Graven för drottning Helena av Adiabene
Vilken är drottningens sarkofag?
Drottning Helena av Adiabenes levde under det första århundradet e.Kr. i det halvautonoma kungadömet Adiabenes i övre Tigrisregionen i Assyrien. Hon konverterade som bekant till judendomen och tillbringade många år i Jerusalem – där hennes generositet och fromhet gav henne ett bestående arv.
I “Drottning Helenas palats i Jerusalem – på en parkeringsplats?” i BAR:s nummer av maj/juni 2014 utforskar R. Steven Notley och Jeffrey P. García drottning Helenas grav i Jerusalem och det nyligen utgrävda palatset i Jerusalem som kan ha tillhört henne. I en särskild exklusiv webbsändning utvecklar de för BAR var den inskrivna sarkofagen hittades i hennes grav, vem som begravdes i den och hur den falska idén om att drottning Helena av Adiabenes begravdes i den vidmakthölls.
Den mest kända sarkofagen från kungarnas grav har en arameisk inskription på två rader som lyder ṣdn mlkt/ṣdh mlkth och som översatts som Tsadan drottningen/Tsadah drottningen.1 Denna sarkofag hittades i gravkammaren C i graven. Jämfört med de andra rikt dekorerade sarkofagerna från graven verkar den inskrivna ganska slätstruken.
Vem begravdes i den inskrivna sarkofagen?
Är drottning Tsadan att identifiera med drottning Helena av Adiabenes?
av R. Steven Notley och Jeffrey P. García
Drottning Helenas grav. Den här planen visar utformningen av Kungarnas grav – egentligen drottning Helenas av Adiabenes grav. När man går in i graven kommer man in i kammare A, ett förrum kring vilket kamrarna B, D, F och H strålar ut. Kamrarna C och E ligger under de andra rummen och nås genom hemliga tunnlar (i kamrarna B respektive D). Kammaren G nås också genom en dold öppning i kammaren F. Kredit: Vincent och Steve, Jerusalem de l’Ancien Testament, Pl. 89. Det är självklart att de Saulcy inte identifierade den inskrivna sarkofagen med Helena. Han hävdade under hela sin rapport att graven tillhörde medlemmar av den judaitiska kungliga dynastin, århundraden före adiabenerna.
Denna felaktiga identifiering verkar vara en produkt av den franske arkeologen Clermont-Ganneau. Även om han talar om att han har gett en rad bevis för denna identifiering har vi bara kunnat hitta vad som i bästa fall kan beskrivas som ogrundade förslag. Det är definitivt inget som skulle klara av att bevisas vetenskapligt. Hans allvarligaste försök återfinns i en artikel “Le temple de Baal Marcod à Deir el-Kala’a”, där det finns en grekisk inskription från Libanon av en kvinna med vad som verkar vara ett semitiskt namn (Sadda), samt ett grekiskt namn.2 Han antar alltså att Helena också hade ett semitiskt namn och vågar till och med ta ställning till om de två kvinnorna kan ha varit besläktade.
I huvudsak är det enda argumentet för att identifiera sarkofagen med Helena (a) att drottning Helena av Adiabenes begravdes i en av kamrarna i graven och (b) att kvinnan som ligger begravd i den inskrivna sarkofagen kallas för “drottning”.”
I avsaknad av några påvisbara bevis för denna identifiering vill vi hävda att kvinnan som begravdes i sarkofagen inte var Helena av följande skäl:
I den kostnadsfria e-boken Jerusalem Archaeology: Exposing the Biblical City, lär dig mer om de senaste fynden i den bibliska världens mest levande stad. Upptäck resultaten av de senaste utgrävningarna, lär dig om de forskare som arbetar med arkeologiska projekt i Jerusalem och lär känna en plats som innehåller mer än tusen år av stadens historia.
Olyckligtvis hade de Saulcy sinnesnärvaro nog att låta dessa undersökas av den framstående tyska läkaren och antropologen dr Franz Ignuz Pruner (Pruner-Bey). Han undersökte kvarlevorna och konstaterade att det var kroppen av en kvinna som dog ung.
