“Ut med det gamla och in med det nya,”….säger man i alla fall. I USA tenderar ett moln av damm och bråte tillsammans med en rivningskula och bulldozer att representera tecken på framsteg framåt, innovation, ekonomisk aktivitet och hopp om en bättre framtid genom arkitektonisk utformning.

I själva verket har våra upplevda gamla och föråldrade strukturer genererat en rivningsindustri på 4 miljarder dollar, och antalet förväntas bara öka med tiden. Enbart under 2010 flödade uppskattningsvis 104 miljoner ton material från projektplatser till resten av landet, vilket står för knappt 40 % av landets årliga flöde av fast avfall.

Vårt samhälle översvämmas av kampanjer för att återvinna papper, plast och metall – så mycket att det känns inbäddat i vår natur att utan att vi behöver tänka på att slänga vår läskburk eller plastmugg i rätt soptunna. Men hur är det med hur vi återvinner de byggnader som vi river? Om en byggnad inte kan omplaceras för adaptiv återanvändning, hur kan vi då omvandla dess material och ge dem ett nytt liv genom initiativ som bidrar till att minska antalet föråldrade material som vi staplar på deponier?

Med tanke på hur våra konsumtionsvanor utvecklas kan vi snart inte ha något annat val än att snabbt utarbeta strategier för att bättre bevara våra resurser. I Storbritannien står byggbranschen för 60 % av alla material som används, samtidigt som den genererar en tredjedel av det uppmätta avfallet och 45 % av alla koldioxidutsläpp genom bygg- och rivningsprocessen. De nuvarande prognoserna visar att materialutvinningen kommer att tredubblas under de kommande tre decennierna och att avfallsproduktionen också kommer att tredubblas i slutet av detta århundrade. Det är viktigt att notera att avfallet inte bara består av storskaliga material som betong, stålbalkar, isolering och trä, utan också av de mindre (och bokstavliga) muttrarna och skruvarna i en byggnad.

Standardprocessen för att röja en rivningsplats har varit ganska konsekvent under de senaste decennierna. En entreprenör anlitar ett rivningsföretag som river byggnaden på platsen och tar in ett avfallshanteringsföretag som sedan kör de rivna delarna till soptippen. De delar av byggnaden som skulle kunna räddas, t.ex. dörrar, fönster, högkvalitativa ytbehandlingar och storskaliga material, bevaras ofta inte på grund av både ett ofta pressat tidsschema, brist på utrymme för att lagra materialen och ingen kunskap om vem som ens skulle vara villig att köpa och återanvända dem. Det är ofta mycket enklare att upprepa denna process än att ge sig in i den komplicerade och dyra logistiken med att bryta ner material och upparbeta dem – särskilt när det finns så många billiga deponier i närheten.

Köpenhamnsbaserade Lendager Group har redan undersökt möjligheterna att återanvända material från en rivningsplats i en nybyggd byggnad. Deras projekt Resource Rows är ett bostadskomplex som byggs av återvunnet material från området. Framför allt har fasaden ett unikt mönster av tegel som är kaklat i olika riktningar och som är en hyllning till karaktären och historien hos Carlsbergs bryggerier, gamla skolor och övergivna bostäder som de återvanns från. Eftersom det inte längre är möjligt att återvinna enskilda tegelstenar på grund av murbrukets styrka, har tegelstenarna för Resource Rows-projektet skurits upp i moduler, bearbetats och placerats för att skapa en ny fasad. Denna teknik minskade de totala koldioxidutsläppen under byggfasen.

Tyvärr, på grund av praktikens växande miljömedvetenhet och trycket från samhället att skapa mer hållbara lösningar, rör vi oss långsamt mot en bättre återvinningsprocess. I takt med att priserna på deponier långsamt stiger och projektbudgetarna blir strängare, upptäcker många arkitekter och entreprenörer sätt att ge byggnadsmaterial ett andra liv. Önskan om allt nytt inom byggandet, som härstammar från fabriksförbättringarna under den industriella revolutionen, håller långsamt på att bli ett minne blott, i synnerhet som tekniska framsteg gör processen snabbare. Återvinningsanläggningar kan omvandla fler material, och själva rivningsutrustningen har bytts ut mot maskiner som kan skära ner och sortera, snarare än att förstöra byggnadsdelar.

Denna artikel ingår i ArchDaily Topic: Återvunna material. Varje månad utforskar vi ett ämne på djupet genom artiklar, intervjuer, nyheter och projekt. Läs mer om våra månatliga ämnen här. Som alltid välkomnar vi på ArchDaily bidragen från våra läsare; om du vill skicka in en artikel eller ett projekt, kontakta oss.