Det kan bero på en mängd olika anledningar och nästan alla, på något direkt eller indirekt sätt, är förmodligen ditt fel. Det här är hårt, eller hur? Men sanningen är mycket viktig i vänskapsrelationer och om vi ska vara “vänner” under den tid det tar dig att läsa den här artikeln så är det viktigt att jag berättar hur det är. Om du tycker att detta är för aggressivt så är det den första anledningen, precis där, att du förmodligen inte har några vänner: du kan inte hantera sanningen och saknar självkännedom.

Den andra anledningen kan bero på din ålder. Om du är mycket ung, ja, då läser du förmodligen inte det här. Men i barndomen tenderar vi att leta efter vänner som bor nära och som vi har gemensamma intressen med. Så om du inte har några vänner kanske du helt enkelt inte har någon som du kan kompisas med ännu. Det är okej, även om det förmodligen inte känns så.

Jag tillbringade hela mitt skolliv i utkanten av andras vänskapsrelationer. De som hade “bästa vänner” verkade omöjligt skyddade. Om jag bara hade vetat då att det faktum att jag inte skulle vara bunden till en enda vän kunde och skulle göra mig bättre på vänskap senare i livet.

Om man flyttar runt ofta som barn (eller vuxen) kan man antingen bli väldigt, väldigt bra på att skaffa sig vänner (man måste passa in snabbt, man måste alltid spela alla andras spel) eller väldigt, väldigt dålig, för att man helt enkelt tröttnar på att inte kunna rota sig.

I ungdomsåren blir tillit och lojalitet väldigt viktiga. Det kan vara svårt om man inte hittar någon som är en själsfrände, och det kan verka som om alla är mer populära än en själv. Som alla som någonsin har blivit vän med en tonåring på Facebook vet (Facebook är förstås dött för de unga, men några få använder det fortfarande) har de bokstavligen tusentals “vänner” men inte nödvändigtvis många riktiga vänner.

Den evolutionära antropologen och författaren till “How Many Friends Does One Person Need?”, Robin Dunbar, har kommit fram till det maximala antalet vänner som en person kan upprätthålla på ett meningsfullt sätt. Detta antal, även känt som Dunbarnumret, är 150. “Vi tillhör primatfamiljen”, har Dunbar förklarat, “och inom primatfamiljen finns det ett allmänt samband mellan hjärnans storlek och den sociala gruppens storlek. Vi passar in i ett mönster. Det finns sociala cirklar utanför det och lager inom det – men det finns en naturlig gruppering på 150 personer. Det är det antal personer som man kan ha en relation med som inbegriper förtroende och förpliktelser – det finns en viss personlig historia, inte bara namn och ansikten.”

När man är gammal kanske man inte har några eller många vänner eftersom de har flyttat på sig, antingen fysiskt eller för att, ja, de har dött. Jag skriver detta på ett ganska bryskt sätt eftersom det skrämmer mig. När jag var 22 år sa min åttioåriga granne att det värsta med att bli gammal för honom inte var rädslan för döden utan att alla hans vänner dog. Jag hade ingen aning om vad han pratade om. Dina vänner dog inte, de var alltid med dig, eller hur? Nu, efter två decennier och tyvärr några dödsfall, börjar jag förstå hur skrämmande landskapet måste vara när din vänskapsbas, liksom ditt hår, börjar tunnas ut.

I ett brev till New York Times i mars, som svar på en artikel om kvinnliga vänskapsrelationer, beskrev en läsare vid namn Enid W Rothenberg hur vänskapsrelationer förändras när man blir äldre. “För de mycket gamla förändras relationerna markant … de av oss som är över 85 år måste lära sig att skaffa nya vänner när vi har mindre att erbjuda och mer att förlora i en ny relation. Blir vi välkomnade för att vi fortfarande kör bil eller har energi nog att servera vin på eftermiddagen?”

Om du varken är för ung eller för gammal och inte har några vänner kanske du helt enkelt är för kritisk eller negativ. Om du lämnar människor med dålig självkänsla eller så utmattade att det känns som om de har gett en halv liter blod (men utan kakan efteråt) kanske de inte vill träffa dig igen.

