Den moderna eran av hypnos och hypnoterapi börjar egentligen med Franz Anton Mesmer (1734-1815), den wienerläkare som lämnade ordet “mesmerism” till eftervärlden. Av olika anledningar gav han också hypnos det ganska osalubra rykte som fortfarande finns kvar på vissa håll i dag.
Naturligtvis är hypnos och trancetillstånd, som vi nu vet, grundläggande mänskliga egenskaper, som har funnits lika länge som mänskligheten själv. Gamla texter från Egypten, Kina, Grekland och Rom beskriver alla metoder som vi idag skulle kunna betrakta som hypnotiska. En papyrus från 300-talet e.Kr. som upptäcktes i Thebe beskriver till exempel en spådomsritual där en pojkslav förhäxas av en oljelampas flimrande lågor för att kunna ge orakulära råd (I).
Det vore naturligtvis fel att tala om “forntida hypnoterapi”, eftersom de flesta av de suggestiva historiska exempel som vi har rör magiska metoder, snarare än healing i sig (även om magi ofta har med healing att göra, förstås). Mesmer var den förste som ledde hypnotismen ut ur det ockulta området och in i vetenskapliga studier, även om vissa skulle kunna hävda att han inte ledde den särskilt långt!
Som ung man studerade Mesmer teologi och juridik innan han övergick till medicin. Den teori som gav honom namn och gjorde honom känd var teorin om “animalisk magnetism”, något som hade sitt ursprung i hans doktorsavhandling som han skrev vid universitetet i Wien 1766. Mesmer var starkt påverkad av Isaac Newtons arbete och gravitationsteorin. Han teoretiserade att planeternas “tidvatteninflytande” också verkar på människokroppen genom en universell kraft som han kallade “animalisk magnetism”.
I samband med att han skrev sin avhandling väckte Mesmers avhandling ingen kontrovers, och vid 33 års ålder grundade han en helt konventionell praktik i Wien. När han närmade sig fyrtioårsåldern fann han sig dock alltmer missnöjd med det medicinska tillvägagångssätt som var aktuellt vid den tiden – en kombination av blödning, avföringsmedel och opiater som ofta var mer smärtsam och skrämmande än de tillstånd som den försökte behandla.
Mesmer föredrog ett helt och hållet mildare tillvägagångssätt, och hans hängivenhet till sina patienter var helt extraordinär. Hans genombrottsfall var Franzl Oesterline, en 27-årig kvinna som led av vad Mesmer beskrev som en krampaktig sjukdom, “vars besvärligaste symptom var att blodet strömmade till huvudet och där utlöste de mest grymma tand- och öronvärk, följt av delirium, raseri, kräkningar och svimning” (II). Dessa symtom var så allvarliga att Fraulein Oesterline flyttade in i Mesmers hus för att få vård dygnet runt.
Igenom att återvända till teorierna från sin studenttid åstadkom Mesmer en bot genom att, som han såg det, använda en magnet för att störa de gravitationsströmmar som påverkade hans patient negativt. Han framkallade framgångsrikt hos Fraulein Oesterline känslan av att en vätska snabbt rann ut ur hennes kropp och tog med sig hennes sjukdom. Hennes tillfrisknande efter detta var fullständigt och praktiskt taget omedelbart.
Från ett modernt perspektiv kan vi se att resultaten åstadkoms genom den hypnotiska suggestionen av en vätska som rinner ut ur kroppen – en underbar helande metafor som inte skulle vara olämplig i en hypnoterapipraktik på 2000-talet. Till och med Mesmer insåg att magneten inte hade något att göra med botandet. Hans system vilade på tron att sjukdom orsakades av utarmade nivåer av animalisk magnetism, och att dessa kunde fyllas på genom att helaren överförde en del av sin egen rikliga magnetiska kraft genom etern till patienten. Magneten var helt enkelt en anordning som möjliggjorde detta, tillsammans med den komplexa och långvariga sekvens av handgester och beröring som kallas “mesmerisk passage”.
Mesmer fortsatte med att uppnå liknande imponerande resultat med andra patienter, och hävdade att han kunde bota blindhet, förlamning, kramper och andra “hysteriska” tillstånd, liksom effektiv behandling av menstruationssvårigheter och hemorrojder! Han blev en kändis som åkte på turnéer och gav dramatiska demonstrationer av sina tekniker och krafter vid den europeiska adelns hov.
Mesmers smak för teater och showmanship kan mycket väl ha bidragit till det fientliga mottagande han fick av den tidens medicinska etablissemang, även om han personligen trodde att det berodde på att han vågade få resultat utan att använda sig av konventionella medicinska tekniker. I vilket fall som helst blev hans liv och karriär förföljda av kontroverser. Mest känt är att han fördömdes som en charlatan efter att ha botat konsertpianisten Maria-Theresa Paradis från psykosomatisk blindhet. Detta var inte godkänt av hennes föräldrar, som riskerade att förlora en kunglig pension om deras dotter blev botad. Hon fördes med tvång och ganska våldsamt bort från Mesmers hus, där hon hade bott för att få behandling, varpå hennes blindhet återkom. Även om detta säger mer om hennes föräldrar än om Mesmer, greps episoden av hans kritiker som ett bevis på att han var en bedragare.
Mesmer hamnade oåterkalleligen i vanrykte när en kunglig kommission tillsattes för att undersöka hans resultat. Kommissionen, som bestod av sådana storheter som Benjamin Franklin och John Guillotine, kunde inte hitta några bevis som stödde hans teorier om animalisk magnetism. De konstaterade att Mesmer kunde bota patienter genom att låta dem röra vid “magnetiserade” träd, men att patienterna botades även om de rörde vid “icke-magnetiserade” träd. Därför drog de slutsatsen att Mesmer måste vara en charlatan.
På många sätt är Mesmer ett offer för det gamla talesättet “det är bra i praktiken, men fungerar det i teorin?”. Naturligtvis skulle varje seriös undersökning misslyckas med att hitta bevis för att djurmagnetism skulle överföras genom etern, eftersom inget av detta existerar – detta skulle ha varit uppenbart även på 1700-talet. Men på samma sätt som Mesmer hade rätt av fel skäl, hade hans kritiker fel av rätt skäl och misslyckades med att dra rätt slutsatser av sina observationer. Den psykologiska sanningen i Mesmers tillvägagångssätt blev inte erkänd, precis som de tranceframkallande och suggestionstekniker som var den verkliga orsaken till hans framgång låg oupptäckta under lagren av det magnetiska, mesmeriska passet.
Mesmers arv kvarstod ändå, in på 1800-talet och längre fram, eftersom argumenten om hans tekniker formade utvecklingen av hypnosen så som vi känner den idag.