Det 18:e tillägget till den amerikanska konstitutionen – som förbjöd tillverkning, transport och försäljning av berusande drycker – inledde en period i den amerikanska historien som kallas förbud. Förbudet ratificerades av delstaterna den 16 januari 1919 och trädde officiellt i kraft den 17 januari 1920 genom antagandet av Volstead Act. Trots den nya lagstiftningen var förbudet svårt att genomföra. Ökningen av den illegala produktionen och försäljningen av sprit (känd som “bootlegging”), spridningen av speakeasies (illegala dryckesställen) och den åtföljande ökningen av gängvåld och andra brott ledde till att stödet för förbudet avtog i slutet av 1920-talet. I början av 1933 antog kongressen en resolution som föreslog ett 21:a tillägg till konstitutionen som skulle upphäva det 18:e tillägget. Det 21:a tillägget ratificerades den 5 december 1933, vilket innebar att förbudet upphörde.

Förbudets ursprung

På 1820- och 30-talen svepte en våg av religiös väckelse över USA, vilket ledde till ökade krav på avhållsamhet, liksom andra “perfektionistiska” rörelser som den abolitionistiska rörelsen för att få slut på slaveriet. År 1838 antog delstaten Massachusetts en nykterhetslag som förbjöd försäljning av spritdrycker i mindre mängder än 15 gallon. Även om lagen upphävdes två år senare, skapade den ett prejudikat för sådan lagstiftning. Maine antog de första statliga förbudslagarna 1846, följt av en strängare lag 1851. Ett antal andra delstater hade följt efter när inbördeskriget började 1861.

Vid sekelskiftet 1900 var nykterhetsföreningar ett vanligt inslag i samhällen över hela USA. Kvinnor spelade en stark roll i nykterhetsrörelsen, eftersom alkohol sågs som en destruktiv kraft i familjer och äktenskap. År 1906 inleddes en ny våg av attacker mot försäljningen av sprit, ledd av Anti-Saloon League (grundad 1893) och driven av en reaktion på stadstillväxten, samt framväxten av den evangeliska protestantismen och dess syn på saloonkulturen som korrupt och ogudaktig. Dessutom stödde många fabriksägare förbudet i sin önskan att förhindra olyckor och öka effektiviteten hos sina arbetare i en tid av ökad industriell produktion och förlängd arbetstid.

LÄS MER: Se alla listiga sätt som amerikanerna gömde alkohol på under förbudet

Passagerandet av förbudsändringen

År 1917, efter att USA gått in i första världskriget, införde president Woodrow Wilson ett tillfälligt förbud i krigstid för att spara spannmål för att producera livsmedel. Samma år lade kongressen fram det 18:e tillägget, som förbjöd tillverkning, transport och försäljning av berusande drycker, för ratificering av delstaterna. Trots att kongressen hade fastställt en tidsgräns på sju år för processen fick tillägget stöd från de nödvändiga tre fjärdedelarna av USA:s delstater på bara 11 månader.

Ratificerat den 16 januari 1919 trädde det 18:e tillägget i kraft ett år senare, och då hade inte mindre än 33 delstater redan antagit sin egen förbudslagstiftning. I oktober 1919 lade kongressen fram den nationella förbudslagen (National Prohibition Act), som gav riktlinjer för det federala verkställandet av förbudet. Lagstiftningen, som förespråkades av representanten Andrew Volstead från Minnesota, ordförande i representanthusets justitieutskott, var mer allmänt känd som Volsteadlagen.

Hanteringen av förbudet

Både de federala och lokala myndigheterna kämpade för att upprätthålla förbudet under loppet av 1920-talet. Genomförandet tilldelades till en början Internal Revenue Service (IRS) och överfördes senare till justitiedepartementet och Bureau of Prohibition, eller Prohibition Bureau. I allmänhet tillämpades förbudet mycket hårdare i områden där befolkningen var positivt inställd till lagstiftningen – främst på landsbygden och i småstäder – och mycket mer löst i stadsområden. Trots mycket tidiga tecken på framgång, bland annat en minskning av antalet arresteringar för fylleri och en rapporterad 30-procentig minskning av alkoholkonsumtionen, hittade de som ville fortsätta att dricka allt mer uppfinningsrika sätt att göra det. Den olagliga tillverkningen och försäljningen av sprit (känd som “bootlegging”) fortsatte under hela årtiondet, tillsammans med driften av “speakeasies” (butiker eller nattklubbar som säljer alkohol), smuggling av alkohol över delstatsgränserna och informell tillverkning av sprit (“moonshine” eller “bathtub gin”) i privata hem.

Förbudsepoken uppmuntrade dessutom ökningen av den kriminella verksamhet som var kopplad till bootlegging. Det mest ökända exemplet var Chicagos gangster Al Capone, som tjänade svindlande 60 miljoner dollar per år på smuggelförsäljning och speakeasies. Sådan olaglig verksamhet gav upphov till en motsvarande ökning av gängvåld, bland annat massakern på St Valentine’s Day i Chicago 1929, där flera män utklädda till poliser (och som tros ha kopplingar till Capone) sköt och dödade en grupp män i ett fientligt gäng.

Förbudet tar slut

Det höga priset på smuggelsprit innebar att landets arbetarklass och fattiga var betydligt mer begränsade under förbudet än medel- och överklassamerikaner. Även när kostnaderna för brottsbekämpning, fängelser och häkten steg i en spiral, avtog stödet för förbudet i slutet av 1920-talet. Dessutom hade fundamentalistiska och nativistiska krafter fått större kontroll över nykterhetsrörelsen, vilket alienerade dess mer moderata medlemmar.

Med tanke på att landet var fastklämd i den stora depressionen 1932 hade det en obestridlig dragningskraft att skapa arbetstillfällen och inkomster genom att legalisera spritindustrin. Demokraten Franklin D. Roosevelt kandiderade till presidentposten det året på ett program som krävde att förbudet skulle upphävas, och vann lätt seger över den sittande presidenten Herbert Hoover. FDR:s seger innebar slutet för förbudet, och i februari 1933 antog kongressen en resolution där man föreslog ett 21:a tillägg till konstitutionen som skulle upphäva det 18:e tillägget. Ändringen lades fram för delstaterna, och i december 1933 gav Utah den 36:e och sista nödvändiga rösten för ratificering. Även om några stater fortsatte att förbjuda alkohol efter förbudets slut hade alla övergivit förbudet 1966.

Access hundreds of hours of historical video, commercial free, with HISTORY Vault. Starta din kostnadsfria provperiod idag.