Det finns många alternativ för behandling av akuta migränattacker, men inget är idealiskt för alla patienter. Den här studien syftar till att granska aktuell medicinsk kontorsbaserad akut migränbehandling hos vuxna och ger läsarna ett organiserat tillvägagångssätt för denna viktiga aspekt av migränbehandlingen. En allmän litteraturgenomgång omfattar en genomgång av flera nyligen publicerade riktlinjer. Paracetamol, fyra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) (ibuprofen, acetylsalicylsyra , naproxen natrium och diklofenakkalium) och sju triptaner (almotriptan, eletriptan, frovatriptan, naratriptan, rizatriptan, sumatriptan och zolmitriptan) har god evidens för effekt och utgör kärnan i akut migränbehandling. NSAID-triptankombinationer, dihydroergotamin, icke-opioida kombinationsanalgetika (paracetamol, ASA och koffein) och flera antiemetika (metoklopramid, domperidon och proklorperazin) är ytterligare evidensbaserade alternativ. Opioidhaltiga kombinationsanalgetika kan vara till hjälp för vissa patienter, men bör inte användas rutinmässigt. Kliniska egenskaper som bör beaktas vid val av akut migränmedicinering är bl.a. vanlig huvudvärkintensitet, vanlig snabbhet i ökningen av smärtintensiteten, illamående, kräkningar, grad av funktionsnedsättning, patientens svar på tidigare använda läkemedel, anamnes på återkommande huvudvärk i samband med tidigare attacker och förekomst av kontraindikationer för specifika akuta läkemedel. Tillgängliga akuta läkemedel kan organiseras i fyra behandlingsstrategier, inklusive en strategi för attacker av mild till måttlig svårighetsgrad (strategi ett: paracetamol och/eller NSAID), en triptanstrategi för patienter med svåra attacker och för attacker som inte svarar på strategi ett, en strategi för refraktära attacker och en strategi för patienter med kontraindikationer för vasokonstriktiva läkemedel. Akut behandling av migränattacker under graviditet, amning och för patienter med kronisk migrän diskuteras också. Vid kronisk migrän är det särskilt viktigt att överanvändning av läkemedel elimineras eller undviks. Migränbehandlingen är komplex och behandlingen måste individualiseras och anpassas till patientens kliniska egenskaper. Kliniker bör till fullo utnyttja tillgängliga läkemedel och formuleringar i ett organiserat tillvägagångssätt.