Tröskelvärdet för taligenkänning (SRT) tros främst vara relaterat till medelvärdet för rena toner (PTA) och hörselnedsättningens branthet. Det finns dock indikationer på att den också kan påverkas av perceptuella eller kognitivt-lingvistiska faktorer, eller båda, som t.ex. talstimulans meningsfullhet. Syftet med denna studie var att fastställa överensstämmelsen mellan SRT och PTA hos bullerexponerade arbetstagare med olika grader av tröskelförskjutning för taligenkänning i buller. För detta ändamål jämfördes sammanlagt 807 SRT och PTA som samlats in från bullerexponerade arbetstagare som talar flytande franska i Quebec och som utsatts för buller. Mätningar av kontexteffekter på taligenkänning gjordes utifrån en allmän hypotes om att de borde underlätta återskapande av fonem eller ord under förhållanden med hög stimulusosäkerhet, vilket är fallet vid SRT-bedömning, och att de därmed skulle förvirra SRT-PTA-förhållandet. Med hjälp av huvudkomponentanalys fann vi en signifikant effekt inte bara av lågfrekvent hörselkänslighet utan även av språkliga kontexteffekter på SRT. Efter att en korrigering infördes för att delvis ta bort dessa språkliga kontexteffekter ökade korrelationerna mellan SRT och PTA, men de var lägre än vad som förutspåddes. I en relaterad behandlingsanalys fann vi ett stort antal observationer (230 av 807) där SRT var känsligare än PTA med en faktor på 8 till 16 dB. Detta var fallet trots att korrelationerna mellan de två mätningarna låg inom det intervall som vanligen förespråkas inom klinisk audiologi (0,85-0,95). Detta tolkades som ett tecken på fonologiska och lexikala kontexteffekter på den taligenkänningsuppgift som faktiskt används av enskilda försökspersoner för att underlätta talförståelsen, kanske till den grad att den blir så enkel som att upptäcka rena toner.