar ofta om att ta saker och ting för givna, men den stora ironin är att vi har en tendens att ta ta tacksamheten själv för given. Vi värderar den inte som en hög andlig prioritet. Ändå är verkligheten den att tacksamhet krävs för andlig uppfyllelse och njutning i Gud. Det finns ingen väg runt detta. Om Gud verkligen är givaren av allt gott och om vi verkligen är beroende av honom som otillräckliga varelser, så följer därav att vi bör erkänna honom på alla våra sätt (Ordspråksboken 3:5-6). Han förtjänar ett tack och en paus för att prisa honom. Ju längre vi vandrar med Gud, desto fler vittnesmål kommer vi att ha att dela med oss av om Gud som Jehova Jireh, vår försörjare. Han ger goda och fullkomliga gåvor (Jakob 1:17). Vissa kan vara prövningar för att lära oss, medan andra kan vara befrielse och försörjning vid den perfekta tidpunkten. Hans vägar är bortom vår förmåga att helt och hållet förstå, och det är okej. Han är trots allt Gud. Han borde vara mycket smartare än vi alla. Det som räknas är att han är god (Psalm 107:1), och när han gör som Skriften lovar genom att lämna ett arv av godhet och barmhärtighet i våra liv (Psalm 23:6) måste vi vara villiga att tacka honom. Om vi inte är tacksamma har något gått allvarligt fel i våra hjärtan.
Desto mer vi ser Gud som vår kärleksfulle Fader som inte undanhåller något gott från sina barn, desto mer kommer vi att tacka honom. I Psalm 84:11 står det: “Ty HERREN Gud är sol och sköld, HERREN ger nåd och ära, inget gott undanhåller han dem som vandrar rättrådigt” (kursivering min). När vi befinner oss i en prövning kan det kännas som om Gud undanhåller oss det goda, men verkligheten är att han aldrig gör det. Vi måste låta sanningen i dessa ord sjunka in. Han kommer aldrig att undanhålla något gott från dem som vandrar upprätt, från dem som är hans egna och som vandrar i tro i helighet inför honom. Vi oroar oss för att Gud undanhåller oss något gott, när det i själva verket handlar om att vi misslyckas med att tacka Gud för det goda som han redan har gjort, som han gör och som han kommer att göra.
När vi ber Gud att odla tacksamhet i våra liv, låt oss vara säkra på att vi förstår att det är omöjligt att bara “vara tacksam”. Det måste finnas en källa som vi tillgodoräknar oss som orsaken eller anledningen till vår tacksamhet. Tacksamhet är mer än att bara vara glad över något; det är att tillgodoräkna vår kärleksfulla Fader, som står bakom allt, försörjning och omsorg. Vad är det annars som vi ger kredit för vår tacksamhet, universum, slumpen, oss själva etc.? Eftersom Gud är givaren av alla goda gåvor är det naturligtvis han ensam som förtjänar att få tacksamhet. Och det är denna heder som vi bör ge honom.
Från den troendes perspektiv har vi så många saker som vi kan tacka Gud för. Vi bör prisa honom för hans under och makt som uppenbaras i den skapade världen (Psalm 139:14). Ännu mer bör vi tacka Gud för korset och hans demonstration av kärlek till oss medan vi ännu var syndare som bara hade en spottstyver för Gud. I 2 Korintierbrevet 9:15 står det: “Tack vare Gud för hans obeskrivliga gåva!”. Om inte annat borde det faktum att vi är köpta med Kristi blod få oss att tacka. Förutom att Paulus var tacksam för skapelsen och korset var han tacksam för omvändelser och för sina bröder och systrar i Kristus. Han sade i Kolosserbrevet 1:3-4: “Vi tackar Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, och ber alltid för er, sedan vi hört talas om er tro på Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga”. Han fann stor uppmuntran och glädje i att tacka Gud för att han fortsätter att vara verksam i världen omkring honom, att han uppmanar människor överallt att omvända sig och att han är trogen i sitt arbete genom att förkunna evangeliet. I 2 Korintierbrevet 4:15 står det: “Ty allting sker för er skull, för att den nåd som sprider sig till allt fler människor ska leda till att tacksägelsen blir riklig till Guds ära”. Resultatet av spridningen av evangeliet var fler människor som kunde ge Gud tacksamhet, för, helt enkelt, Gud gläds åt tacksamma hjärtan.
