Om lågenergilampor är giftiga, ska vi då låta dem dö?

Miljöskadliga orsaker som utlöser stressreaktioner, dysreglering av nervsystemet eller fysisk känslighet är ofta förbisedda och underskattade. Kompaktlysrörslampor (“CFL”) har blivit alltmer allestädes närvarande, eftersom psykiskt hälsovänliga glödlampor långsamt håller på att fasas ut i USA, Kanada och Europa. Förespråkarna hävdar att de sparar energikostnader*, men om energieffektiva glödlampor ökar den psykiska och fysiska sjukdomsbördan – även om det bara är en liten del – kan den kollektiva kostnaden för folkhälsan för att använda dem bli enorm.
Att uppmärksamma potentiellt skadliga effekter av lågenergilampor fokuseras vanligen på förekomsten av neurotoxiskt kvicksilver inuti glödlampan, de olika formerna av strålning som sänds ut, “smutsig elektricitet”, eller de relativt stora mängderna blått ljus som orsakar sömnstörningar genom att melatoninet undertrycks.1 Men det verkar finnas andra aspekter som också är oroande.

Hur är det med “flimmer”?
Alla lysrörslampor (lysrör eller lågenergilampor) avger ett “flimmer” som kan utlösa händelser i nervsystemet som migrän, tics eller kramper hos känsliga personer. Tillverkarna hävdar nu att flimmer i nyare glödlampor är omärkligt för det mänskliga ögat och att de därför anses vara flimmerfria. Men hur vet vi att hjärnan inte blir irriterad av ett flimmer som ögat inte kan “se”? Jag är själv känslig för lysrörsbelysning som lyser över huvudet, eftersom de stör mina ögon och får mig att känna mig utmattad. Och eftersom jag träffar patienter med autism, tics och kramptillstånd har jag gjort en poäng av att endast använda glödlampor på det kontor jag arbetar på, särskilt eftersom flera av mina mer känsliga patienter har klagat eller bett mig att stänga av dem de dagar jag har varit tvungen att använda dem. Patienter med traumatiska hjärnskador kan också rapportera intolerans mot lysrör.

CFLs, å andra sidan, känns ännu värre för mig än lysrör – jag kan knappt stå ut med att vara i ett rum med ett sådant. De får mig att känna mig nervös, splittrad och irriterad. Jag inser att de stör mig mer än de flesta människor, men erfarenheten har ändå övertygat mig om att det ljus som produceras av lågenergilampor direkt påverkar nervsystemet. Jag kände att det måste finnas något med själva ljuskvaliteten – inte bara strålningen eller melatoninundertryckningen – som irriterar neuronerna (hjärncellerna), antingen genom elektrisk excitabilitet (vilket orsakar kaotisk signalering i hjärnan) eller genom en allmän fysiologisk stressreaktion (kamp- eller flyktreaktion) – eller både och.
Fluorescerande ljus framkallar en stressreaktion
Säkerligen pekar ett stort antal studier på att ljuskvaliteten, färgtemperaturen eller vissa spektralmönster framkallar en stressreaktion. Intressant nog är effekterna icke-visuella, vilket innebär att de orsakas av ljussignaler som träffar ögats näthinna men som inte går därifrån till den visuella hjärnbarken (där vi uppfattar bilder), utan snarare till de cirkadiska banorna.
Och även om stressreaktionen från lågenergilampor sannolikt orsakas av flera faktorer, finns här två separata mekanismer att ta hänsyn till.

