Förra året släppte Kendrick Lamar sitt debutalbum good kid, m.A.A.A.d city och rapinternet skitade sig kollektivt i byxorna.
Det var dock inte bara taniga vita pojkar med en passion för snapbacks som fick sina byxor genomdränkta av spänning. Kritiker som har ett begränsat lexikon hyllade den som rapens återkomst till formen, medan andra slarvigt betecknade den som västkustens Illmatic. Det var en skiva så bra att om tio år, om dessa kritiker innehållsbönder fortfarande finns kvar, kommer de att sammanställa listicles som firar dess jubileum.
Häromdagen, medan jag passivt hatade resten av pendlarpubliken för att de använde samma transportmedel som jag själv, kom jag på mig själv med att lyssna på Kendricks mästerverk. När jag lyssnade befann jag mig inte längre i kaffemaskinernas jockeys konvoj till kusten; i stället åkte jag genom South Central Los Angeles, fläckad av sympati för Kendricks pappa och hans Dominos. Samtidigt som jag undrade om Kendricks pappa någonsin tillfredsställde sin önskan att sänka skepp med överprisade pizzabottnar i hav av vitlöks- och örtsås, undrade jag om någon någonsin hade sammanställt GKMC:s berättande bastion i en lättsmält guide.
Om någon någonsin har gjort det, så ber jag om ursäkt. Det här är internet och tyvärr är det olagligt att superlimma våra praktikanter till bärbara datorer för att söka igenom varenda liten rapblogg för att hitta ett omnämnande av Kendrick Lamar.
För alla andra börjar vi i början….
Men först – TL:DR – Berättelsen börjar i slutet. GKMC:s berättelse fokuserar på K.Dots övergång till Kendrick Lamar när han försöker bryta sig loss från Compton. Berättelsen är inte helt kronologisk, eftersom vi får höra historier från K.Dots perspektiv, med några Kendrickspår som kryddar berättelsen genomgående.
Förspelet – Introduktion till Compton
“Bitch Don’t Kill My Vibe”
“Backseat Freestyle”
GKMC inleds med “Sherane a.k.a Master Splinter’s Daughter”. När det gäller berättelsen är detta dock inte början. Det är som öppningsscenen i Annie Hall. Fast i stället för att Woody Allen sammanfattar alla neurotiska aspekter av min personlighet på fem minuter, sätter Kendrick upp historien om honom och Sherane. Vi återkommer dock till det senare.
Istället börjar upptakten till berättelsen direkt efter “Bitch Don’t Kill My Vibe” med Kendricks vänner som hämtar honom.
“K.Dot, get in the car nigga. C’mon it’s time to roll out. I’ve got a packet of blacks and a beat CD”
I berättelsen spelar Kendrick karaktären K.Dot, hans egen persona som bygger på hans verkliga erfarenheter av att växa upp i Compton. Större delen av skivan fokuserar på K.Dot och hans resa mot att förvandlas till Kendrick Lamar. Hur som helst… eftersom ett paket cigariller och en beat-cd låter lockande hoppar K.Dot in i sin väns Toyota och åker runt på stan.
När jag tillbringade mina vardagskvällar i en ångad Opel Corsa var jag nöjd med en snuskigt rullad pinne av djävulens sallad och en tur till Tesco. Men jag är inte Kendrick. Jag är en vit kille från förorten där den enda faran är att komma hem för sent. Istället börjar Kendrick freestyla med en vers som till synes representerar mantrat för hans samhälle (“Backseat Freestyle”)
“All my life I want money and power / Respect my mind or die from lead shower”
Vilket leder oss till…
The Beginning – K.Dot sätter upp GKMC-berättelsen
“The Art Of Peer Pressure”
“Compton”
“Sherane a.k.a Master Splinter’s Daughter”
Jag kommer att använda mig av min A-nivå i mediestudier och föreslå att berättelsen om K.Dots övergång till Kendrick verkligen börjar med “The Art Of Peer Pressure”. Den är tydligt uppdelad i två separata låtar. Den första fungerar som ett ledande intro, uppbackad av Kendricks berättelse – “Everybody sit your bitch ass down and listen to this true motherfuckin’ story told by Kendrick Lamar on Rosecrans” – medan de kör nerför Rosecrans Avenue.
Inledningen till spåret, med omnämnandet av platsen, tycks representera en tydlig start på berättelsen med kompositionen som inte är olik den i en film. Det är som om Kendrick introducerar berättelsen om K.Dot.
Efter “rolling credits” börjar huvuddelen av spåret. Vi förs direkt ut på plats med K.Dot och hans kompisar när de “rullar djupt i en vit Toyota… på uppdrag att leta efter dåliga slynor och problem”. Vi följer dem när de bumpar igenom Jeezys första album och hotboxar bilen som “George Foreman som grillar massorna”
Om titeln inte räckte till för dig introduceras vi också till gangbangkulturens vidmakthållande genom starka vänskapsrelationer. När de kör ner på 405:an förbi Westchester tar K.Dot ett bloss.
