Systemet med kontroll och balanser är en viktig del av konstitutionen. Med checkar och balanser kan var och en av de tre regeringsgrenarna begränsa de andras befogenheter. På så sätt blir ingen gren för mäktig. Varje gren “kontrollerar” de andra grenarnas makt för att se till att makten är balanserad mellan dem. Hur fungerar detta system med kontroll och balans?
Processen för hur lagar stiftas (se nästa sida) är ett bra exempel på kontroll och balans i praktiken. Först presenterar och röstar den lagstiftande delen om ett lagförslag. Lagförslaget går sedan vidare till den verkställande makten, där presidenten beslutar om han anser att lagförslaget är bra för landet. Om så är fallet undertecknar han lagförslaget och det blir en lag.
Om presidenten inte anser att lagförslaget är bra för landet undertecknar han det inte. Detta kallas för ett veto. Men den lagstiftande makten får en ny chans. Med tillräckligt många röster kan den lagstiftande delen åsidosätta den verkställande delens veto, och lagförslaget blir en lag.
När en lag väl är på plats kan folket i landet pröva den genom domstolsväsendet, som står under den rättsliga delens kontroll. Om någon anser att en lag är orättvis kan man väcka talan i domstol. Advokater lägger då fram argument för och emot fallet, och en domare avgör vilken sida som har lagt fram de mest övertygande argumenten. Den sida som förlorar kan välja att överklaga till en högre domstol, och kan så småningom nå den högsta domstolen av alla, Högsta domstolen.
Om den lagstiftande delen inte håller med om hur den rättsliga delen har tolkat lagen kan de införa en ny lag, och processen börjar om från början.