En “mystisk” sjukdom började tyst spridas i en liten by i Guinea den 26 december 2013 men identifierades inte som ebola förrän den 21 mars 2014.

Kapitel 2 – Retrospektiva studier utförda av WHO:s personal och guineanska hälsovårdstjänstemän identifierade indexfallet i Västafrikas ebolaepidemi som en 18 månader gammal pojke som bodde i Meliandou i Guinea. Pojken utvecklade en sjukdom som kännetecknades av feber, svart avföring och kräkningar den 26 december 2013 och avled två dagar senare. Den exakta källan till hans infektion har inte identifierats, men den involverade troligen kontakt med vilda djur.

Den avlägsna och glest befolkade byn Meliandou, med endast 31 hushåll, ligger i Gueckedou-distriktet i det som kallas skogsregionen. En stor del av det omgivande skogsområdet har dock förstörts av utländsk gruv- och timmerverksamhet.

Vissa bevis tyder på att den resulterande skogsförlusten, som uppskattas till mer än 80 %, har lett till att potentiellt smittade vilda djur och den fladdermusart som tros vara virusets naturliga reservoar har kommit i närmare kontakt med mänskliga bosättningar. Innan symptomen uppstod sågs barnet leka på sin bakgård i närheten av ett ihåligt träd som var kraftigt angripet av fladdermöss.

Under den andra veckan i januari 2014 hade flera av pojkens närmaste familjemedlemmar utvecklat en liknande sjukdom som följdes av en snabb död. Detsamma gällde flera barnmorskor, traditionella helare och personal på ett sjukhus i staden Gueckedou som behandlade dem.

Under den följande veckan insjuknade och dog även medlemmar av pojkens storfamilj, som deltog i begravningar eller tog hand om sjuka släktingar. Vid det laget hade viruset spridits till fyra underdistrikt via ytterligare överföringskedjor. Ett mönster av oskyddad exponering, fler fall och dödsfall, fler begravningar och ytterligare spridning hade etablerats.

De första undersökningarna: kolera?

Det första larmet utlöstes den 24 januari, när chefen för hälsostationen i Meliandou informerade hälsovårdstjänstemännen i distriktet om fem fall av allvarlig diarré med en snabbt dödlig utgång. Detta larm föranledde en utredning nästa dag i Meliandou av en liten grupp lokala hälsovårdstjänstemän. De rapporterade symptomen, inklusive diarré, kräkningar och allvarlig uttorkning, liknade kolera, en av de många endemiska infektionssjukdomarna i området. Inga säkra slutsatser kunde dock dras.

Ett andra större team, med personal från Läkare utan gränser (MSF), reste till Meliandou den 27 januari. Mikroskopisk undersökning av patientprover visade bakterier, vilket återigen stödde slutsatsen att den okända sjukdomen sannolikt var kolera. Efter teamets besök inträffade andra dödsfall som dock varken rapporterades eller undersöktes.

Den 1 februari fördes viruset in i huvudstaden Conakry av en smittad medlem av pojkens storfamilj. Han dog fyra dagar senare på ett sjukhus där, eftersom läkarna inte hade någon anledning att misstänka ebola, inga åtgärder vidtogs för att skydda personal och andra patienter. Under månadens gång spred sig fallen till prefekturerna Macenta, Baladou, Nzerekore och Farako samt till flera byar och städer längs vägarna till dessa destinationer.

Larm, utredning och identifiering av ebolaviruset

Hälsoministeriet utfärdade sitt första larm om den oidentifierade sjukdomen den 13 mars 2014. Samma dag öppnade personal vid WHO:s regionalkontor för Afrika (AFRO) formellt en händelse i systemet för hantering av nödsituationer för en sjukdom som misstänks vara lassafeber.

En omfattande utredning, där personal från hälsoministeriet, WHO AFRO och Läkare Utan Gränser deltog, ägde rum mellan den 14 och 25 mars, med besök på plats i Kissidougou, Macenta, Gueckedou City och Nzerekore. Vid denna undersökning upptäcktes epidemiologiska kopplingar mellan utbrott som man tidigare inte visste att de var sammankopplade, och Gueckedou City identifierades som epicentrum för överföring av en sjukdom som fortfarande inte hade någon känd orsak.

Den 21 mars bekräftade Institut Pasteur i Lyon i Frankrike, som är ett av WHO:s samarbetscentrum, att det orsakande agenset var ett filovirus, vilket innebar att diagnosen begränsades till antingen ebolavirus eller Marburgs hemorragiska feber.

Nästa dag bekräftade laboratoriet att det orsakande agenset var Zaire-arten, det mest dödliga viruset i ebolafamiljen. Samma dag larmade regeringen WHO om vad som beskrevs som ett “snabbt utvecklande” utbrott av ebolavirus. När WHO offentliggjorde utbrottet på sin webbplats den 23 mars hade 49 fall och 29 dödsfall officiellt rapporterats.

• Nyheter om sjukdomsutbrott: Ebolavirus i Guinea – 23 mars 2014
• Stories from Guinea on the Ebola outbreak