Shakespeares Hamlet: Hamlet älskar Ofelia?

Hamlet och Ofelias relation är mycket komplicerad, och många kritiker har ifrågasatt om Hamlet verkligen älskade Ofelia. Hamlet älskade henne genuint innan faderns död, och detta framgår av de kärleksbrev de har från förr.

Efter Hamlets fars död utvecklar han dock tillitsproblem och förbittring särskilt mot kvinnor efter moderns hastiga omgifte med Claudius och Ofelias avvisande av Hamlet, vilket leder till hans kvinnofientlighet och leder vidare till hans brist på kärlek till Ofelia som senare visar sig i scener som scenen i “nunneklostret” och hur han börjar använda henne i sin hämndplan.

Efter hans nyutvecklade kvinnohat bekräftar han senare sin kärlek till Ofelia efter hennes död, men även om han hävdar att han fortfarande älskar henne är det bara ord som han inte hade agerat på, precis som hans passivitet när det gäller att hämnas på sin far. Därför påverkar Hamlets ödesdigra brist att inte agera även hans förhållande till Ofelia.

Shakespeare visar relationen mellan Hamlet och Ofelia före Hamlets fars död. Han använder Ofelias utmaning mot Laertes och hennes far Polonius för att visa det strängare kärleksförhållande hon hade delat med Hamlet före gamle Hamlets död.

Hon utmanar Laertes genom att säga “Visa mig inte, som vissa otacksamma pastorer gör, den branta och taggiga vägen till himlen … och reckar inte sin egen rede”. Ophelia utmanar här sin bror och säger till honom att inte vara en hycklare och antyder därmed att Laertes inte följer sina egna råd.

Detta skulle för den elisabetanska publiken verka normalt eftersom manliga beteenden i kärlek och relationer ofta ignorerades, men kvinnors handlingar som Ophelias fokuserades på, och det var meningen att de skulle få råd i frågor som dessa.

Ofelias svar till Laertes antyder här att hon försvarar sin relation med Hamlet och visar därmed sitt starka band till honom och sin kärlek till honom. Vidare protesterar hon också mot de påståenden som hennes far säger om Hamlets kärlek till henne.

Hon svarar Polonius med “Min herre, han har importerat mig med kärlek på ett hederligt sätt”. Detta tyder på att Hamlet och Ofelia hade en sund relation tidigare som ordet “hedervärd” antyder. Att Shakespeare dessutom låter Ofelia försöka försvara sin relation med Hamlet visar ytterligare på styrkan i deras band och kärlek före gamle Hamlets död.

För övrigt, när Polonius läser ett kärleksbrev skrivet av Hamlet till Ofelia inför Gertrude och Claudius, visar brevet Hamlets genuina kärlek till Ofelia tidigare. I brevet står det att Ofelia ska “aldrig tvivla på att jag älskar”. Här ber Hamlet Ofelia att aldrig tvivla på sin kärlek vilket visar hur mycket kärlek han har för henne vilket också ifrågasätter Ofelias tvivel på hans kärlek senare när Hamlet sätter på sig en “antik disposition” av galenskap.

Hon fortsätter inte att lita på hans kärlek och hennes avvisande av honom främjar hans förbittring och kvinnofientlighet vilket leder till att han senare saknar kärlek till henne och att han använder henne enbart för sin komplott mot Claudius. Detta bevisar hans genuina kärlek till Ofelia före gamle Hamlets död och hur den senare påverkades av hans ökade förbittring och misstro mot kvinnor.

För övrigt visar Shakespeare Hamlets och Ofelias förhållande och kärlek före Gamle Hamlets död i “nunneklosterscenen”. Ophelia ger Hamlet alla tidigare kärleksbrev som de har delat; “My Lord, I have remembrances of yours”. Hon kallar dem “words of so sweet breath composed”, vilket antyder den romantiska karaktären i breven och därmed den genuina kärleken i deras förhållande.

