Kampsportens verkliga rötter är inte lätta att spåra. Konsten att föra skenstrid, i synnerhet brottning, har varit en del av mänskligheten sedan dess begynnelse.

Krigskonsten utvecklades i takt med utvecklingen av människans fysiologi och har vuxit till det som vi nu känner igen som kampsport i modern tid.

Nedan tar Beemat en titt på kampsportens historia och hur den har utvecklats under tusentals år för att bli vad den är idag.

Kampsportens ursprung

De tidigaste beläggen för kampsporten har sitt ursprung i skildringar av slagsmål både i figurativ konst och tidig litteratur samt i analysen av tidiga arkeologiska fynd och vapen. Några av de äldsta konstverken skildrar scener av strider som går tillbaka till 3000 före Kristus.

Många anser att Asien är centrum för kampsportsvärlden eftersom många av de mest framstående kampsporter som kung fu, karate och hwa rang har sitt ursprung i regionen.

Under årens lopp har kampsporter formats av en kulmination av faktorer som inkluderar gamla myter och legender till historiska revolutioner. Sedan tidernas begynnelse har olika kulturer utvecklat kampstilar för att överleva, men det är den kinesiska kampsporten som har bestått och blomstrat mer än i något annat land.

Kampsportens tillkomst

Kampsportens tekniker skapades ur behovet av överlevnad mellan mänskligheten och djuren, och mellan olika människostammar. Från dessa strider samlades erfarenheter och tekniker och registrerades för att sedan föras vidare genom generationerna.

Uppfinningen av vapen gjorde det möjligt att skapa nya stridstekniker. Olika typer och former av vapen uppfanns vilket ledde till olika skolor och stilar inom kampsporten. Dessa nya stilar bildades genom att imitera stridstekniker hos djur som tiger, panter, apa, orm och björn samt ett antal fåglar och insekter.

Människan var fast övertygad om att för att överleva i vad som vid den tiden var en hård naturmiljö var det nödvändigt att studera djurens naturliga talang och skicklighet i strid. Sättet att lära sig dessa tekniker var att studera och imitera dessa djur, till exempel en tigers hoppande eller en örns attackerande rörelser.

Graduellt, med åren, blev de kamptekniker som utvecklades en del av den asiatiska kulturen.

Undervisning i kampsport

Undervisningen i kampsport i Asien har historiskt sett följt kulturella traditioner – eleverna tränas i ett strikt hierarkiskt system av en mästarinstruktör. Eleverna förväntas memorera och så noggrant som möjligt recitera reglerna och den grundläggande träningen i kampsport medan läraren förväntas direkt övervaka elevens träning.

Studenter med högre rang betraktas som “äldre bröder och systrar” medan de med lägre rang betraktas som “yngre bröder och systrar”, och dessa relationer är tydligt avgränsade och utformade för att utveckla god karaktär, tålamod och disciplin bland eleverna.

I vissa asiatiska länder testade man en elevs färdigheter för att kontrollera att han/hon behärskade dem innan han/hon fick tillåtelse att studera vidare – denna traditionella stil har i stor utsträckning ignorerats av många av de moderna lärorna i väst.

Modern kampsport

Västvärldens intresse för östasiatiska kampsporter går tillbaka till slutet av 1800-talet, ungefär vid den tid då det skedde en ökning av handeln mellan Amerika och Kina och Japan. Mycket få västerlänningar praktiserade faktiskt konsterna till en början, de såg det mer som en dramatisk föreställning.

Det var inte förrän ett stort antal militärer från väst tillbringade tid i Korea, Kina, Japan och längre bort som soldaterna gradvis började inse värdet av östliga kampsporter i den västerländska kulturen, och det var detta som främjade starten av träning.

Under andra världskriget rekryterades William E. Fairbairn, en polis från Shanghai och en ledande västerländsk expert på asiatiska stridstekniker, av Special Operations Executive (SOE) för att undervisa de brittiska, amerikanska och kanadensiska kommando och Ranger-styrkorna i Jujitsu. Efter kriget stannade ett stort antal amerikanska militärer kvar i Japan och antagandet av kampsporter inom den västerländska kulturen fortsatte.

På 1950-talet fick stora grupper av amerikansk militär personal lära sig koreansk konst under Koreakriget som en metod för självförsvar och överlevnad. Efter sin demobilisering tog många soldater med sig sin träning hem och fortsatte att träna och undervisa.

På 1970-talet hade japanska konstarter som karate och judo blivit populära, och kampkonstnären Bruce Lees närvaro i kampsportsfilmer ledde till att den kinesiska kampsporten (kung fu) ökade ytterligare i popularitet.

På 1980-talet blev sportkarate en stor internationell sport med professionella kämpar som belönades med stora priser, tv-sändningar och sponsoravtal.

Fördelarna med kampsport

I dag används kampsport oftare som en form av motion. Det lärs också ut som en metod för självförsvar och används för att förbättra självförtroende och självkänsla.

Kampsporten har många olika fördelar, den kan förbättra balansen, styrkan, uthålligheten, flexibiliteten och hållningen och den kan också öka viktminskningen och förbättra muskeltonus. Dessutom kan kampsport hjälpa till med stresshantering, förbättra koncentrationen och öka viljestyrkan.

Vissa kampsporter som qigong och t’ai chi används i sjukdomsförebyggande och helande syfte. Kampsporter kan också användas som andliga övningar för att ge balans, fred och visdom till dem som är hängivna utövare.