Volymöverbelastning är ett viktigt kliniskt mål vid behandling av hjärtsvikt, som vanligen behandlas med hjälp av loopdiuretika. En viktig och utmanande undergrupp av hjärtsviktspatienter uppvisar vätskeöverbelastning trots betydande doser av loopdiuretika. Ett sätt att övervinna resistens mot loopdiuretika är att lägga till ett diuretikum av tiazidtyp för att åstadkomma diuretikasynergi via “sekventiell nefronblockad”, som först beskrevs för mer än 40 år sedan. Även om denna strategi potentiellt kan inducera diures hos patienter som annars är resistenta mot höga doser av loopdiuretika har den inte genomgått någon storskalig klinisk prövning för att fastställa säkerhet och klinisk effekt. Vi sammanfattar den befintliga litteraturen som utvärderar kombinationen av loop- och tiaziddiuretika hos patienter med hjärtsvikt för att beskriva möjliga fördelar och risker i samband med denna behandling. Kombinationsdiuretikabehandling med något av flera diuretika av tiazidtyp kan mer än fördubbla den dagliga natriumutsöndringen i urinen för att framkalla viktnedgång och upplösning av ödem, med risk för att framkalla allvarlig hypokalemi utöver hyponatremi, hypotoni och försämrad njurfunktion. Vi ger överväganden om försiktig användning av denna behandling och granskar potentiella missuppfattningar om denna sedan länge använda diuretikametod. Slutligen försöker vi belysa behovet av pragmatiska kliniska prövningar för denna allmänt använda terapi.