Bedrägeri som begås av högt uppsatta företagstjänstemän blev föremål för stor nationell uppmärksamhet i början av 2000-talet, vilket exemplifierades av företagstjänstemännens misskötsel på Enron. Det blev ett problem av sådan omfattning att Bushadministrationen tillkännagav vad den beskrev som en “aggressiv agenda” mot företagsbedrägerier. Mindre uppmärksammade manifestationer fortsätter, t.ex. den fällande domen för värdepappersbedrägeri mot Charles E. Johnson Jr, grundare av PurchasePro, i maj 2008. FBI-chefen Robert Mueller förutspådde i april 2008 att fallen av företagsbedrägerier kommer att öka på grund av subprime-krisen.
Dummy corporationsEdit
Dummy corporations kan skapas av bedragare för att skapa en illusion av att vara ett befintligt företag med ett liknande namn. Bedragarna säljer sedan värdepapper i det falska bolaget genom att vilseleda investeraren att tro att de köper aktier i det riktiga bolaget.
InternetbedrägeriEdit
Enligt Securities and Exchange Commission:s verkställande tjänstemän ägnar sig brottslingar åt pump- och dumpningssystem, där falsk och/eller bedräglig information sprids i chattrum, forum, Internettavlor och via e-post (spamming), i syfte att orsaka en dramatisk prisökning för aktier som är svagt omsatta eller för aktier i skalbolag (“pumpning”). I andra fall sprider bedragare materiellt falsk information om ett företag i hopp om att få investerare att sälja sina aktier så att aktiekursen sjunker.
När priset når en viss nivå säljer brottslingarna omedelbart sina innehav av dessa aktier (“dumpning”) och gör stora vinster innan aktiekursen faller tillbaka till sin vanliga låga nivå. Alla köpare av aktierna som inte är medvetna om bedrägeriet blir offer när priset faller.
SEC säger att Internetbedrägerier förekommer i flera former:
- Investeringsnyhetsbrev på nätet som erbjuder till synes opartisk och kostnadsfri information om företag eller rekommenderar “månadens aktieval”. Dessa nyhetsbrevsskribenter säljer sedan aktier, som tidigare förvärvats till lägre priser, när hype-genererade köp driver aktiekursen uppåt. Denna metod är känd som scalping. Det kan vara otillräckligt att lämna information om intressekonflikter i en artikel i ett nyhetsbrev. Thom Calandra, tidigare på MarketWatch, som anklagades för scalping, var föremål för en SEC-åtgärd 2004.
- Bulletin boards som ofta innehåller bedrägliga meddelanden från skojare.
- E-postmeddelanden från bedragare.
- Phishing
InsiderhandelEdit
Det finns två typer av “insiderhandel”. Den första är handel med ett företags aktier eller andra värdepapper av företagets insiders, t.ex. tjänstemän, nyckelanställda, styrelseledamöter eller innehavare av mer än tio procent av företagets aktier. Detta är i allmänhet lagligt, men det finns vissa rapporteringskrav.
Den andra typen av insiderhandel är köp eller försäljning av ett värdepapper baserat på väsentlig icke-offentlig information. Denna typ av handel är olaglig i de flesta fall. Vid olaglig insiderhandel handlar en insider eller en närstående part baserat på väsentlig icke-offentlig information som erhållits under utförandet av insiderns arbetsuppgifter i företaget, eller som på annat sätt förskingrats.
Microcap-bedrägeriRedigera
I microcap-bedrägeri marknadsförs aktier i små företag med ett marknadsvärde på under 250 miljoner dollar på ett bedrägligt sätt och säljs sedan till en oförsiktig allmänhet. Denna typ av bedrägeri har uppskattats kosta investerare 1-3 miljarder dollar årligen. Microcap-bedrägerier inbegriper pump- och dumpningssystem som involverar pannrum och bedrägerier på Internet. Många, men inte alla, microcap-aktier som är inblandade i bedrägerier är penny stocks, som handlas för mindre än 5 dollar per aktie.
