Detta anförande tar upp tre idéer. För det första har statsvetenskap som disciplin ett mandat att hjälpa människor att styra sig själva. För det andra bör vi inom ramen för detta mandat fokusera mer än vad vi gör nu på att skapa legitimt tvång. I en värld med ökande ömsesidigt beroende står vi nu inför ett nästan oändligt antal kollektiva handlingsproblem som skapas när något vi behöver eller vill ha rör en “nyttighet med fri tillgång”. Vi behöver tvång för att lösa dessa kollektiva handlingsproblem. Det bästa tvånget är ett normativt legitimt tvång. Demokratisk teori har dock fokuserat mer på att förhindra tyranni än på hur man legitimerar tvång. Slutligen har vår disciplin försummat en viktig källa till legitimt tvång: förhandling för att nå en överenskommelse. Ett erkännande av förhandlingens centrala roll i politiken skulle kasta ett annat ljus över våra relativt oexaminerade demokratiska åtaganden om öppenhet i processen och omstridda val. Den här analysen är överlag både beskrivande och eftersträvansvärd och hävdar att det har legat i vårt yrkes DNA att hjälpa människor att styra sig själva ända sedan starten.