Tacksamhet kommer bara att bryta upp i våra hjärtan om vi fortsätter att tro, som Paulus, på Guds kärlek, trofasthet, godhet och makt. Det är för att vi har en Gud som arbetar och är involverad i våra liv som vi kan ha hopp och en anledning att tacka. Vår Gud bryr sig faktiskt så mycket om sina barn att han vill att vi ska lägga fram våra önskemål inför honom i bön. I Filipperbrevet 4:6 står det: “Var inte oroliga för någonting, utan låt era önskemål komma fram till Gud i allt genom bön och åkallan med tacksägelse.” Det är alltid med en attityd av tacksägelse som vi ska be, även på platser där vi är desperata, för vår Gud har aldrig slut på alternativ. I Kolosserbrevet 4:2 står det: “Ägna er åt bön och håll er vaksamma i den med en attityd av tacksägelse.” Tacksägelse har ett sätt att hålla vårt böneliv aktivt, levande och alert. De som har gett upp Guds omsorg och kärlek och därmed ett övergripande, gott och suveränt syfte med sina liv kommer att ha svårt att vilja be och att be när Anden leder dem. Tacksamhet är således en kraftfull måttstock för hur det står till med vår vandring med Gud, eftersom den övergår i hur vi förhåller oss till honom och till andra.
Tacksamhet är en högt prioriterad fråga i Skriften. I 3 Mosebok 7:13 till exempel gavs offer till Gud för tacksägelse. I 1 Krönikeboken 16:8 gav David Asaf ansvaret för att komponera tacksånger till Herren. I Psalm 100:4 uppmanas vi att gå in i Guds hus med tacksägelse. I Nehemja 12:8 utsåg Nehemja särskilda personer med det uttryckliga syftet att ge tack. I Matteus 15:36 ser vi hur Jesus tackar Fadern även för enkla saker som mat. Tacksamhet finns överallt i Skriften. Låt oss därför göra mentala anteckningar om följande tre skriftställen. För det första står det i Hebreerbrevet 13:15: “Låt oss därför genom honom ständigt frambära ett lovprisningsoffer till Gud, det vill säga frukten av läppar som tackar hans namn” (betoning tillagd). Med att ständigt vara tacksamma menas inte att vi måste be tacksägelseböner varje minut av dagen, utan att vi regelbundet bör rannsaka oss själva för att se om vi är tacksamma under våra nuvarande omständigheter. För det andra står det i 1 Tessalonikerbrevet 5:18: “Tacka i allting, ty detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus” (betoning tillagd). Att vara tacksam för allt betyder inte att vi ska glädja oss åt det onda, utan det betyder att vi ska upprätthålla en andlig vision som är förenlig med Guds trofasthet och hans godhet och barmhärtighet i våra liv. För det tredje står det i Psalm 109:30: “Med min mun ska jag tacka HERREN i överflöd, och mitt bland många ska jag prisa honom” (betoning tillagd). Vår tacksamhet ska vara kontinuerlig, i allt och i överflöd. Just hur tacksamma vi är mot Gud kommer att berätta en hel del om vad vi verkligen tycker om honom. Om vår Gud är rikligt god och trogen, så bör också nivån av tacksägelse i våra hjärtan vara densamma.
Hebreerbrevet 12:28 säger: “Eftersom vi nu har fått ett rike som inte kan rubbas, låt oss därför visa tacksamhet, så att vi med vördnad och respekt kan erbjuda Gud en godtagbar gudstjänst”. Gud har gett oss en härlig skapelse, han har gett oss sin ende Son i Kristus, han har välsignat oss med kyrkans gemenskap och han lever och arbetar för själars omvändelse. I ljuset av hans riksmakt och arbete ska vi vara tacksamma mot honom, och vi visar detta när vi tjänar honom i lydnad och trohet i en attityd av vördnad och vördnad. Om Gud inte får oss att känna vördnad för honom eller om vi inte respekterar hans ord, varför skulle vi då bry oss om att tacka honom, för att inte tala om att tjäna honom? Vi måste upphöja oss i vår himmelska kallelse i Kristus för att hålla tacksamheten levande i våra hjärtan. Då kommer Anden att väcka våra hjärtan till tjänst och tillbedjan snarare än att gå igenom några tomma religiösa rörelser. Det är tacksamhet som sann tillbedjan flödar ur, och det är således tacksamhet som gör det möjligt för oss att blomstra.
Nästan nästa gång: Hoppfullhet
Vad är T.H.R.I.V.E.? Gud har lovat sina barn det överflödande livet (Johannes 10:10), även när livet är fullt av prövningar (Johannes 16:33). Precis som israeliterna som vandrade i öknen känns livet ibland mer som att överleva än att trivas. Men även där gav Gud dem bröd från himlen och vatten från en klippa. Ännu viktigare var att han hjälpte dem att lära sig att människan inte lever av enbart bröd utan av hans ord (5 Mosebok 8:3). Det är att festa på Skriftens okränkbara sanningar som kan göra det möjligt för oss att uthärda. Även i tider av jordiskt överflöd kommer vi att svälta utan den mat som det innebär att göra Guds vilja (Johannes 4:34). I 2 Korintierbrevet 4:16 står det: “Därför förlorar vi inte modet, utan även om vår yttre människa förfaller, förnyas vår inre människa dag för dag”. Denna serie i sex delar kommer att ge våra själar näring så att vi inte tappar modet genom att stärka den inre människan trots vad som kan hända med oss på utsidan. Att trivas är att leva livet fullt ut.