Hennes åsikt om språket i dessa brev är ett “ljuvligt” språk i kontrast till hennes fars syn på breven som “vidriga”. Detta visar ytterligare på den kärleksfulla relation som både Hamlet och Ofelia hade. Men sedan säger Ofelia “deras parfym förlorad”, metaforen här speglar förlusten av kärlek och tillit i deras relation nu efter gamle Hamlets död.

Detta visas senare i scenen när Hamlet attackerar Ofelia och säger till henne att “get thee to a nunnery” och upprepar det fem gånger och säger “to a nunnery go”. Här säger Hamlet till henne att lämna honom och gå till ett “nunnekloster” som har en dubbel innebörd av en religiös plats där hon skulle vara kysk och inte få några barn, vilket antyder att han inte vill att hon ska sprida sina synder till sina barn genom att han inte vill att hon ska få barn.

Och det betyder också en bordell, vilket innebär att han kallar Ofelia för en hora och är respektlös mot henne. Användningen av ordvitsen här antyder hans källa till ilska som anklagar hela världen för att vara fylld av syndiga och förnedrade varelser. Här har Hamlet helt förlorat sin tillit till kvinnor och precis som kritikern Rebecca Smith antyder “Han attackerar vad han uppfattar som kvinnokärlekens kortvarighet, kvinnors lättsinnighet och förmåga att göra ‘monster’ av män”.

Detta är sant eftersom han helt hade förlorat sin tillit till kvinnor efter sin mors snabba omgifte med Claudius och hans ständiga anklagelser om sin mors incestuösa handlingar och han kommer till slutsatsen att “frailty thy name is women”. Ordet “svaghet” antyder att Hamlet tror att kvinnor är svaga, vilket förminskar dem och visar hans hat mot dem.

I samma scen angriper han också Ofelia genom att säga: “för kloka män vet tillräckligt väl vilka monster ni gör av dem”. Detta är en anspelning på idén att män som deras fruar var otrogna växte horn vilket antyder att alla kvinnor är otrogna och förvandlar sina män till monster. Det är därför han beordrar Ofelia att gå till ett “nunnekloster” eftersom han misstror kvinnor efter sin mors handlingar och även för att han möjligen vet att Ofelia används som lockbete så att Claudius och Polonius kan tjuvlyssna på honom.

Därigenom påminns han om sin mors svek vilket följaktligen ökar hans agg mot henne och försvagar deras en gång så starka kärleksrelation.

Efter Hamlets nyupptäckta slutsats om kvinnor och hur de är opålitliga börjar Hamlet använda Ofelia i sin komplott mot Claudius och hans kärlek till henne glöms bort. Hamlet anklagar Ofelia för bedrägeri och säger: “Jag har hört talas om dina målningar också, gott nog.

Gud har gett er ett ansikte och ni gör er ett annat.” Shakespeare använder inautenticiteten i att måla ansiktet med smink som en analogi för kvinnors bedrägeri, således jämför Hamlet här hennes kärlek till honom som något falskt. Hamlet förflyttar här sin specifika kritik av Ofelia till att angripa kvinnor i allmänhet eftersom en kritik av smink var ett standardelement av kvinnohat i det elisabetanska England.

Denna analogi visar ytterligare Hamlets misstro mot kvinnor nu efter Ofelias avvisande av honom och hans mors svek vilket leder till att han saknar kärlek till Ofelia och använder henne för sitt eget bästa. Han spelar galenskap inför Ofelia vid flera tillfällen i vetskap om att hon kommer att rapportera hans handlingar till sin far. Samtidigt som han inte respekterar henne och säger till henne att han “älskade en gång” och att han inte gör det längre, frågar han henne “var är din far?”, varpå hon svarar att han är hemma.

Hamlet tror uppenbarligen inte på henne, och han vet att Polonius tjuvlyssnar på deras samtal och säger: “Låt dörrarna stängas över honom, så att han kan spela dåren ingen annanstans än i sitt eget hus”.

