Valois, historisk region i Frankrike som gav sitt namn åt den andra linjen i den kapetianska dynastin; den motsvarar den sydöstra fjärdedelen av det moderna departementet Oise, med en angränsande del av Aisne. Under de merovingiska kungarna (ca 500-751) och deras efterföljare, de första karolingerna, var grevskapet Valois, eller pagus Vadensis, med huvudstad i Vez, ett administrativt distrikt; under den postkarolingiska perioden blev det ett ärftligt grevskap. Det var dynastiskt förenat med Vexin (gränslandet mellan Île-de-France och Normandie) i början av den kapetianska perioden och övergick 1077, med Crépy som huvudstad, till huset Vermandois. År 1214 annekterade Filip II Augustus av Frankrike Valois till den kungliga domänen. Filip av Valois blev kung av Frankrike 1328 och hans ättlingar regerade fram till 1589. Under dem var Valois ett hertigdöme som innehades av medlemmar av kungafamiljen. Ludvig XIII, en bourbonkung, gav Valois till sin bror Gaston, duc d’Orléans, år 1630. Ludvig XIV gav det i sin tur till sin bror Philippe, också han hertig av Orléans, 1661. Den sistnämndes ättlingar hade det i sin ägo fram till revolutionen. År 1790 utplånades det i samband med Frankrikes nya indelning i departement.