Vad är ICER och hur främjar den diskriminerande prissättning av läkemedel?

Det finns en samordnad lagkampanj i delstaterna som drivs av National Academy for State Health Policy (NASHP) och som uteslutande bygger på ICER, och som på ett hänsynslöst sätt skulle minska tillgången till receptbelagda läkemedel för äldre personer på grundval av ett godtyckligt beslut om att läkemedlen har haft “obefogade prisökningar” under ett visst år. Sådana läkemedel kan variera från år till år och innefatta läkemedel för vilka det för närvarande inte finns någon annan behandling. ICER skapar kostnadsanalysrapporter som sjukförsäkringsbolagen använder för att neka patienter tillgång till innovativa medicinska behandlingar.

I januari 2021 släppte ICER den andra upplagan av sin rapport, som utan fantasi kallas Unsupported Price Increase Report (rapport om prisökningar utan stöd) och som fokuserar på en handplockad, smal grupp av läkemedel. Rapporten innehåller en starkt kritiserad analys. ICER medger till och med att dess rapport är bristfällig och att den “för närvarande inte har kapacitet att utföra fullständiga ekonomiska analyser i samband med utvärderingen av kliniska bevis för läkemedlen i sina UPI-rapporter”. Pressmeddelandet för deras rapport är uppriktigt om samordningen med NASHP:s påtryckningar för delstatliga lagar. Trots dessa farhågor och rapportens korta erfarenhet hävdar ICER och NASHP att rapporten är giltig som en ensam källa för att fatta beslut om prissättning. Icke-statliga enheter bör inte ges ensamrätt att bestämma om tillgången till receptbelagda läkemedel inom Medicaid.

Enligt en analys från Drug Channels av data från SSR Health (en oberoende organisation som samlar in och rapporterar data om läkemedelspriser) har ökningen av priserna på receptbelagda läkemedel avtagit betydligt under de senaste fem åren, med en minskning av nettopriserna med -2,2 % enbart under 2020. Samtidigt som priserna har sjunkit har dessutom användningen ökat, vilket innebär att fler patienter använder fler läkemedel, vilket ökar de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna.

För sjukförsäkringsbolagen tjänar ICER:s kontroversiella metodik som grund för perversa incitament. Betalare använder ICER-rapporter för att neka täckning eller föredra formulärplacering när resonemanget bakom dessa beslut inte ens kan replikeras. I slutändan beror det faktum att läkemedel är otillgängliga och oöverkomliga för många seniorer på att privata Part D-försäkringsbolag och PBM:er kräver högre rabatter från läkemedelsbolagen (vilket driver upp listpriserna) och sedan tillämpar en aggressiv kostnadsfördelning. Denna praxis får äldre vuxna att betala mer för läkemedel som deras läkare ordinerar och gör att patienterna riskerar att inte hålla sig till den behandling som deras läkare rekommenderar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.