Rolling Stones spelar det sista stoppet på sin nuvarande turné – och möjligen sin karriär – nästa vecka i Hyde Park i London.
De senaste spelningarna har fått strålande recensioner, och återbäringen på deras tidigare spelningar har varit stark.
Men andra har kallat den för “the night of the living dead”-turnén, av skäl som kanske är uppenbara.
Och Rolling Stones är redan ett av de rikaste banden i världen. Deras senaste turné gav mer än en halv miljard dollar i intäkter. Mick Jagger sägs vara värd mer än 300 miljoner dollar, Keith Richards bara lite mindre.
Så varför fortsätter de här killarna att åka på turné?
Det finns tre anledningar.
För det första är den digitaliserade musiken nu praktiskt taget värdelös. Professor Peter Tschmuck, en professor vid University of Music and Performing Arts i Wien som driver en blogg om musikbranschens ekonomi, berättade för mig att avkastningen på investeringar från försäljningen av en digital kopia av en låt är 12 procent jämfört med cirka 36 procent för cd-skivor – och det är innan intäkterna delas upp till olika rättighetsinnehavare.
Professor Jeff Dorenfeld, professor i musikhandel/förvaltning vid Berklee College of Music, berättade för oss att låtarna har förlorat i värde under mer än ett decennium.
Det är väldigt lite pengar som tjänas på inspelad musik längre. Apple – iTunes är mestadels en singelmarknad, Spotify, den typen av tjänster betalar inte höga royalties, radion är inte lika stor som den brukade vara. Så alla dessa intäkter är inte där de var, och har inte varit det de senaste 15 åren.
För det andra – och lyckligtvis som svar på punkt 1 – genererar turnéer nu mycket pengar. Och det är särskilt lukrativt att vara Rolling Stones. Deras tre senaste turnéer tillsammans kommer troligen att ha inbringat omkring en miljard dollar (“Licks”-turnén i mitten av 2000-talet gav +300 miljoner dollar, och den nuvarande turnén skulle kunna ge mer än 100 miljoner dollar för ett mycket mer begränsat antal datum). Det genomsnittliga biljettpriset är 370 dollar. Bruce Springsteen kostar bara 93,29 dollar.
När han nyligen tillfrågades av The Guardians Casper Llewellyn Smith om han ångrar att basisten Bill Wyman lämnade bandet 1993, svarade Charlie Watts: “Jag tror att han missade en mycket lukrativ period i vår existens.”
Pengar är pengar, säger Dorenfeld och påpekar att så stora band som Stones har extremt höga marginaler på delningar med konsertarrangörer och bokare på grund av den garanterade räntan de drar in.
Jag gissar att de får mer än 60 procent (av bruttointäkterna från en spelning). Om showen gav 3 miljoner dollar är det 1,8 miljoner dollar, utan att räkna med merch – du går därifrån med det också. De är unika – alla liknande är unika – avtalen är mycket snävare eftersom intäkterna från allt annat är mycket större.
Ett ytterligare övervägande – kanske inte för bandet, men för alla som tycker att Stones slösar bort allas tid och kanske riskerar att bli förlöjligade – är att även om bandet bara består av de fyra nuvarande medlemmarna, så sysselsätter “Rolling Stones, Inc.” troligen mer än ett dussin personer på heltid och hundratals när de är ute på turné.
Att sätta upp scener, även för arenaturnéer som den nuvarande, är en enorm verksamhet som enligt Dorenfeld kan kosta hundratusentals dollar per kväll. “De är ett stort företag på väg – de är ett företag”, säger han. “De betalar bra, många har förmåner och hälsovård.”
Den här sista punkten uttrycktes förmodligen för första gången 1995 av Larry Mullen Jr. från U2, bandet som i princip uppfann de utblåsta multisensoriska rock n’ roll-turnéerna, i Bill Flanagans “At The End Of The World”:
Det största ansvaret av allt detta är det faktum att du anställer en massa människor och att du är ansvarig för dem, ansvarig för att se till att de tas om hand. Människors försörjning är beroende av dig. Jag tycker inte så mycket om det ansvaret, men det hör till saken.
Självklart åker man inte på turné bara för att hålla sin omgivning nöjd. Men det är en del av ekvationen.
Om man frågar varför Stones “behöver” åka på turnéer utelämnar man frågan om de “vill” åka på turnéer. De är trots allt fortfarande skenbart artister. Här är vad Jagger sa i en intervju med Chicago Tribunes rockkritiker Greg Kot i april:
Alla hade en riktigt bra tid under de fem spelningarna före jul (i London, New Jersey och New York). Vi ville se hur bandet spelade, hur folk reagerade. Vi fick inte så mycket gnäll eller klagomål.
Med tanke på allt det ovanstående verkar det vara ett ganska lågt hinder att övervinna.