Bakgrund: Bland patienter med hjärtsvikt råder det oenighet om huruvida det finns kliniska kännetecken och laboratorietester som kan skilja patienter med låg ejektionsfraktion från patienter med normal ejektionsfraktion. Nyttan av ACE-hämmare (angiotensin-converting enzyme) bland hjärtsviktspatienter som har normala vänsterkammarutjektionsfraktioner är inte heller känd.
Metoder: Från ett register över 2 906 icke-selekterade konsekutiva patienter med hjärtsvikt som togs in på 10 akutvårdssjukhus i samhället under 1995 och 1997 identifierade vi 1291 som fick en kvantitativ mätning av sin vänsterkammarutjektionsfraktion. Patienterna delades in i tre grupper baserat på ejektionsfraktion: < eller =0,39 (n = 741, 57 %), 0,40-0,49 (n = 238, 18 %) och > eller =0,50 (n = 312, 24 %). Mortalitet på sjukhus, förskrivning av ACE-hämmare vid utskrivning, efterföljande återinläggning, livskvalitet och överlevnad mättes; överlevande observerades i minst 6 månader efter sjukhusvistelsen.
Resultat: Medelåldern (+/- SD) för urvalet var 75+/-11 år; majoriteten (55 %) av patienterna var kvinnor. I multivariata modeller var ålder >75 år, kvinnligt kön, vikt >72,7 kg och en valvulär etiologi för hjärtsvikt förknippade med en ökad sannolikhet för att ha en ejektionsfraktion > eller =0,50; en tidigare historia av hjärtsvikt, en ischemisk eller idiopatisk orsak till hjärtsvikt och radiografisk kardiomegali var förknippade med en lägre sannolikhet att ha en ejektionsfraktion > eller =0,50. Den totala dödligheten var lägre hos patienter med en ejektionsfraktion > eller =0,50 än hos patienter med en ejektionsfraktion < eller =0,39 (oddskvot = 0,69, 95 % konfidensintervall [KI 0,49 till 0,98, P = 0,04). Bland sjukhusöverlevare med en ejektionsfraktion 0,40-0,49 hade de 65 % som ordinerades ACE-hämmare vid utskrivningen bättre genomsnittliga justerade poäng för livskvalitet (7,0 jämfört med 6,2, P = 0,02) och lägre justerad dödlighet (OR = 0,34, 95 % KI: 0,17-0,70, P = 0,01) under uppföljningen än de som inte ordinerades ACE-hämmare. Bland sjukhusöverlevare med en ejektionsfraktion > eller =0,50 hade de 45 % som ordinerades ACE-hämmare vid utskrivningen bättre (lägre) justerad New York Heart Association (NYHA) funktionsklass (2,1 jämfört med 2,4, P = 0,04) även om det inte fanns någon signifikant förbättring av överlevnaden.
Slutsatser: Bland patienter som behandlades för hjärtsvikt på kommunala sjukhus hade 42 % av dem vars ejektionsfraktion mättes en relativt normal systolisk funktion (ejektionsfraktion > eller 0,40). De kliniska egenskaperna och mortaliteten hos dessa patienter skilde sig från patienter med låga ejektionsfraktioner. Bland patienterna med ejektionsfraktioner > eller =0,40 var förskrivning av ACE-hämmare vid utskrivning förknippad med gynnsamma effekter.