Silkesfjäril, (Bombyx mori), en fjärilslevande insekt vars larv har använts för silkesproduktion (serikultur) i tusentals år. Även om silkesmasken är infödd i Kina har den introducerats över hela världen och har genomgått en fullständig domesticering, och arten förekommer inte längre i naturen.
En vuxen silkesmask har en vingspännvidd på 40 till 50 mm och har en tjock borstliknande kropp (den vuxna honan är större än den vuxna hanen). Den är vanligtvis blond till ljusbrun i färgen, med tunna mörka band som löper över kroppen. Vingarna är gräddfärgade och har mörka ådror som sträcker sig ut till marginalerna. Mundelarna hos vuxna individer är reducerade eller saknas, så under deras korta vuxenliv på två eller tre dagar äter de inte. De kan inte heller flyga. Hanarna utför dock en fladdrande dans, en parningsritual som framkallas av att honorna utsöndrar ett feromon som kallas bombykol. Honorna lägger cirka 300-500 ägg som kläcks inom cirka 7-14 dagar när de hålls vid en temperatur på 24-29 °C (cirka 75-85 °F).
Nykläckta larver är cirka 2 till 3 mm långa och har glupsk aptit. Förutom sin naturliga föda av mullbärsblad äter silkesmaskens larver även blad av Osage apelsin eller sallad. Den bleka larven har ett karakteristiskt bakre (caudal) horn. Den uppnår en maximal längd på 75 mm (cirka 3 tum) under en 45-dagars tillväxtperiod. Förpuppningen sker i en kokong som består av en sammanhängande vit eller gul silkessträng som i genomsnitt är cirka 915 meter lång. Denna tråd bevaras intakt för kommersiell användning genom att puppan dödas med varmluft eller ånga. Silkesmaskar vars genom har modifierats genetiskt genom införande av gener för spindelsilke producerar silke som är starkare, segare och mer elastiskt än det som produceras av domesticerade silkesmaskar.
Silkesmasken tillhör familjen Bombycidae, och dess närmaste släkting är den vilda silkesmasken (B. mandarina). Besläktade malfamiljer är Saturniidae, Apatelodidae, Oxytenidae, Carthaeidae och Lemoniidae.