Varje söndag när vi ber Herrens bön ber vi “ditt rike kommer”, men om du är som jag kan du undra hur detta rike – Guds rike – ser ut. Redan innan Jesus börjar sin tjänst, i Matteusboken, är Johannes Döparen ute och predikar och döper folkmassorna och uppmanar dem att omvända sig, för “himmelriket har kommit nära”. Efter hans dop och frestelse, när Johannes hade arresterats, får vi i Matteus kapitel 4 veta att Jesus började förkunna exakt samma budskap.
Jesus tillbringar sedan hela Matteus kapitel 13 med att i liknelser förklara för lärjungarna och folkmassan runtomkring honom hur detta himmelrike är. Så om vi är ett folk som följer en frälsare som ber oss att be om att Guds rike ska komma, vad menar vi då med det? Hur vet vi när riket har kommit, hur ser det ut? Som en person som är mycket motiverad av mat får Matteus kapitel 13 vs 33 mina öron att spetsa till när jag läser skrifterna.
Jesus säger till folkmassan att “himmelriket är som jäst som en kvinna tog och blandade i tre mått mjöl tills allt blev jäst”. Så himmelriket är som jäst… hmm. När jag läser den här liknelsen är det lätt för mig att föreställa mig att det är min egen mormor som står i köket och tillsätter jäst till bröddegen, väntar på att den ska jäsa, formar degen till de utsökta bullarna som min familj åt till söndagslunch, väntar på att jästen ska få bullarna att jäsa ännu mer, innan de slutligen sätts in i ugnen för att gräddas. Jag minns de timmar som jag tillbringade med henne och lärde mig att göra det berömda receptet på potatisrullar, och hur varje gång jag försöker göra det utan hennes vägledning blir de bara inte riktigt bra. De är för täta, inte som hennes lätta, fluffiga matrullar som var grundbulten i familjemiddagarna. Skillnaden mellan hennes rullar och mina – hon visste när och hur hon skulle låta jästen göra sitt arbete, jag är sällan tillräckligt noggrann för att få vattnet på precis rätt temperatur så att jästen växer, och om den gör det är jag benägen att sätta in degen i ugnen innan jästen har gjort sitt arbete och fått degen att stiga hela vägen. Jag är för otålig.
En brödbagare vid namn Katrina beskriver arbetet med jäst så här: “Jästen har lärt mig att titta på, ha tålamod och känna till vikten av timing, när jag bara ska vänta och lita på att degen stiger utan min hjälp och när jag ska ingripa och antingen dela/forma/veckla eller baka degen. förändras varje dag så man kan inte ta det för givet. Den dag du tror att du har allting klart för dig, gör degen dig ödmjuk med någon form av förändring. Jästen är levande, och den har lärt mig hur man arbetar med det levande och hur man aktivt väntar.”
Så när Jesus säger att himmelriket är som jäst- säger han att riket är som denna encelliga mikroorganism som är levande. En medlem av svampfamiljen med 1 500 olika arter, vissa som bagerijäst, metaboliserar socker till alkohol och koldioxid, vilket får bröd att gå upp och druvsaft att förvandlas till vin. Olika typer av jäst finns överallt – på skalet av frukter och växter, i jorden, på människors hud, i vårt matsmältningssystem och till och med i djupa havsmiljöer. Så när Jesus säger att himmelriket är som jäst kanske han säger till sina lyssnare att himmelriket lever och växer, precis som jäst i bröddeg. Kanske säger han att himmelriket finns överallt, precis som jästen som sprider sig i all deg, eller jästen som finns överallt på vår planet, från havets botten till slemhinnan i våra magar.
Men det jag märker om min brödbakning jämfört med min mormors och det som Katrina, en professionell bagare sa om att arbeta med jäst, tror jag också kan säga oss något om himmelriket. Precis som brödbakning tar arbetet med att bygga riket tid, det kräver omsorg och tålamod. Om vi kastar in brödet i ugnen innan jästen har gjort sitt arbete, om vi knådar degen för mycket, kommer det resulterande brödet att bli tätt, hårt och tunt i stället för lätt och fluffigt. Om himmelriket finns överallt, kräver det vår fulla uppmärksamhet att se det, att inse att det finns där. Precis som man måste titta genom ett mikroskop för att se en jäststam, måste man titta noga på världen omkring oss för att se himmelriket, och sedan måste man ge det de rätta förutsättningarna för att trivas.
Till sist, likt jäst, förvandlar himmelriket det som det blandas med. Ingredienserna i bröd – mjöl, vatten, salt, socker, utan jäst kommer att ge ett platt, krispigt osyrat bröd – men tillsätt jäst och ge det rätt förutsättningar, låt det tålmodigt växa – och det kommer att växa 3, 4, 5 tum i höjd och bli mjukt och fluffigt. Precis som jäst som blandas i bröddegen kommer vi, när vi låter himmelriket växa, att se våra hjärtan, liv och samhällen förvandlas.
Genom liknelsen om jästen lär Jesus oss att himmelriket är levande, det finns överallt, det kräver uppmärksamhet och tålamod för att växa, och det förvandlar allt det berör. Var ser du att himmelriket lever runt omkring dig? Hur vårdar du det och låter det växa som jäst i bröddegen? Hur förvandlas du, hur förvandlas vårt samhälle av himmelriket inom och runt omkring var och en av oss?