Charles Darwin använde sig som bekant av Thomas Malthus avhandling om mänsklig befolkningstillväxt för att bygga sin teori om evolution genom naturligt urval. Malthus var orolig för den ökande befolkningen i de lägre klasserna i det tidiga 1800-talets England, men i hans skrift såg Darwin en potentiell mekanism för evolution.
Om en befolkning blir för stor för att kunna försörjas i sin livsmiljö, oroade sig Malthus, måste vissa individer dö innan de reproducerar sig. Men Darwin resonerade att om överlevnaden beror på fysiska egenskaper, och om dessa egenskaper varierar mellan individer och förs vidare från förälder till avkomma, så har de med mer gynnsamma egenskaper större sannolikhet att överleva och fortplanta sig.
Därmed föddes Darwins princip om naturligt urval, som vi nu förstår fungerar på alla populationer där det finns (genetisk) variation, egenskaper ärvs (vanligtvis genetiskt) och överlevnaden beror på en kamp för tillvaron med begränsade resurser. Detta resulterar i olika överlevnad för olika linjer, vilket utgör grunden för de flesta evolutionära förändringar.
Nyligen citerades David Attenborough, den berömda naturforskaren, i The Guardian, där han förtvivlat sa att människans överbefolkning berövar oss livets rikedomar. Han sade att människan har slutat utvecklas fysiskt och genetiskt eftersom: “Vi slutade med det naturliga urvalet så snart vi började kunna uppfostra 90-95 procent av våra barn som föds. Vi är den enda art som har satt stopp för det naturliga urvalet, av egen fri vilja, så att säga.” Ironin i att åberopa malthusianska farhågor om överbefolkning för att antyda att den sker på grund av att vi “satte stopp för det naturliga urvalet” gick tydligen förlorad för den store naturforskaren.
Har människan verkligen satt stopp för det naturliga urvalet och slutat utvecklas fysiskt och genetiskt? Darwins egen formulering av det naturliga urvalet och många upptäckter från ny forskning tyder på att svaret är ett rungande “nej”.
Vi har gjort stora framsteg när det gäller att minska barnadödligheten i delar av världen och bekämpa många sjukdomar. Ändå är barns överlevnad inte alls så säker som Attenborough antyder, och den är inte heller enhetlig över hela världen. Många människor saknar tillgång till grundläggande hälsovård och fortsätter att dö av sjukdomar och undernäring. Tillgången till aborter, som Attenborough också beskyller för att stoppa det naturliga urvalet, har i själva verket gjort det möjligt för vissa kulturer att selektivt avliva honor. Kinas ettbarnspolitik, som Attenborough lovordar, har fått okända evolutionära konsekvenser. Även om vi skulle nå en punkt där vi “kan uppfostra 90-95 procent av de barn som föds”, kommer detta bara att motverka ett av de villkor som krävs för det naturliga urvalet.
Vi har inte eliminerat den genetiska variationen bland människor. Om något visar det mänskliga genomet att variationen har ökat i och med den senaste befolkningsexplosionen som gett upphov till allt fler mutationer inom de senaste 200 generationerna. Vi kan därför utvecklas snabbare än tidigare. Bland dessa finns mutationer som gör att produktionen av laktas (enzymet för att smälta mjölk) är påslagen under hela livet. Denna fortlevnad av laktas, som är fördelaktig efter det att vi domesticerade boskap, uppstod för första gången för cirka 6 000 år sedan i Europa. Den utvecklades senare oberoende av varandra, genom mutationer i olika gener i separata boskapsbefolkningar i Afrika.
Kolonisering av nya miljöer gynnar snabbare reproduktion, vilket tydligen får kvinnor att föda barn i yngre åldrar. Lätt tillgång till kalorier gör också att puberteten börjar tidigare i rikare länder. Samtidigt förblir både det naturliga och sexuella urvalet ganska aktivt även i europeiska befolkningar under den industriella eran.
Smittsamma sjukdomar fortsätter att utöva ett selektivt tryck på våra gener, i en evolutionär kapprustning som utmanar den moderna medicinen i takt med att sjukdomsalstrande organismer blir resistenta mot läkemedel. Vissa regioner i våra genom, t.ex. de som motsvarar immunsystemen, är mer variabla och utvecklas snabbare än andra regioner. Den hemoglobinmutation som orsakar sicklecellanemi ger till exempel också resistens mot malaria och gynnas därför i regioner där malaria är vanligt förekommande. Nyare tekniker gör det möjligt för oss att hitta genetiska varianter i proteiner som ger viss resistens mot andra sjukdomar (t.ex. lassafeber och hiv) och som uppenbarligen är ett resultat av nyligen genomförd selektion.
Mikrobiologi väcker nya frågor om vad det ens innebär att vara fysiskt mänsklig, eftersom våra kroppar kryllar av betydligt fler bakterier än mänskliga celler. Detta mikrobiom spelar en avgörande roll för vår hälsa. Många av dessa bakterier är föremål för urval från föränderliga mänskliga kulturer och miljöer. En gen som producerar ett enzym som hjälper marina bakterier att bryta ner cellväggen i alger av tång hittades nyligen i tarmbakterier hos japanska sushi-ätare – ett anmärkningsvärt exempel på genutbyte mellan bakterier som ger människor en selektiv fördel.
Det är ironiskt att Attenborough fruktar att överbefolkning som ett hot mot den livets rikedom som han har upplevt skulle kunna resultera i just de förhållanden med hög dödlighet som han säger att vi har övervunnit. Endast mänsklig uppfinningsrikedom och kulturell utveckling kan göra det möjligt för oss att undvika den malthusianska och darwinistiska mardrömmen, och hjälper oss att bevara livets underverk som endast en Attenborough kunde avslöja för oss.