I How to Win Friends and Influence People, som publicerades för första gången 1953 och som fortfarande ges ut (16 miljoner exemplar har sålts!), rekommenderar författaren Dale Carnegie att man inte ska vara kritisk om man vill skaffa sig vänner. “Kritik är meningslös eftersom den sätter en person på defensiven och oftast får honom att sträva efter att rättfärdiga sig själv. Kritik är farlig, eftersom den sårar en persons dyrbara stolthet, skadar hans känsla av betydelse och väcker förbittring … genom att kritisera åstadkommer vi inga varaktiga förändringar och drar ofta på oss förbittring.”

Så även om ärlighet är en viktig grund för vänskap måste diplomati också användas.

Om du tror att sanning är viktigt till varje pris och vid varje tillfälle, ja, räkna då upp hur många vänner du har. (Det finns en anledning till att mitt första stycke retade upp så mycket.)

Allt detta sagt, att smutskasta andra människor kan cementera en vänskap. Så kanske är du inte tillräckligt elak (det här med vänskap är inte lätt). För tio år sedan publicerades en rapport i tidskriften Personal Relationships med titeln Interpersonal Chemistry Through Negativity: Bonding By Sharing Negative Attitudes About Others. En av artikelns författare, socialpsykologen Jennifer Bosson, förklarade att det inte är så att vi “tycker om att ogilla människor, utan att vi tycker om att träffa människor som ogillar samma människor”. Bossons råd var att fortsätta prata tills ni hittar något om någon som ni båda ogillar. Eller som Alice Roosevelt Longworth uttryckte det mer kortfattat: “Om du inte kan hitta något bra att säga om någon, kom och sätt dig bredvid mig.”

Om du inte har några vänner kan du också vara man – jag hatar att vara könsspecifik, men män är mindre benägna att ha vänner. För några år sedan gjordes en fyraårig studie, utförd av University of Manchester’s School of Social Sciences, där man följde 11 000 män och kvinnor. Den visade att kvinnor fick “djupare och mer moraliska” vänner som höll fast vid dem, medan mäns vänskapsrelationer var mer benägna att vara nyckfulla och baserade på socialt drickande eller sport.

I slutändan, gammal eller ung, man eller kvinna, kräver vänskapsrelationer mycket och mycket arbete för att upprätthållas. De uppstår inte bara av en slump. Att komma ihåg människors födelsedagar. Man kollar hur de mår. Lyssna och prata, vara intresserad och au courant av vad de håller på med.

Förlust av vänner kan vara ett resultat av att man tolkar signaler felaktigt. Många människor tror att andra människor inte tycker om dem, så de tycker inte om dem i gengäld och på så sätt fortsätter det och på så sätt fortsätter det och innan man vet ordet av hatar man den personen, innan man ens har pratat med den. Det jag nu ska säga låter oerhört banalt, som något du skulle hitta tryckt på en kökshandduk i en butik vid havet som säljer hemska doftljus, men att le mot någon kan vara det första steget till vänskap. Det kan få någon att bli varm för dig, få dem att tycka om dig, eftersom de tror att du tycker om dem.

Vänskap gynnar de modiga. De som inte är rädda för att le eller sträcka ut en hand först.

{{#ticker}}

{{topLeft}}

{{bottomLeft}}

{{topRight}}

{{{bottomRight}}

{{#goalExceededMarkerPercentage}}

{{/goalExceededMarkerPercentage}}

{{/ticker}}

{{heading}}

{{#paragraphs}}

{{.}}

{{/paragraphs}}}{{highlightedText}}

{{#cta}}{{text}}{{/cta}}}

Remind me in May

Vi kommer att kontakta dig för att påminna dig om att bidra. Håll utkik efter ett meddelande i din inkorg i maj 2021. Om du har frågor om att bidra är du välkommen att kontakta oss.

• Dela på Facebook
• Dela på Twitter
• Dela via e-post
• Dela på LinkedIn
• Dela på Pinterest
• Dela på WhatsApp
• Dela på Messenger

.