Många penny stocks, särskilt de som säljs för bråkdelar av en cent, är glest omsatta. De kan bli måltavla för aktiefrämjare och manipulatörer. Dessa manipulatörer köper först stora mängder aktier och blåser sedan upp aktiekursen artificiellt genom falska och vilseledande positiva uttalanden. Detta kallas för en pump- och dumpningsplan. Pump och dumpning är en form av bedrägeri med microcap-aktier. I mer sofistikerade versioner av bedrägeriet köper enskilda personer eller organisationer miljontals aktier och använder sedan webbplatser med nyhetsbrev, chattrum, anslagstavlor för aktier, pressmeddelanden eller e-postutskick för att öka intresset för aktien. Ofta hävdar gärningsmannen att han eller hon har “insiderinformation” om förestående nyheter för att övertala den ovetande investeraren att snabbt köpa aktierna. När köptrycket driver aktiekursen uppåt lockar prisökningen fler människor att tro på hypen och köpa aktier. Så småningom slutar de manipulatörer som “pumpar” med att “dumpa” när de säljer sina innehav. Den ökande användningen av Internet och personliga kommunikationsmedel har gjort det lättare att genomföra bedrägerier med penny stocks. Men det har också dragit in högprofilerade offentliga personligheter i tillsynssfären. Även om det inte är en bluff i sig är ett anmärkningsvärt exempel rapparen 50 Cents användning av Twitter för att få priset på en penny stock (HNHI) att stiga dramatiskt. 50 Cent hade tidigare investerat i 30 miljoner aktier i företaget och gjorde därför en vinst på 8,7 miljoner dollar.Ett annat exempel på en verksamhet som går på gränsen mellan legitim marknadsföring och hype är fallet LEXG. Lithium Exploration Groups marknadsvärde, som beskrivs (men kanske överdrivet) som “den största aktiekampanjen genom tiderna”, sköt i höjden till över 350 miljoner dollar efter en omfattande direktreklamkampanj. Kampanjen drog nytta av den legitima tillväxten i produktion och användning av litium, samtidigt som Lithium Exploration Groups ställning inom denna sektor lyftes fram. Enligt företagets blankett 10-Q från den 31 december 2010 (som lämnades in några månader efter direktreklamkampanjen) var LEXG ett litiumföretag utan tillgångar. Dess intäkter och tillgångar var vid denna tidpunkt noll. Därefter förvärvade företaget produktions- och prospekteringsfastigheter för litium och tog itu med de farhågor som framkommit i pressen.
Penny stock-bolag har ofta låg likviditet. Investerare kan få svårt att sälja sina positioner efter att köptrycket har avtagit och manipulatörerna har flytt.
RevisorsbedrägeriRedigera
Boiler roomsRedigera
Boiler rooms eller boiler houses är aktiemäklarfirmor som utövar otillbörlig press på kunderna för att de ska handla med hjälp av telefonförsäljning, vanligen i jakten på mikrokapitalbedrägerier. Vissa boiler rooms erbjuder kunderna transaktioner på ett bedrägligt sätt, t.ex. sådana som har en icke offentliggjord lönsam relation till mäklarfirman. Vissa “boiler rooms” är inte licensierade men kan vara “knutna agenter” till ett mäklarföretag som i sin tur är licensierat eller inte. Värdepapper som säljs i “boiler rooms” är bland annat råvaror och privata placeringar samt microcap-aktier, obefintliga eller nödlidande aktier och aktier som tillhandahålls av en mellanhand till en icke offentliggjord höjning.
Bedrägeri med värdepappersfonderRedigera
En rad stora mäklarfirmor och fondbolag anklagades för olika bedrägliga handlingar som missgynnade kunderna. Bland dessa var sen handel och market timing. Olika SEC-regler antogs för att begränsa denna praxis. Bank of America Capital Management anklagades av SEC för att ha haft icke offentliggjorda arrangemang med kunder för att möjliggöra kortsiktig handel.
Missbruk av blankningRedigera
Avvikande blankning, inklusive vissa typer av naken blankning, betraktas också som värdepappersbedrägeri eftersom de kan driva ned aktiekurserna. Vid missbrukande naken blankning säljs aktier utan att lånas och utan avsikt att låna. Bruket att sprida falsk information om aktier, för att driva ner deras priser, kallas “short and distort” (kort och förvrängande). Under J.P. Morgan Chases övertagande av Bear Stearns i mars 2008 cirkulerade rapporter om att shorts spred rykten för att driva ner Bear Stearns aktiekurs. Senator Christopher Dodd, D-Conn, menade att detta var mer än rykten och sa: “Det här handlar om samverkan.”
Ponzi schemesRedigera
Ett Ponzi scheme är en investeringsfond där uttag finansieras av efterföljande investerare, snarare än vinst som erhålls genom investeringsverksamhet. Det största fallet av värdepappersbedrägeri som begåtts av en enskild person någonsin är ett Ponzi-system som drevs av den tidigare NASDAQ-ordföranden Bernard Madoff, som orsakade upp till uppskattningsvis 64,8 miljarder dollar i förluster beroende på vilken metod som används för att beräkna förlusterna före kollapsen
.