Detta bekräftar att Hamlet är medveten om att han blir spionerad och en stor del av hans ilska i denna scen mot Ofelia kommer från hans förståelse för att Polonius spionerar på dem och därför känner han sig än en gång förrådd av en kvinna, och den här gången är det Ofelia som får honom att förlora sina känslor av tillgivenhet för henne.

Efter Ofelias död i dödgrävarscenen bekräftar Hamlet på nytt sin kärlek till Ofelia och förklarar att han alltid har älskat henne och säger efter att ha fått reda på att hon är död att “Fyrtiotusen bröder, kunde inte, med all sin kvantitet av kärlek, utgöra min summa”.

Denna överdrift bekräftar Hamlets genuina kärlek till Ofelia men gör den också mindre trovärdig på grund av hur mycket han överdriver den, särskilt efter att publiken har sett hur han hade behandlat henne och undvikit henne.

Detta skulle dock kunna bevisa idén att Hamlet verkligen älskade Ofelia innan allt hans agg mot kvinnor växte vilket ledde till att han förlorade sin syn på kärlek och att se Ofelia död nu för tillbaka hans tidigare känsla av kärlek vilket utlöser hans hyperboliska reaktion.

Sättet han reagerar på sin död får det att se ut som ett skådespel som han har satt upp eftersom han aldrig har visat tecken på sin kärlek till Ofelia under pjäsen annat än i det förflutna före pjäsens tid. Som Spaeth säger, “Ophelia upptar inte Hamlets tankar i hans monologer” och visar därmed hans brist på kärlek till henne.

Han tänker inte på henne romantiskt och inte heller agerar han på sin kärlek utan istället avvisar han henne och misshandlar henne känslomässigt. Han är respektlös mot henne i musfällans scen genom att han använder nedsättande och vulgära termer mot henne och detta händer även i “nunneklostret”-scenen.

Därmed, även om han påstår att han älskar henne efter hennes död och även om detta var sant och han mindes sin kärlek till henne tidigare, är det han säger bara ord som han hade misslyckats med att handla efter precis som hans passivitet i fråga om hämnd.

Här har Hamlets ödesdigra brist påverkat även hans kärleksförhållande till Ofelia eftersom han misslyckas med att agera på sin kärlek till henne. Därför visar detta att Hamlet älskade henne innan Gamle Hamlets död, men han har förlorat sin kärlek efter sin misstro mot kvinnor och han misslyckas också med att agera på sin kärlek till henne.

Sammantaget presenterar Shakespeare Hamlets och Ofelias relation på ett mycket komplicerat sätt vilket gör att läsaren kan ifrågasätta om var och en av dem verkligen älskade den andra.

Som vi har sett verkar båda ha älskat varandra uppriktigt före gamle Hamlets död, men efter det skedet förlorar Hamlet sin tillgivenhet för henne på grund av sin misstro mot kvinnor som orsakades av hans mors förhastade omgifte samt av Ofelias avvisande av Hamlet och hennes svek mot honom genom att låta sin far spionera på dem.

För övrigt påverkar Hamlets ödesdigra svaghet av passivitet också deras relation vilket gör att han misslyckas med att agera på sin kärlek till henne.

Citera denna artikel som: William Anderson (Schoolworkhelper Editorial Team), “Shakespeare’s Hamlet: Did Hamlet Love for Ophelia?”, i SchoolWorkHelper, 2019, https://schoolworkhelper.net/shakespeares-hamlet-did-hamlet-love-for-ophelia/.

Hjälp oss att fixa hans leende med dina gamla uppsatser, det tar bara några sekunder!

-Vi letar efter tidigare uppsatser, laborationer och uppgifter som du klarade av!

-Vi kommer att granska dem och lägga ut dem på vår webbplats.
Inkomster från annonser används för att stödja barn i utvecklingsländer.
-Vi hjälper till att betala operationer för reparation av gomspalt genom Operation Smile och Smile Train.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.