Han brukar inte röka normalt, men, shit. Han är med sina kompisar. Och, som vi lär oss, att vara med homies i Compton innebär inte bara att tända en roll-up. Istället innebär det att man rusar folk i färger och rånar Nintendos från husen. Gängkulturen och den livsstil som den vidmakthåller i hela samhället är förmodligen det mest dominerande temat på hela albumet.
Spåret avslutas med att K.Dots vänner släpper av honom hemma hos honom eftersom de “vet att han försöker knulla Sherane ikväll.”
Vi snabbspolar här fram till slutet av albumet. Låter förvirrande, eller hur? Men i slutet av “Compton” kan du höra Kendrick fråga om han kan låna sin mammas van och säga till henne att han “är tillbaka om 15 minuter”. Detta sammanfaller direkt med “Sherane a.k.a Master Splinter’s Daughter” där vi hör Kendricks mamma lämna ett röstmeddelande till honom där hon säger: “I’m sitting here waiting on my van, you told me you’d be back here in fifteen minutes!”.
Så där är vi alltså tillbaka i början av skivan, som ligger mitt i historien. Är det logiskt? Så när det gäller berättelsen går vi igenom från “The Art Of Peer Pressure”, sketchen i slutet av “Compton” och tillbaka till “Sherane”, med sketchen i slutet av “Bitch Don’t Kill my Vibe” och “Backseat Freestyle” som sätter upp de händelser som ledde till att Kendrick blev avtrubbad och tog sin mammas bil för att besöka Sherane.
The Middle: Insikten om farorna med Comptons livsstil
“Poetic Justice”
“Good Kid”
“M.A.A.D.D City”
Vid “Sherane a.k.a Master Splinter’s Daughter” får vi ta del av Sheranes berättelse när Kendrick åker för att träffa henne, tycks “Poetic Justice” fungera som den samtidiga tankeprocessen i K.Dots huvud. Det är också logiskt att de två spåren är sammankopplade, eftersom vi i slutet av spåret återkommer till den instrumental som hördes i “Sherane”. Skiten tar upp berättelsen direkt efter att K.Dot stannar utanför hennes hus och möts av “two niggas two black hoodies”.
Den sammanstötning med gangbangers startar den andra halvan av berättelsen. Det är som den bit i varje bra gangsterhistoria där huvudpersonen inser att de måste bryta sig ut ur det dödliga samhälle de lever i, innan det äter upp dem levande. På “Good Kid” börjar övergången från K.Dot till Kendrick att äga rum.
Kendrick talar om att han nästan blev dödad dagen innan – “I recognise that I’m easy prey / I got ate alive yesterday” – och funderar över det färgkrig mellan gängen som hotar Compton – “what am I supposed to do / when the topic is red or blue?”
K.Dots självmedvetenhet om den situation han befinner sig i fortsätter genom hela “M.A.A.A.D City”. Han pratar om att köra nerför “Rosecrans” och refererar till den kokainhaltiga blunten som han rökte i “The Art Of Pressure” och pratar om att bli avskedad från sitt jobb för det rån som han begick i samma spår. Vi hör Kendrick berätta hur han såg någon dödas vid ett hamburgerstånd. I en gammal cut, “P&P” och i GKMC:s joint “Money Trees”, vet vi att Kendricks farbror blev skjuten utanför Louis Burger, så det är ganska tydligt att han pratar om sin farbror.
Den sista övergången från K.Dot till Kendrick Lamar
“Money Trees”
“Swimming Pools”
“Sing About Me / I’m Dying Of Thirst”
Det här för oss tillbaka runt till “Money Trees” – ett spår som dök upp tidigare på albumet. Vi hör Kendrick omvärdera vad som har hänt hittills. Han pratar om att han knullat Sherane och att han ska berätta det för sina bröder. Han bedömer också den rådande situationen i Compton och reflekterar över förevigandet av hans farbror efter att han blev skjuten.
“Everybody gon’ respect the shooter / But the one in front of the gun lives forever”
Spåret får mig att vilja gå runt på gatorna med “a heater under my dungarees”, enbart för att jag är engelsman och för mig låter det bara som att jag skulle vara skönt och varm. Men för K.Dot försöker han ta sig ut och Kendrick återknyter till den aktuella situationen.
I slutet av spåret ringer K.Dots mamma till honom igen och ber honom komma tillbaka med bilen. Hans pappa har glömt Domino’s vid det här laget och antyder att K.Dot har varit ute ur huset ett tag, kört runt och försökt lista ut sitt liv, efter att just ha blivit påhoppad utanför Sheranes hus.
Han träffar sedan sina vänner, och trots att han är uppvuxen med alkoholmissbruk börjar han dricka för att må bättre (“Swimming Pools”.) I slutändan börjar drycken mentalt förgifta Kendricks vänner, då de planerar att hämnas på de snubbar som hoppade på honom utanför Sheranes hus.
“They stomped the homie out over a bitch… I’mma pop a few shots, they gon’ run, they gon’ run opposite ways.”
Det hela slutar dock ganska illa, eftersom Dave blir skjuten.
