Om du skulle komma hem till mig vid juletid skulle du märka att det står ett antal ganska stora och inslagna presentlådor nära ytterdörren till vårt hem. Dessa härligt dekorerade lådor har alla julens färger. De har all den glitter och glans som förknippas med säsongens mest materialistiska högtid. De är till och med alla knutna med stora stora bågar.

Det finns dock bara ett problem med lådorna framför mitt hus. De är tomma. Om någon skulle komma och ta dem när vi inte tittar skulle de inte ta något annat än prydligt ingenting. Paketen innehåller fanfaren och alla julens ceremoniella aspekter, men har ingen mening eller värde inuti.

På många sätt speglar och representerar dessa paket många kristna idag. De klär sig till nio i vår kulturs kristna prylar. De bär en bibel under armen, går i kyrkan, undervisar i söndagsskola och allt annat. Men om vi skulle ta bort pappret, tejpen och bågarna skulle vi ofta inte kunna hitta det pulserande, livgivande och överflödande livet från Jesus Kristus inuti. Utan Jesus är kristendomen bara en religion bland många andra. När allt kommer omkring är han Guds innersta väsen som inte bara kom för att ta bort världens synder utan också för att uppenbara Fadern för oss i köttslig gestalt.

I berättelsen om hans födelse läser vi,

“‘Hon skall föda en son, och ni skall kalla hans namn Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder’. Allt detta skedde för att uppfylla det som Herren hade talat genom profeten: ‘Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och de ska kalla hans namn Immanuel’, vilket översatt betyder ‘Gud med oss’.” (Matteus 1:21-23)

Kärnan i denna passage och händelse i historien är inte bara att ett barn föddes. Kärnan är att Gud blev ett barn. Gud fanns i krubban. Vi läser om detta i profetian som finns i Jesaja: “Ty ett barn ska födas åt oss, en son ska ges åt oss ….”. (Jesaja 9:6) Kom ihåg att barnet föds, men att sonen ges. Detta beror på att Sonen existerade innan barnet föddes. Jungfrun födde ett barn, men det barn som jungfrun födde fanns redan innan jungfrun blev gravid. Därför gavs sonen, inte föddes.

I Hebreerbrevet får vi ta del av ett samtal mellan Gud, Fadern, och Kristus, Sonen. Där talar de om att Kristus kommer till jorden i form av en människa för att göra Faderns vilja: “Därför säger han när han kommer till världen: ‘Offer och offer har du inte velat ha, utan en kropp har du berett åt mig; i hela brännoffer och offer för synd har du inte haft något nöje. Då sade jag: ‘Skåda, jag har kommit (i bokens bokrulle står det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.'” (Hebreerbrevet 10:5-7)

Jesus kom inte bara för att göra Faderns vilja, utan han kom också för att representera Gud, Fadern, så att vi skulle veta hur det är att ha Gud med oss, vilket namnet Immanuel definierar. I Kolosserbrevet läser vi: “Han (Jesus) är den osynlige Gudens avbild ….”. (Kolosserbrevet 1:15) I Hebreerbrevet står det: “Och han (Jesus) är hans härlighets utstrålning och den exakta representationen av hans natur ….”. (Hebreerbrevet 1:3) Och i Johannes: “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud …. Och Ordet blev kött och bodde bland oss …. Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Gud som är i Faderns barm, han har förklarat honom.” (Johannes 1:1, 14, 18)

Jesus Kristus är Immanuel: Gud med oss.