Enligt Josefus dog Helenas son Izates när han var 55 år gammal. Han var hennes andra son och hon överlevde honom. Så enligt alla beräkningar levde hon upp i 70-årsåldern och skulle inte ha misstagits för att vara en ung kvinna.
Det råder viss oklarhet om i vilken kammare den inskrivna sarkofagen hittades – antingen i kammare C eller i kammare E. Detta är ytterligare ett exempel där de Saulcys ursprungliga rapport antingen har lästs dåligt, eller inte tillräckligt. Vincent kan vara ansvarig för just denna förvirring eftersom han uppger att den inskrivna sarkofagen hittades i kammare E.7 De Saulcy beskriver hur han hittade den inskrivna sarkofagen i en förseglad, ostörd kammare.
De Saulcy använder naturligtvis inte beteckningarna A-G för att hänvisa till kamrarna. Istället beskriver han deras placering med hänvisning till den inre vestibulen (kammare A). Man måste läsa honom mycket noggrant för att försäkra sig om att man följer hans disposition.
I sin rapport går de Saulcy in i kammare D. Han talar om den högra ingången på den bakre väggen (la partie de droits de la paroi du fond) i kammare A, som skulle leda till kammare D och vidare gav tillgång till kammare E.8 Han talar också om att kammare D har sex gravar med en oavslutad, som är loculus (kvadratiskt skuret gravskåp; plural: loculi) som är mycket smal i jämförelse med de andra på planen. Han avslutar sin beskrivning av kammare D med att redogöra för “en lutande passage till en andra lägre kammare”. Det finns ingen antydan i de Saulcys första beskrivning om att kammare E var förseglad.
Senare talar de Saulcy om att han kom in i en kammare med sex gravar, varav fyra var oavslutade, vilket passar in på beskrivningen av kammare B med dess fyra mycket smala “oavslutade” loculi.9 Ingången till denna kammare sägs vara på vänster sida av den bakre väggen (la porte de gauche de la paroi du fond) i kammare A. Det nämns inte vid denna tidpunkt något om en lägre kammare (kammare C) – den enda förseglade, ostörda kammaren.
Senare i sin rapport berättar han att han har hittat ingången till den förseglade kammaren och beskriver vad som tycks vara ett arcosolium.10 Den arabiska arbetaren hittar en “fog i sätet” (joint dans la banquette). Det är så man kommer in i kammare C enligt Jacoby, som förmodligen följer Kon: “En del av stenbänken längs väggarna i kammare B kan lyftas upp, vilket avslöjar nedgången till kammare C som innehåller tre arkosolier. “11 Det råder knappast något tvivel om att Vincent (och alla som följer honom) har misstagit sig i fråga om i vilken kammare den inskrivna sarkofagen hittades. Det är tydligt med en noggrann läsning av de Saulcys ursprungliga rapport att det är kammare C, inte kammare E.
Slutningsvis vill vi föreslå:
I BAS DVD-föreläsningsserie In Search of Christian Origins ger James H. Charlesworth en grundlig översikt över den tidiga kristendomens historia från dess början som en obskyr judisk sekt på första århundradet före Kristus.E. Israel-Palestina till dess dramatiska uppstigning som religion i Romarriket på 400-talet.
Sealed with a Rolling Stone
En rullande sten förseglar drottning Helenas av Adiabenes grav i Jerusalem. Foto: Foto: Todd Bolen/BiblePlaces.com.
Den grekiske geografen Pausanias från det andra århundradet jämförde drottning Helenas grav av Adiabenes drottning Helena med den legendariska graven av Mausolus – ett av världens sju underverk!12
Drottning Helenas grav kommer man in i genom en liten fördjupning på vänster sida av portiken. Under antiken förseglade en rullande sten ingången. Bland de hundratals gravar från nekropolerna runt Jerusalem under andra tempelperioden har endast fyra hittats med runda “rullande” stenar.13
Helens grav är inte förseglad, och stenen är fortfarande synlig. Pausanias berättar att Helenas grav hade en magisk dörr som bara öppnades en gång om året. Det kan vara så att det en gång fanns en mekanism som flyttade den rullande stenen med hjälp av vattentryck: “En rund grop som kan ha innehållit mekanismen som drev den rullande stenen var huggen i vestibulens golv nära ingångsdiket. “14 Ett system med vikter installerades för att automatiskt flytta både den rullande stenen och en stenplatta som täckte trappan, som ledde in i gravens inre.15 Systemet var tänkt att hålla oönskade personer borta.
