FrågaJag är barnläkare under utbildning. När ett barn hänvisas till en logoped, vad utgör då en bedömning?Svar

När ett barn hänvisas till en logoped är en av de första frågorna som ställs: “Har det här barnet en kommunikationsstörning?”. Om det fastställs att barnet har en kommunikationsstörning, vilka aspekter av kommunikationen påverkas då? Andra områden som måste tas upp är att fastställa klientens och/eller familjens reaktioner på störningen, identifiera tillhörande problem, fastställa faktorer som kan leda till att problemen förvärras och fastställa prognos. Därför består bedömningen av att samla in information (t.ex. intervjuer, skriftliga frågeformulär, standardiserade tester, observation och instrumenterad observation).
Typiskt börjar bedömningen med en anamnes. Anamnesen omfattar vanligtvis en skriftlig anamnes, en intervju för att inhämta information och information från andra yrkesgrupper. Lika viktigt är att identifiera bidragande faktorer (t.ex. hörselnedsättning, medicinska faktorer, tandproblem osv. Bedömning innebär att man tittar på talmekanismen, vilket vanligen kallas undersökning av munmekanismen. Detta betraktas som en fysisk undersökning av talmekanismen (munnen och relaterade strukturer). Vi undersöker den orala mekanismen med avseende på strukturell och funktionell lämplighet (t.ex. rörelseomfång, styrka, symmetri i rörelsen). Ett annat bedömningsområde är en utvärdering av talljudsproduktionen, den så kallade artikulationen. Uppgifterna inbegriper provtagning av tal och testning av felens stimulerbarhet. Barnets artikulationsförmåga bedöms utifrån antal fel, feltyper, former av fel, konsistens av fel, begriplighet, talhastighet och prosodi.
Som en del av utvärderingen måste man undersöka grundläggande motoriska processer (andning, fonation, resonans, prosodi, förutom artikulation) som är involverade i produktionen av tal. Utvärdering av barnets språkförmåga (både receptiv och expressiv) är avgörande för bedömningsprocessen. När man bedömer ett barns språkförmåga bör utvärderingen fokusera på följande områden: pragmatik (användning av språket i ett sammanhang för att uttrycka en avsikt), syntax (mönster av ordkombinationer), morfologi (uppsättning böjningar som gör det möjligt att förändra ord), semantik (barnets ordförrådsutveckling) och fonologi (ljudsystem). Åtgärder för det mottagande språket omfattar identifiering av barnets förmåga att förstå och följa anvisningar.
Ett annat område i bedömningen är utvärdering av barnets flödesförmåga. Utvärderingsåtgärderna undersöker och identifierar eventuella disfluenser i barnets tal. Rösten är ett annat bedömningsområde som ingår i en logopedisk bedömning. Utvärderingsåtgärderna kommer att identifiera om det finns en ihållande avvikelse i röstljudet. Dessutom kan en sväljningsbedömning genomföras för att undersöka barnets sväljningsförmåga.
En hörselscreening genomförs vanligtvis som en del av bedömningen. Screeningen används för att identifiera om barnet behöver ytterligare utvärdering som måste utföras av en audiolog.
Språkpedagogen kommer att använda utvecklingsnormer och standardiserade åtgärder för att ställa diagnosen kommunikationsstörning. Genom att ge information till klienten i form av en skriftlig rapport avslutas bedömningen.

Shipley, K., & McAfee, J. (2004). Bedömning inom logopedi: A resource manual (3rd ed.). New York: Delmar Learning.
Tomblin J., Morris, H., & Spriestersbach, D. (Eds.). (1994). Diagnostisering inom logopedi. San Diego: Singular Publishing Group.
Dr. Angela Sherman har varit logoped i 11 år. Hon är biträdande professor vid Louisiana Tech University i Ruston, Louisiana. Hon är bosatt i Calhoun, Louisiana.