Fråga: “Vad är historisk kritik? Vad är den historisk-kritiska metoden?”
Svar: Historisk kritik kan hänvisa till en metod för att studera Bibeln eller till en viss syn på Skriften som används för att välja tolkningar. När man undersöker en text är termen kritik en hänvisning till analys, relaterad till idén om en “kritik”. Det betyder inte samma sak som ett klagomål eller ett ogillande. Båda formerna av historisk kritik analyserar Bibeln genom att titta på den kultur i vilken texterna skrevs och de bevis som leder till vissa slutsatser.
Den stora skillnaden mellan de två formerna av historisk kritik är uppdelningen mellan “metod” och “metodik”. En metod är ett verktyg eller en teknik. En metodik är ett tankesätt eller en motivering för att använda vissa metoder. I praktiken används termen historisk-kritisk metod ofta för vad som egentligen är en typ av metodik. För att veta skillnaden måste man fråga sig om det handlar om “hur” texten tolkas eller “varför” vissa antaganden används. Som metod är historisk kritik ytterst användbar för att förstå Bibeln. Som metod är historisk kritik en orimligt skeptisk syn.
Som metod använder historisk kritik historisk information för att bättre förstå sammanhanget för ett bibelställe. Denna bakgrundsinformation ger viktiga perspektiv när man tolkar texten. Som exempel kan nämnas att Paulus kommentarer om underkastelse under regeringen i Romarbrevet kapitel 13 skrevs under en särskilt förtryckande, antikristlig kejsares regeringstid. Det gör en skillnad när man försöker tillämpa dessa texter på det moderna kristna livet.
Historisk kritik skulle också ge en djupare innebörd åt plågorna i Andra Moseboken. Var och en av plågorna involverade en aspekt av naturen som egyptierna förknippade med en falsk gud: floden, solen och boskapen hade alla en gud förknippad med dem. Tack vare historiska bevis utanför Bibeln kan vi bättre förstå budskapet i dessa plågor: de var en demonstration för både egyptier och judar att det bara fanns en sann Gud, Israels Gud.
Historisk kritik kan falla i en fälla som är gemensam för den mänskliga naturen: påståendet “inget annat än”. Vi faller ofta i denna fälla när vi hittar en teknik som är särskilt användbar, och vi rusar iväg för att anta att vi har hittat den ultimata förklaringen till ett visst begrepp. Vi förklarar sedan att det vi studerar är “inget annat än” en produkt eller funktion av denna idé. Vissa ateister hävdar till exempel att universum – och människan – inte är något annat än materia och energi. Och det finns en del människor som fastnar så mycket i historisk kritik att de betraktar bibeltexten som “inget annat än” en samling gamla skrifter, en ren produkt av en äldre, mindre upplyst kultur.
Som metod antar historisk kritik felaktigt att bibeln är “inget annat än” en samling av människoskapade skrifter. Detta leder till ett nästan totalt avfärdande av all övernaturlig, mirakulös eller gudomlig aktivitet i världen. Historisk kritik som tankesätt kan ses som en extrem form av eisegesis, som först förutsätter en mening och sedan läser texten utifrån detta antagande.
Som metod – som en teknik för ökad förståelse – är historisk kritik ett kraftfullt verktyg. Detta betyder inte att en person måste vara expert på historia för att förstå Skriften på rätt sätt. Anledningen till att Gud befallde de troende att göra andra till lärjungar (Matteus 28:19-20) och inte bara trycka biblar är att vissa delar av det skrivna ordet behöver förklaras av mer mogna och kunniga kristna (se Apostlagärningarna 8:29-31).