1. Den höga färgtemperaturen (kallare/blåare) hos fluorescerande ljus stimulerar de icke-visuella banorna från ögat till olika delar av hjärnan som involverar biorytmer (t.ex. “kroppsklockan”), stresshormoner, känslor, upphetsningsnivåer och muskelspänningar.
   Enligt en forskningssammanfattning om lågenergilampors effekt på stressreaktioner undertrycker spektralsammansättningen från lågenergilampor inte bara melatonin, utan utlöser direkt en kamp- eller flyktreaktion via hormoner, störningar i biorytmen och stimulering av hjärnans upphetsningscentrum.**2 Forskning visar konsekvent att lysrörslampor höjer stressmarkörer, t.ex. minskad hjärtfrekvensvariabilitet, ökat blodtryck, ökad hudkonduktans, starkare skräckreaktion, minskad sänkning av kroppstemperaturen under sömnen, ökat kortisol och minskad långsam våg (stadium 4, det djupaste stadiet) jämfört med fullspektral glödlampsbelysning.3 4 5 Eftersom det finns bevis för att strålning och smutsig elektricitet också framkallar stressreaktioner, är stresseffekten av lågenergilampor besvärande.
   Det framväxande området “fysiologisk antropologi” fokuserar på effekterna av tekniska miljöfaktorer, t.ex. de biologiska effekterna av artificiellt ljus, så att vi kan göra lämpliga anpassningar och förbättra livskvaliteten. En studie visade till exempel att dynamiskt ljus i ett klassrum i första klass som ändrades beroende på elevernas behov under dagen förbättrade den muntliga läsförmågan.6 En annan studie visade att prosocialt beteende hos vuxna ökade när de utsattes för varmare ljus, vilket mättes genom att man föredrog att lösa konflikter genom samarbete i stället för att undvika dem, och genom ökad tid som ägnades åt oavlönat volontärarbete.7
   Och även om fluorescerande belysning med fullt spektrum (FSFL) har föreslagits som en lösning för att bättre efterlikna naturligt dagsljus är studierna om dess effekter på humör och kognition inkonsekventa; en teori om de inkonsekventa effekterna är att FSFL kan producera mer flimmer både i ljusstyrka (luminositet) och i färg (kromatisk).8
2. Pupillär “fladdring” som orsakas av det spektrala spektrala mönster med spetsar som avges av fluorescerande ljus utlöser avvikande signalering. Denna mekanism är mer spekulativ, och om den visar sig vara sann kan den ha en mer uttalad effekt hos personer med autism eller annan neurologisk känslighet/dysfunktion. Eftersom fluorescerande ljus av naturliga skäl avger spektrala toppar (t.ex. blå och röda “utbrott”) när fosforn fluorescerar jämfört med glödljusets jämna och kontinuerliga fullspektralflöde,*** är fluorescerande ljus svårare för ögonen och hjärnan att bearbeta. En hypotes är därför att den spikade karaktären orsakar en oregelbunden pupillkonstriktion, som växlar mellan konstriktion med blå spektrala spikar eller bursts och relativ dilatation från röda ljusbursts, vilket sedan upprör hjärnan.9
   Stöd för denna effekt är upptäckten att autistiska personer har en långsammare pupillreaktion på ljus,10 och detta är en av de befolkningsgrupper som tros vara extra känsliga för fluorescerande ljus. Kanske orsakar denna långsammare pupillreaktion en högre visuell “belastning” när man bearbetar fluorescerande ljus, vilket tömmer de mentala resurserna och gör det mer sannolikt att individen är upprörd, störande, ängslig eller självstimulerar i ett försök att reglera nervsystemet genom att stänga ute den yttre miljön.
   Gör fluorescerande lampor att störande beteende utlöses?

Trots att forskningen om detta ämne är sparsam har det gjorts en handfull studier som tyder på ökat repetitivt beteende (vid autism)11 12 eller hyperaktivitet13 när försökspersoner utsätts för fluorescerande ljus jämfört med glödlampor. På anslagstavlor för föräldrar till barn med tics/Tourettes nämns ofta att fluorescerande ljus – särskilt intensivt ljus – utlöser tics. Det är viktigt att notera att dessa studier tittade på omedelbara eller kortsiktiga effekter; jag misstänker att de långsiktiga effekterna, som de som uppstår vid överstimulerande skärmtid, skulle vara mer uttalade när dysfunktionen ackumuleras.

Låt försiktighetsprincipen vara din vägledning
Försiktighetsprincipen eller försiktighetsstrategin anger att om en åtgärd eller politik är förknippad med en misstänkt risk för att skada allmänheten eller miljön, kan och bör åtgärden vidtas för att förhindra en sådan skada, även om skadan ännu inte är vetenskapligt bevisad. Särskilt när det gäller barn bör vi vara ytterst försiktiga, eftersom barn har unika sårbarheter (t.ex. för UV-strålning), fortfarande är under utveckling och kanske inte får ta emot hela effekten av giftiga exponeringar förrän efter flera årtionden. Med tanke på den ökande förekomsten av autism och andra psykiska problem hos barn bör dessutom alla miljöförändringar under de senaste årtiondena granskas mycket noga.

Det kan hända att juryn är ute efter att avgöra om lågenergilampor orsakar eller förvärrar specifika neurologiska eller psykiatriska störningar eller beteenden. Men bevisen verkar ganska solida för att kompaktlysrör och andra fluorescerande lampor framkallar en stressreaktion och påverkar sömnen negativt, vilket vi vet påverkar känsloreglering, minne, lämpliga immunsvar, hormonbalans och reparationsmekanismer.
Det hälsosammaste ljuset är solljus eller stearinljus, följt av glödlampor, sedan halogenlampor, sedan lysdioder och sedan lysrör. Jag rekommenderar att föräldrar till barn med psykiatriska, neurologiska, inlärningsmässiga eller kroniska medicinska tillstånd byter ut alla glödlampor i hemmet mot glödlampor eller halogenlampor. Detta är särskilt viktigt att göra i och nära barnets sovrum. Och eftersom det är troligt att ditt barns klassrum har lysrör över huvudet – vilket ger flera timmars daglig exponering – bör du be att ditt barn får sitta bredvid ett fönster och att några av de lampor som sitter över huvudet närmast fönstret kan släckas. Slutligen kan du också hjälpa till att synkronisera ditt barns dygnsrytm genom att utsätta honom eller henne för starkt naturligt ljus först på morgonen, vilket inte bara förbättrar sömnen utan även hjälper till att buffra mot eventuella negativa effekter av artificiellt ljus.

