1. n.

En grupp av föreningar som innehåller järn i valensstaterna +2 (järn) och +3 (järn) och svavel i valensstaterna -2 (sulfid). Exempel är järn(III)sulfid , järn(II)sulfid och järndisulfid (FeS2, som finns i mineralerna marcasit och pyrit). Fe2S3 och FeS2 är olösliga, men FeS löser sig i alkalisk lera och bildar ett gelatinöst fast ämne, Fe(OH)2, och lösliga S-2-joner. FeS är den primära komponenten i mineralet pyrrhotit, en av många möjliga källor till sulfider i vattenslam. Pyrrhotit kan också förekomma tillsammans med BaSO4 i vissa barytmalmer. Även i spårmängder skulle FeS i en barittillgång kunna generera tillräckligt med sulfider i ett viktat slamsystem för att orsaka spänningskorrosionssprickor i borrör.
Referens:
Binder GG, Carlton LA och Garrett RL: “Evaluating Barite as a Source of Soluble Carbonate and Sulfide Contamination in Drilling Fluids”, Journal of Petroleum Technology 33, no. 12 (december 1981): 2371-2376.
Garrett RL: “Quality Requirements for Industrial Minerals Used in Drilling Fluids”, Mining Engineering 39, no. 11 (november 1987): 1011-1016.

Se:Garrett Gas Train, Hydrogen Sulfide, Scale, Siderite, Sulfide, Sulfide scavenger