Vi bjuds sedan på albumets kanske mest upplysta spår, “Sing About Me / I’m Dying Of Thirst”, som berättas ur flera perspektiv. Det första från Daves bror – vilket framgår av texten “Du sprang ut när du hörde min bror gråta” – det andra från Keishas syster – en tjej som Kendrick refererade till på sitt debutalbum – och det tredje från Kendrick.
Dave vill att Kendrick ska sjunga om honom och är stolt över hans passion. Men i slutet av hans vers blir han skjuten. Han är inget annat än en produkt av Comptonlivets återvändsgrändscykel. Keishas syster vill inte att Kendrick ska vara involverad i hennes liv längre, och hon vill definitivt inte att han ska referera till hennes familj i fler låtar.
“And if you have a album date, just make sure I’m not in the song / Cause I don’t need the attention to bring enough of that on my own”
Hon är en produkt av Kendrick Lamar, rapparen, i motsats till K.Dot, karaktären i GKMC-berättelsen. I den sista versen börjar Kendricks karaktär ta över när han ber om ursäkt, men han reflekterar också över hur musiken börjar rädda honom från grannskapets fel.
“Din bror var en bror för mig / Och din systers situation var den som drog mig i en riktning för att tala om något som är mer verkligt än TV-skärmen….. Hennes personliga liv, jag var som “det måste berättas” / Förbannade livet för 20 generationer efter hennes själ / Exakt vad som skulle hända om jag inte fortsatte rappa.”
I slutet av spåret presenteras vi för K.Dots närmaste granne. Hon ser en av K.Dots vänner bära en pistol, förmodligen för att hämnas Daves brors död – “Är det vad jag tror att det är? Varför är ni unga män så arga?” – och försöker stärka K.Dot och hans gäng och skicka dem på en ny väg av upplysning, bort från Comptons synder.
Det är i detta ögonblick som övergången mellan K.Dot och Kendrick är fullbordad.
Kendricks slutsats
“Real”
“Compton”
På “Real” är Kendrick helt bekväm med sig själv. Han har avyttrat karaktären K.Dot och de negativa konnotationerna av att växa upp i Compton. Han är verklig. Han är verklig. He’s really, really real.
Spåret slutar med att K.Dots föräldrar ringer upp honom. Hans mamma berättar för Kendrick hur hon såg deras granne ge honom råd och nämner att Top Dawg kom förbi för att be honom komma till studion. Hon säger åt honom att ta sin musikverksamhet på allvar.
Albumet avslutas med “Compton”, ett spår som tydligt berättas ur en återuppstånden Kendrick Lamars synvinkel, fri från Comptons begränsningar.
“Now everybody serenade the new faith of Kendrick Lamar / This is king Kendrick Lamar”
Innan spåret börjar spolas ett band tillbaka, vilket cementerar idén om att Compton – trots att det är berättelsens sluttexter – är berättelsens början. Det är som biten i Donnie Darko där filmen slutar i början, där summan av delarna bidrar till att handlingen går i en cirkel.
Så, i slutet får vi veta att GKMC är en berättelse som berättas av Kendrick Lamar, med vissa spår som berättas genom hans nyfunna perspektiv, och andra genom K:s perspektiv.Dot, vilket ger anledning till spår som “Bitch Don’t Kill My Vibe” – som inte har något samband med berättelsen – och “Money Trees” som dyker upp vid en slumpmässig tidpunkt i handlingen. Det ger också anledning till den icke-linjära berättartekniken med ett förspel till albumet och en återgång till sketchen i slutet av “Compton”
Gör detta någon mening? Sammanfattningsvis kan man säga att handlingen går som följer:
Opening Credits
“Compton” – Kendrick Lamar
Prelude
“Bitch Don’t Kill My Vibe ” – K.Dot
“Backseat Freestyle” – K.Dot
Introduktion av K.Dot/Sherane/Kendrick-berättelsen
“The Art Of Peer Pressure” – K.Dot
“Compton” – K.Dot
“Sherane” – K.Dot
Klimax i berättelsen när Kendrick blir överfallen och börjar ifrågasätta Compton
“Poetic Justice” – K.Dot
“Good Kid” – K.Dot
“M.A.A.A.D City” – K.Dot
“Money Trees ” – K.Dot
“Swimming Pools” – K.Dot
Slutsats
“Sing About Me / I’m Dying Of Thirst” – K.Dot / Kendrick Lamar
“Real” – Kendrick Lamar
Closing Credits
“Compton” – Kendrick Lamar
Medan “Bitch Don’t Kill My Vibe” och “Money Trees” utspelar sig i nutid ur Kendrick Lamars synvinkel.
Så är det här rätt? Jag har ägnat så lång tid åt att skriva detta att mitt kranium har förvandlats till en massa membran. Så jag ska skriva ut mig och gå och lyssna på good kid, m.A.A.A.d city igen. Cya!
Följ Ryan på Twitter @RyanBassil
Gillar du att läsa på djupet om dina favoritalbum? Kolla in det här:
The Conspiracy Theorists Guide To Tyler, The Creator’s ‘Wolf’ Trilogy