Vad är riskerna med kloning?
När vi hör talas om lyckade kloningsförsök får vi bara höra om de få försök som fungerade.Vad vi inte ser är de många, många kloningsförsök som misslyckades. Även i de lyckade klonerna tenderar problemen att uppstå senare, under djurets utveckling till vuxen ålder.
Kloning av djur visar oss vad som kan hända om vi försöker klona människor. Vad har dessa djur lärt oss om riskerna med kloning?
Hög felprocent
Kloning av djur genom kärnöverföring av somatiska celler är helt enkelt ineffektivt. Framgångsfrekvensen varierar från 0,1 procent till 3 procent, vilket innebär att för varje 1000 försök görs endast en till 30 kloner. Man kan också se det som 970 till 999 misslyckanden på 1 000 försök.
Här finns några skäl:
§ Det är möjligt att det enukleerade ägget och den överförda kärnan inte är kompatibla
§ Det är möjligt att ett ägg med en nyligen överförd kärna inte börjar dela sig eller utvecklas på rätt sätt
§ Implantationen av embryot i den surrogatmodern kan misslyckas
§ Själva graviditeten kan misslyckas
Problem under senare utveckling
Klondjur som överlever tenderar att vara mycket större vid födseln än sina naturliga motsvarigheter. Forskarna kallar detta för “Large Offspring Syndrome” (LOS).Kloner med LOS har onormalt stora organ. Detta kan leda till problem med andning, blodflöde och andra problem.
Eftersom LOS inte alltid inträffar kan forskarna inte på ett tillförlitligt sätt förutsäga om det kommer att inträffa hos en viss klon. Dessutom har vissa kloner utan LOS utvecklat missbildningar av njurar eller hjärnor och nedsatt immunförsvar, vilket kan orsaka problem senare i livet.
Abnormala genuttrycksmönster
Är de överlevande klonerna verkligen kloner? Klonerna ser ut som originalen och deras DNA-sekvenser är identiska. Men kommer klonen att uttrycka rätt gener vid rätt tidpunkt?
I Click and Clone såg vi att en utmaning är att omprogrammera den överförda kärnan så att den beter sig som om den hörde hemma i en mycket tidig embryonalcell. Detta efterliknar den naturliga utvecklingen, som börjar när en spermie befruktar ett ägg.
I ett naturligt skapat embryo är DNA:t programmerat att uttrycka en viss uppsättning gener. Senare, när de embryonala cellerna börjar differentiera sig, ändras programmet. För varje typ av differentierad cell – hud, blod, ben eller nerv, till exempel – är detta program annorlunda.
Inkloning har den överförda kärnan inte samma program som ett naturligtembryo. Det är upp till forskaren att omprogrammera kärnan, som att lära en gammal hund nya trick. En fullständig omprogrammering krävs för en normal eller nästan normal utveckling. Ofullständig programmering gör att embryot utvecklas onormalt eller misslyckas.
Telomeriska skillnader
Om cellerna delar sig blir deras kromosomer kortare. Detta beror på att DNA-sekvenserna i båda ändarna av en kromosom, som kallas telomerer, krymper i längd varje gångDNA kopieras. Ju äldre djuret är, desto kortare blir telomererna, eftersom cellerna har delat sig många, många gånger. Detta är en naturlig del av åldrandet.
Så, vad händer med klonen om dess överförda kärna redan är ganska gammal?Kommer de förkortade telomererna att påverka dess utveckling eller livslängd?
När forskarna tittade på telomerlängden hos klonade djur fann de inga tydliga svar. Kromosomer från klonade nötkreatur eller möss hade längre telomerer än normalt. Dessa celler visade andra tecken på ungdom och verkade ha en längre livslängd jämfört med celler från en naturligt avlad ko. Å andra sidan hade fåret Dollys kromosomer kortare telomerlängder än normalt. Detta innebär att Dollys celler åldrades snabbare än cellerna från ett normalt får.
I dag är forskarna inte säkra på varför klonade djur uppvisar skillnader i telomerlängd.
