Under sommaren deltar fler idrottare i utomhussporter som basket, fotboll, baseball, flaggfotboll, cykling och vandring. Med detta i åtanke är det viktigt att komma ihåg att aktiviteter som innebär mer löpning, kraftig påverkan, fall eller överanvändning kan åtföljas av en högre risk för höftskador hos idrottare och helgkrigare.
Labralskador
Attleter som deltar i organiserade sporter eller utomhusaktiviteter med plötsliga vridande eller svängande rörelser, vilket är vanligt inom golf, fotboll, balett, hockey och fotboll, löper en hög risk att utveckla labralskador i höften. Labrum är en ring av mjuk elastisk vävnad som följer höftledens ytterkant. Labrum fungerar som en hylsa eller tätning för att hålla “kulan” högst upp på lårbenet på plats.
En labrala reva kan ge minimala symtom, eller så kan idrottare få allvarligare symtom som ljumsksmärta eller låsnings-, klick- eller fångstkänslor i höftleden. Det kan också förekomma stelhet eller begränsat rörelseomfång i leden. Den inledande behandlingen kan omfatta antiinflammatoriska läkemedel och sjukgymnastik. Om idrottaren fortfarande har betydande smärta bör han/hon utvärderas av en ortopedisk kirurg, som utför diagnostiska undersökningar, t.ex. MRT, och kan rekommendera höftartroskopi för att reparera skadad labralvävnad.
Hipppoängare
Bortsett från svängningsskador är en annan vanlig orsak till höftproblem direkta slag mot utsidan av höften, allmänt kända som “höftpoängare”. Även om de klassiskt sett förekommer i sporter som fotboll och hockey kan hip pointers också förekomma hos basketspelare, cyklister, klättrare eller vandrare som kan ha fallit på sidan av höften. Löpning, hopp och vridning förstärker vanligtvis smärtan.
Diagnostisering av höftpoängare är okomplicerad eftersom idrottare kan minnas en specifik händelse som resulterade i smärta i höftregionen. Den inledande behandlingen av höftpoängare innebär vila, is, kompression och användning av antiinflammatoriska läkemedel. Skador försvinner vanligtvis inom några veckor och behandlas bäst med konservativa åtgärder, men om symtomen kvarstår är en utvärdering av en ortopedisk kirurg befogad för att utesluta andra skador, t.ex. labralrevor eller frakturer.
Tröjd eller sliten hamstring
Omfattande konditionsträning eller otillräcklig stretching är en annan vanlig mekanism som kan leda till en höftskada som en dragen hamstring. Hamstrings är en grupp av tre muskler som löper längs baksidan av låret och förbinder bäckenet med knät. Idrottare kan delvis eller helt slita sönder dessa muskler på ett av tre ställen: vid bäckenet, vid muskelns senförbindelse (där muskeln möter senan mitt på låret) eller vid knäet. De kommer att uppleva en plötslig, skarp smärta i baksidan av låret under aktivitet. Det kan förekomma svullnad eller ömhet inom några timmar efter skadan med eventuella blåmärken eller missfärgningar längs baksidan av benet.
Rast, is och receptfria smärtstillande läkemedel är ofta allt som behövs för att lindra smärta och svullnad vid en lindrig hamstringförsträckning. Att återgå till ansträngande aktiviteter innan hamstringsmusklerna är helt läkta kan öka sannolikheten för att skadan upprepas; därför bör idrottsdeltagande återupptas först efter sjukgymnastik och fullständig återhämtning.
Förebyggande av höftskador
För de flesta idrottsliga höftskador är förebyggande åtgärder avgörande. Korrekt stretching och konditionsträning är till hjälp för att förebygga labralrevor och dragna hamstrings. På samma sätt kan lämplig stoppning och korrekt teknik hjälpa till att förebygga höftpoängare.
Hälsoskador bör aldrig försummas! Idrottare med ihållande symtom och smärta bör konsultera en ortopedisk kirurg för att få hjälp.
Publicerat: 9/5/2012
Författare
Associate Attending Orthopedic Surgeon, Hospital for Special Surgery
Associate Professor of Orthopedic Surgery, Weill Cornell Medical College
Relaterade patientartiklar
>.