Faktiskt var många av de underjordiska gravarna utformade för att förbli dolda. Uppenbarligen var det så att ju mer hemlig graven var, desto viktigare var den person som begravdes.16
Notiser:
1 Ada Yardeni, Jonathan Price och Haggai Misgav, “123. Sarkofag av drottning Ṣadan från ‘Kungarnas grav’ med arameisk inskrift, 1 c. CE,” i Hannah M. Cotton et al., eds, Corpus Inscriptionum Iudaeae/Palaestinae , vol. 1.1 (Berlin: De Gruyter, 2010), s. 165-167.
2 Charles S. Clermont-Ganneau, “Le temple de Baal Marcod à Deir el-Kala’a,” Recueil d’archélogie orientale 1 (1886): 107-108.
3 Se Maximiliam Kon, Kivre Ha-Melachim: nefesh malkey beit hadayav (Jerusalem: Dvir, 1947), s. 71-74 ; Ruth Jacoby, “The Decoration and Plan of Queen Helena’s Tomb in Jerusalem”, i Bianca Kühnel, red, The Real and Ideal Jerusalem in Jewish, Christian, and Islamic Art: Studies in Honor of Bezalel Narkiss on the Occasion of His Seventieth Birthday, Journal of the Center for Jewish Art (Jerusalem: Hebrew University of Jerusalem, 1998).
4 Jacoby, “Decoration and Plan”, s. 462.
5 Gideon Foerster, “Sarcophagus-Production in Jerusalem from the Beginning of the Common Era up to 70 C.E.”, i Gunthram Koch, red, Sarkophag-Studien 1: Akten des Symposiums 125 Jahre Sarkophag Corpus (Mainz: Philipp von Zabern, 1998), s. 296.
6 Louis Félicien Joseph Caignart de Saulcy, Voyage en Terre Sainte, vol. 1 (Paris: Didier, 1865), s. 379.
7 L. Hugues Vincent och A.M. Steve, Jérusalem de l’Ancien Testament, recherches d’archéologie et d’histoire (Paris: J. Gabalda, 1954), s. 350.
8 de Saulcy, Voyage en Terre Sainte, s. 369-370.
9 de Saulcy, Voyage en Terre Sainte, s. 370.
10 de Saulcy, Voyage en Terre Sainte, s. 374.
11 Jacoby, “Decoration and Plan”, s. 461-462.
12 Pausanias, Description of Greece 8.16.4-5.
13 Amos Kloner och Boaz Zissu, The Necropolis of Jerusalem in the Second Temple Period (Leuven: Peeters, 2007), s. 55.
14 Kloner och Zissu, The Necropolis of Jerusalem, s. 232.
15 Kon, Kivre Ha-Melachim, s. 60-63.
16 Jacoby, “Decoration and Plan”, s. 461.
BAS Library Members: Läs hela artikeln
“Queen Helena’s Jerusalem Palace-In a Parking Lot” av R. Steven Notley och Jeffrey P. García i maj/juni 2014 i Biblical Archaeology Review.
Är du inte medlem i BAS Library ännu? Registrera dig idag.
Lär dig mer om Helena av Adiabenes, hennes grav och andra gravar med rullande stenar i BAS-biblioteket:
Jodi Magness, “What Did Jesus’ Tomb Look Like?”. Biblical Archaeology Review, januari/februari 2006. Shaye J.D. Cohen, “Did Ancient Jews Missionize,” Bible Review, augusti 2003.
Amos Kloner, “Did a Rolling Stone Close Jesus’ Tomb?” Biblical Archaeology Review, september/oktober 1999.
Hershel Shanks, “Have the Tombs of the Kings of Judah Been Found?” Biblical Archaeology Review, juli/augusti 1987.