Den största orsaken till den globala uppvärmningen är all den koldioxid som vi har släppt ut i atmosfären sedan början av industrialismen. Växthusgasen binder värme i atmosfären och höjer temperaturen på jorden. Trots detta beror ungefär en fjärdedel av den uppvärmning vi haft hittills på en mindre ökänd växthusgas: metan, den viktigaste beståndsdelen i naturgas. Metan var inget större bekymmer för 20 år sedan, men det har förändrats sedan 2007, då metanutsläppen har accelererat, med en topp 2014 och återigen 2018.

Vetenskapsmännen vet fortfarande inte exakt vad det är som pågår, och de står inför en brådskande utmaning för att ta reda på det. Metan är en mycket kraftigare växthusgas än koldioxid, även om den bara finns kvar i atmosfären i ungefär ett decennium, medan koldioxid finns kvar i ett par århundraden. En fortsatt ökning av mängden metan i luften kan lätt upphäva alla framsteg som vi gör på kort sikt när det gäller att minska koldioxidutsläppen. Metan är den lågt hängande frukten i ansträngningarna att bekämpa den planetära uppvärmningen.

Denna gas har också varit i nyheterna av politiska skäl, eftersom Donald Trumps administration har dragit sig för att upphäva regler som kräver att fossilbränsleföretagen övervakar och åtgärdar metanläckor, trots många företags motstånd. Produktionen av fossila bränslen bidrar också till metanutsläppen, och vissa studier har pekat på hydraulisk spräckning, särskilt i USA, som den troliga orsaken bakom den senaste tidens ökning av utsläppen. Det är förvisso misstänkt att fracking kom igång i stor skala runt 2007, precis när metanökningen började. Andra nyligen genomförda studier ifrågasätter dock denna slutsats, och de tyder på att USA:s metanutsläpp har förändrats lite under de senaste 15 åren.

Mer oroväckande är andra metankällor som människan har mycket mindre kontroll över. Ett internationellt konsortium av forskare har följt utsläppen med detaljerade mätningar i Arktis, Europa och tropikerna samt med modelleringsstudier. Vad de har funnit tyder på att metanökningen sedan 2007 främst tycks vara ett resultat av ökade biogena utsläpp, främst i tropikerna. Bland flera faktorer kan nämnas att denna aktivitet har påskyndats av uppvärmda temperaturer och ökad nederbörd, vilket har lett till att tropiska våtmarker har expanderat. Ytterligare ökningar av utsläppen kommer från jordbruksdjur, inklusive kor, får och getter.

Att vända denna trend i metanutsläppen är nu förmodligen den mest brådskande utmaningen i kampen mot den globala uppvärmningen, till och med mer än det pågående behovet av att ta itu med koldioxidutsläppen. En viktig utvärdering som nyligen publicerades ger delade uppfattningar om vad som kan göras. De dåliga nyheterna är att det kan vara praktiskt taget omöjligt att minska utsläppen från översvämmade våtmarker och kor.

Men det finns också goda nyheter.

Många andra metankällor borde inte vara alltför svåra att ta itu med, framför allt utsläpp från produktion av kol och gas, gasläckage i städerna, deponier och avloppsanläggningar. Nya tekniska hjälpmedel som fordonsmonterade läckagesökare och drönare gör det mycket lättare att lokalisera de största utsläppskällorna, som sedan kan elimineras. Deponier kan täckas. Bränsleindustrierna måste också inse behovet av att minska läckage av naturgas för att bevara dess rykte som en grön energikälla. Metanutsläppen kan också minskas genom att inte bränna skördeavfall, vilket är vanligt i Afrika och i Syd- och Östasien.

Vår framgång när det gäller att ta itu med koldioxidutsläppen har varit urusel. Efter 40 års debatt var utsläppen förra året högre än någonsin tidigare. Men metan är ett annat problem som kanske är ännu mer brådskande.

Olyckligtvis, om vi inte kan minska metanutsläppen kommer alla försiktiga framsteg som vi gör när det gäller koldioxid att raderas ut.-Bloomberg

Läs också:

Prenumerera på våra kanaler på YouTube & Telegram