För mer information om hur ljus från elektroniska skärmenheter kan orsaka dysreglering av nervsystemet, gå till www.drdunckley.com/videogames och kolla in Reset Your Child’s Brain (Återställ ditt barns hjärna): A Four Week Plan to End Meltdowns, Raise Grades and Boost Social Skills by Reversing The Effects of Electronic Screen-Time.

*Varför inte helt enkelt minska användningen av luftkonditionering i stället? Hur många av oss tar med sig en tröja till kontoret även på sommaren för att det är kallt?

** SCN=suprachiasmatiska kärnor, PVN=periventrikulära kärnor, MFB=mediala främre hjärnbunten, RF=retikulära formationen. Jag gjorde en grafik för att visa detta men kunde inte lägga till den: Den tekniska versionen av detta fenomen är att ljuset träffar näthinnan och går till SCN som reglerar den cirkadiska rytmen och melatonin. Signalen går sedan till PVN som projicerar till både endokrina (hormoner, bl.a. kortisol) och autonoma nervsystemet (kamp eller flykt kontra vila och matsmältningsbalans). Från PVN går signalerna till MFB, som är involverat i känslor och belöningssökande, och RF, som är ett upphetsningscentrum som projicerar “uppåt” till hjärnan och “nedåt” till ryggmärgen, vilket utlöser muskelspänningar i lemmarna.

*** Glödljus avges i en jämn, symmetrisk, sinusformad våg, medan lågenergilampor skapar störningar i elektriciteten via återflöde när de omvandlar energi för att göra den “effektiv”.

1. Magda Havas, Health Concerns Associated with Energy Efficient Lighting and Their Electromagnetic Emissions, Scietific Committee on Emerging and Newly Indentified Health Risks (SCENIHR), (juni 2008).

2. Akira Yasukouchi och Keita Ishibashi, “Non-Visual Effects of the Color Temperature of Fluorescent Lamps on Physiological Aspects in Humans”, Journal of Physiological Anthropology and Applied Human Science 24, no. 1 (januari 2005): 41-43.

3. M. R. Basso, “Neurobiological Relationships Between Ambient Lighting and the Startle Response to Acoustic Stress in Humans”, International Journal of Neuroscience 110, no. 3-4 (1 januari 2001): 147-57, doi:10.3109/00207450108986542.

4. Tomoaki Kozaki et al., “Effect of Color Temperature of Light Sources on Slow-Wave Sleep”, Journal of Physiological Anthropology and Applied Human Science 24, no. 2 (mars 2005): 183-86.

5. Yasukouchi och Ishibashi, “Non-Visual Effects of the Color Temperature of Fluorescent Lamps on Physiological Aspects in Humans.”

6. M. S. Mott et al., “Illuminating the Effects of Dynamic Lighting on Student Learning”, SAGE Open 2, no. 2 (1 juni 2012), doi:10.1177/2158244012445585.

7. Robert A. Baron, MarkS. Rea och SusanG. Daniels, “Effects of Indoor Lighting (illuminance and Spectral Distribution) on the Performance of Cognitive Tasks and Interpersonal Behaviors: The Potential Mediating Role of Positive Affect,” Motivation and Emotion 16, no. 1 (March 1, 1992): 1-33, doi:10.1007/BF00996485.

8. J. A. Veitch och S. L. McColl, “A Critical Examination of Perceptual and Cognitive Effects Attributed to Full-Spectrum Fluorescent Lighting,” Ergonomics 44, no. 3 (20 februari 2001): 255-79, doi:10.1080/0014013012121241.

9. “Fluorescent Lighting Flicker”, Seattle Community Network, besökt den 15 september 2014, http://www.scn.org/autistics/fluorescents.html.

10. Xiaofei Fan et al., “Abnormal Transient Pupillary Light Reflex in Individuals with Autism Spectrum Disorders”, Journal of Autism and Developmental Disorders 39, nr 11 (november 2009): 1499-1508, doi:10.1007/s10803-009-0767-7.

11. D. M. Fenton och R. Penney, “The Effects of Fluorescent and Incandescent Lighting on the Repetitive Behaviours of Autistic and Intellectually Handicapped Children”, Journal of Intellectual and Developmental Disability 11, no. 3 (1 januari 1985): 137-41, doi:10.3109/1366868258508998632.

13. R. S. Colman et al., “The Effects of Fluorescent and Incandescent Illumination on Repetitive Behaviors in Autistic Children”, Journal of Autism and Childhood Schizophrenia 6, no. 2 (June 1976): 157-62.

14. Marylyn Painter, “Fluorescerande lampor och hyperaktivitet hos barn: An Experiment,” Intervention in School and Clinic 12, no. 2 (1 december 1976): 181-84, doi:10.1177/105345127601200205.