Prostatacancer är den vanligaste cancern som diagnostiseras bland amerikanska män och orsakar årligen fler dödsfall bland män än någon annan tumör utom lungcancer. Endast en liten andel av de diagnostiserade prostatacancrarna är dock i slutändan dödliga. En stor majoritet av de män som konstateras ha prostatacancer dör i slutändan av andra orsaker, oftast kardiovaskulära sjukdomar. Alla tillgängliga behandlingar av prostatacancer (kirurgi, strålbehandling, hormonbehandling och andra) medför en risk för komplikationer, biverkningar och andra effekter på patientens långsiktiga livskvalitet. Innan man fattar ett beslut om behandling av prostatacancer är det viktigt att uppskatta sannolikheten för att en viss tumör kommer att återkomma efter behandling, utvecklas och utgöra ett hot mot livet.
Riskbedömningsmetoder
Riskbedömningssystem är inte avsedda att ersätta individuellt beslutsfattande mellan kliniker och patient, utan snarare att tillhandahålla ett enkelt instrument för att underlätta klassificering av sjukdomsrisker vid kliniskt beslutsfattande och i framtida forskning.
Det finns många tillvägagångssätt för riskbedömning, bland annat D’Amico-klassificering, en mängd olika nomogram och UCSF-CAPRA-score.
Riskklassificering (D’Amico): Klassificeringen som utvecklats av D’Amico och kollegor är en av de mest använda och är en bra utgångspunkt för riskbedömning. Detta system använder PSA-nivå (blodprov), Gleason-grad (cancercellernas mikroskopiska utseende) och T-stadium (tumörens storlek vid rektalundersökning och/eller ultraljud) för att gruppera män som låg, medelhög eller hög risk. Låg risk: PSA mindre än eller lika med 10, Gleason-poäng mindre än eller lika med 6 och kliniskt stadium T1-2a Intermediär risk: PSA mellan 10 och 20, Gleasonpoäng 7 eller kliniskt stadium T2b Hög risk: PSA mer än 20, Gleasonpoäng lika med eller större än 8, eller kliniskt stadium T2c-3a
Begränsningar: Tar inte hänsyn till flera riskfaktorer
Till exempel: Patient ett: Patient 1: Gleason 3+4, PSA 3,2, cancer i stadium T1c i en biopsikärna: Båda patienterna klassificeras som medelriskpatienter, även om patient två skulle ha en mycket högre sjukdomsrisk.
Nomogram: Kattan och hans kollegor har varit pionjärer när det gäller prostatacancer och är ett tillvägagångssätt som omfattar flera riskvariabler för att skapa matematiska modeller som förutsäger sannolikheten för att sjukdomen ska återkomma eller progrediera. Modellerna presenteras ofta som nomogram, grafiska beräkningsanordningar som gör det möjligt att bestämma poängen utifrån värden som presenteras på en papperstabell. Många sådana instrument har utvecklats för prostatacancer. Memorial Sloan-Kettering Cancer Center tillhandahåller en online-kalkylator som gör det möjligt att beräkna vissa av modellerna. Några av dessa nomogram är välkända och har validerats i flera sammanhang.
Begränsningar: Man måste vara försiktig när man tolkar förutsägelserna från kalkylatorerna.
Till exempel,
– En modell som utvecklats med hjälp av data från patienter som behandlats av en kirurg med hög volym i en storstad, är kanske inte giltig för de patienter som behandlats av en kirurg med lägre volym i ett landsbygdsområde. I allmänhet tenderar nomogram som utvecklats med hjälp av data från akademiska serier att vara något överdrivet optimistiska när de tillämpas i den kommunala praktiken.
– Varje nomogram utvecklas med hjälp av en annan uppsättning patienter i en annan miljö och vanligen med hjälp av olika definitioner av återfall eller progression av cancer. Eftersom definitionerna av återfall och progression inte är konsekventa mellan nomogrammen kan poäng från de olika behandlingsnomogrammen (t.ex. före prostatektomi och före bromterapi) inte användas för att jämföra sannolikheten för ett gott resultat av en typ av behandling jämfört med en annan typ av behandling för en enskild man. Varje nomogram är utformat för att ge en förutsägelse om behandlingsframgång först efter det att ett behandlingsbeslut redan har fattats.
UCSF-CAPRA-poängen
I ett försök att ta itu med begränsningarna i dessa metoder för riskbedömning har UCSF utvecklat Cancer of the Prostate Risk Assessment (UCSF-CAPRA)-poängen. CAPRA är en enkel 0-10-poäng. Den är nästan lika lätt att beräkna som D’Amico-klassificeringen, men med en noggrannhet som är jämförbar med de bästa nomogrammen. En CAPRA-poäng är giltig över flera behandlingsmetoder och den förutsäger en individs sannolikhet för metastasering, cancerspecifik dödlighet och total dödlighet.
Poängen beräknas med hjälp av poäng som tilldelas för: ålder vid diagnosen, PSA vid diagnosen, Gleason-poäng för biopsin, kliniskt stadium och procent av biopsikärnor som är involverade med cancer. Dessa variabler beskrivs nedan.